11.12.1984

TIILIKESKUS OY:S YRKANDEN

Tiilikeskus har med stöd av 1, 2 och 6 § i lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet (OtillbFörfL) yrkat att Ojamuovi Oy vid vite förbjuds att i sin marknadsföring och övriga näringsverksamhet

1. ge felaktiga eller ostyrkta uppgifter om marknadsandelarna beträffande täckdikesrör i Centraleuropa,

2. ge felaktiga eller ostyrkta uppgifter om marknadsandelar beträffande täckdikesrör i Finland,

3. ge felaktiga eller vilseledande uppgifter om den tidsperiod från vilken det i Finland föreligger erfarenheter beträffande täckdikesrör,

4. påstå att plasttäckdikesröret är det bästa, enda fullständiga och enda i Finland tillverkade täckdikningssystemet,

5. ge felaktiga eller ostyrkta uppgifter om hållbarheten och funktionssäkerheten hos täckdikesrör samt om att de inte täpps till,

6. ge felaktiga uppgifter om möjligheterna att under dåliga väderförhållanden dika med plasttäckdikesrör,

7. presentera felaktiga eller vilseledande prisjämförelser mellan plasttäckdikesrör och tegeltäckdikesrör,

8. på en teckning, som beskriver ett felaktigt täckdikningssätt, avbilda tegeltäckdikesrör,

9. påstå att plasttäckdikesrörets kokosfilter till sin struktur helt skulle motsvara filtergrus,

10. ge felaktiga eller vilseledande uppgifter om kokosfiltersystemets funktionssäkerhet och lämplighet för besvärliga jordmåner och svåra förhållanden samt om att det inte täpps till, och

11. presentera felaktiga och obevisade kostnadsjämförelser mellan kokosfiltersystemet och andra dikningssystem samt påstå att kokosfiltersystemet är fördelaktigt och medför inbesparingar om 20 - 50 %.

Sökanden har dessutom yrkat att svaranden förpliktas ersätta sökandens rättegångskostnader.

Sökanden är ett försäljningsbolag för bl.a. vissa tegelfabriker, som tillverkar tegeltäckdikesrör. Svaranden är ett försäljningsbolag för vissa fabriker, som tillverkar plasttäckdikesrör. Svaranden har systematiskt och en längre tid i sin kamp om marknadsandelar gjort sig skyldig till spridning av felaktiga och vilseledande uppgifter. Sökanden har såväl muntligt som skriftligt påpekat om missförhållandet för svaranden och hoppats att saken skulle klaras upp på detta sätt. Påpenkandena har dock inte haft önskad effekt.

Svaranden har i sin annonsering, sina reklambroschyrer och sin övriga marknadsföring använt bl.a. följande uttryck:

1. "...plaströr, som t.ex. i Mellaneuropa redan länge varit det enda täckdikesmaterialet."

Påståendet är felaktigt eftersom man ovedersägligt i Mellaneuropa också använder tegelrör för täckdikning. Svaranden har i sin transparangserie "Information om täckdikning" anfört att plaströrets marknadsandel vid täckdikning av åkrar år 1977 i Sverige varit 80 %, i Frankrike 98 %, i Holland 100 %, i England 25 %, i Tyskland 80 % och i Polen 40 %. Dessa siffror avviker i väsentlig grad från uttrycket "enda", som svaranden använt i sin annonsering. Enligt organisationen för de europeiska tegelfabrikerna TBE:s officiella rapporter användes år 1982 i England 37 miljoner, i Österrike 43 miljoner och i Förbundsrepubliken Tyskland 11,4 miljoner av tegel tillverkade täckdikesrör. Siffrorna utvisar att teglet inte helt undanträngts som dikningsmaterial i Mellaneuropa. Tegeltäckdikesrörets ställning är tvärtom synnerligen stark. Den omständigheten att man i Mellaneuropa använder plaströr för täckdikning i uppenbart högre grad än i Finland beror på att det i Mellaneuropa finns mindre för täckdikning lämpat grus och att detta är betydligt dyrare, vilket i kombination med olikartade förhållanden beträffande jordgrunden har lett till avvikande metodlösningar än de man tillämpar i Finland.

2. "Redan 60 % av täckdikningarna utförs med plaströr."

Av all åkertäckdikning i Finland har 93 % utförts med tegelrör och 7 % med plaströr. Om man betraktar situationen under de allra senaste åren, 1982 och 1983, märker man att marknadsandelarna för tegelrör och plaströr varit i stort set lika stora. Enligt Dräneringscentralen r.f:s sammandrag för år 1982 hade av det årets täckdikning fram till 30.11.1983 51,7 % utförts med tegelrör och 48,3 % med plaströr. Även enligt siffrorna för år 1983, vilka svaranden inte haft tillgång till vid tidpunkten för publiceringen av annonsen, skulle plaströrets andel vid åkertäckdikningen ha varit ca 52 %. Även detta utvisar att svarandens påstående angående marknadsandel har varit överdrivet.

Svarandens annonsering har inte gällt sk. teknisk täckdikning eftersom annonseringen utgående från annonstexterna och reklammedlen berört enbart åkertäckdikning. Även den täckdikning bönderna själva utfört saknar betydelse då man mäter marknadsandel eftersom den enligt Dräneringscentralen r.f. representerar högst 3 % av den årliga åkertäckdikningen. Sålunda utvisar inte heller den omständigheten att det år 1983 skulle ha tillverkats cirka 22 000 km plaströr, riktighet hos marknadsandelspåståendet. År 1983 användes cirka 11 000 km plaströr för åkertäckdikning.

3. "Veto är ... och det föreligger redan 20 års positiva erfarenheter av dess användning."

Allt som allt har plasttäckdikningsrör använts under först cirka 15 års tid. Användningen av plaströr har blivit allmännare sålunda, att användningen först under de allra senaste åren ens i någon mån kan anses ha blivit betydande.

Det korrugerade plasttäckdiesröret av nutida modell kom ut på marknaden först år 1973. Före det tillverkades "bandrör" med glatta väggar och ännu tidigare ett något styvare rör med glatta väggar. Man har sålunda endast cirka 10 års erfarenhet av det plaströr, som nuförtiden marknadsförs.

Erfarenheterna av de tidigare styva plaströren med glatta väggar har varit mycket dåliga. Under de senaste åren har man i rätt hög grad varit tvungen att förnya cirka ett decennium gamla dikningar, som utförts med dem. Rören har haft en benägenhet att täppas till och speciellt bandröret har dels tryckts ihop och dels av sig självt stigit till ytan.

Det är sålunda klart felaktigt att åberopa 20 års positiva erfarenheter.

4. "och Veto är det bästa och enda fullständiga dikningssystemet"

"Veto är det enda i Finland tillverkade dikningssystemet..."

Påståendet enligt vilket Vetodikningssystemet skulle vara det bästa täckdikningssystemet är totalt felaktigt och ostyrkt. Det har inte anförts några som helst fakta till stöd för påståendet. Det tillverkas tegeltäckdikningsrör i Finland och Tiilikeskus Oy levererar även alla andra delar, som hör till ett dikningssystem. I svarandens annons finns inte något omnämnande om att nämnda påståenden enbart skulle gälla plaströr varför även tegeltäckdikningssystemen bör beaktas vid en bedömning av påståendena.

5. "Inte ens rost täpper till Veto"

"Med Vetorör erhåller du

a) en funktionssäker dikning under alla förhållanden .....

c) hållbarhet för rörmaterialet i hundratals år"

Påståendena är totalt grundlösa och ostyrkta. Tvärtom har det under de senaste åren i praktiken framkommit åtskilliga fall då en blott några år tidigare med plaströr dikad åker förblivit blöt. Vid en undersökning har det konstaterats att täckdikesrören stockats. Detta har delvis berott på rostfällning och delvis på att jordsubstansen täppt till plasttäckdikesrören. Speciellt i sådana jordgrundsförhållanden, som i fråga om dikning är svåra, är plasttäckdikningsrörens funktionssäkerhet tvivel underkastad. Pellervosällskapets marknadsundersökningsinstitut har uppgjort en sammanfattning om täckdikningarnas funktionsstörningar. Den grundar sig på en enkät från sommaren 1983. Av de jordbrukslägenheter som utfört täckdikning och besvarat enkäten meddelade 27 % att det förekommit funtionsstörnningar beträffande dikningen på sammanlagt 5 % av arealen. De täckdikning beträffande vilka det förekom funktions störningar, hade bl.a. utförts under senare hälften av 1970-talet med användning av plaströr (49 % av störningarna). Då man betänker att sedan mitten av 1970-talet 190 000 ha av täckdikningarna utförts med tegelrör och 80 000 ha med plaströr, utvisar funktionsstörningsprocenten att plaströrets andel vid felförekomsterna varit klart högre än plaströrets andel av hela mängden täckdikesrör skulle ha förutsatt.

Vissa jämförande tester beträffande tegeltäckdikesrör harutförts. Härvid har konstaterats att i förhållanden, där plasttäckdikesrör täppts till, har tegeltäckdikesrören fortfarande varit funktionsdugliga. Rörmaterialet har en tydlig inverkan på rostkänsligheten. En artikel och fotografier i nummer 2/1982 av Salaojittaja ger vid handen att i tegeltäckdikesröret inte förekom rost medan det i plaströret förekom rost fastän rören var placerade i diken som låg bredvid varandra. Möjligheten att skölja täckdikningsrörena utgör inte heller någon fördel utan ett nödvändigt on föranlett av att plaströret dåligt lämpar sig för vissa jordmåner.

Användningen av tegeltäckdikningsrör har traditioner från århundraden, rentav årtusenden. Också enligt svaranden härstämmar det äldsta plasttäckdikesrörsmaterialet från så sent som 1930-talet. Svarandens påstående om att rörmaterialet håller i hundratals år har sålunda inte sanningsgrund.

6. "Då en del täckdikare söker regnskydd och väntar på vackert väder lägger Veto-täckdikaren lekande lätt korrugerade rör enligt tidtabellen. I vilket väder som helst utan att pruta på kvaliteten."

"Veto-dikning går bra också under svåra förhållanden. Under de riksomfattande täckdikesdagarna i Seinäjoki kunde man se hur bra Veto-röret gick att lägga fastän oupphörligt regn åstadkom verkligt miserabla förhållanden."

Man har vid täckdikning med plaströr under dåliga förhållanden konstaterat att täckdikena täpps till mycket snabbt efter dikningen. Det är i och för sig möjligt att lägga plasttäckdikerör även under dåliga väderleksförhållanden. Då detta tämligen ofta leder till att hela täckdikningen misslyckas är det fullständigt vilseledande att göra reklam för dylikt. Det väsentliga är inte under hurudana förhållanden täckdikningen kan utföras utan omständigheten under hurudana förhållanden man uppnår ett funktionerande och ordentligt resultat. Då svaranden i sin annonsering påstår att man med användning av plasttäckdikningsrör kan utföra dikningsarbete "i vilket väder som helst", borde man i stället varna för att utföra dikning under svåra förhållanden. Om det under uppblötta förhållanden kommer lera runt röret går det i praktiken inte någonsin att öppna röret, utan dikningen måste på grund av att den inte fungerar förnyas helt.

7. "... och man behöver inte för traditionen betala nästan en mark per meter (det meddelade priset för tegelrör på fabriken 2,30/m)."

"En jämförelse i tabellform av hur många arbetstimmar per 1 000 meter olika dikningsmaterial kräver."

En jämförelse av tegelrörets normala minutpris med plaströrets kortvariga erbjudandepris ger inte en riktig bild av prisförhållandet.

Katalogpriset på tegelrör var vid den tiden 2,28 mk/m. Skillnaden mellan det och plaströrets erbjudandepris var sålunda 79 penni. Köparen av tegelrör erhåller ännu mängdrabatt 2 - 5 % och säsongrabatt 2 - 12 % på katalogpriset. Sålunda kan köparen erhålla som mest 17 % eller 39 penni rabatt på tegelröret. Skillnaden mellan prisen på tegelrör och plaströr blir 40 penni, vilket är väsentligt mindre än "nästan en mark". Även i övrigt ger en jämförelse av blott rörens meterpris en fullständigt felaktig bild av de totala dikningskostnaderna, eftersom rörkostnaderna av de totala dikningskostnaderna utgör endast cirka en fjärdedel.

Svaranden har uppgjort en tabell, i vilken med hjälp av kolonner grafiskt framställts hur mycket tegelröret vid läggning för hand och vid maskinell läggning och plaströret lagt i rullar kräver arbetstimmar per tusen meter. Ur denna tabell kan man utläsa att plaströret kräver ca 10 timmar och tegelröret ca 30 timmar/1000 m. Tabellen är i sig felaktig och ger också en felaktig bild av de totala dikningskostnaderna. Enligt en undersökning lantbrukets tekniska forskningsanstalt utfört var enligt prisnivån 1980 dikningskostnaderna i genomsnitt 4 764 mark per hektar med användning av tegelrör och 5 812 mark per hektar med användning av plaströr.

Uppgifterna i svarandens tabell uppges basera sig på en undersökning utförd av Ilpo Mattila. Det är fråga om en synnerligen inofficiell "undersökning", i vilken utgångspunkten i många avseenden är att plaströret är i bättre ställning än tegelröret. Sålunda har de arbetstimmar plaströret kräver uträknats utgående från metoder den allra senaste tekninken erbjuder och som enbart 1 - 2 entreprenörer i Finland tillämpat. Beträffande tegelröret valdes slumpmässigt en entreprenör med gammal maskinpark. Uppgifterna är inte heller såtillvida jämförbara att man i fråga om tegelröret till en del använt helt olikartade arbetsmetoder än beträffande plaströret. Sålunda har monteringen av sikt gjorts för hand beträffande tegelröret och med en lasermetod i fråga om plaströret. I den maskinella läggningen av tegelrör ingår bland de övriga arbetena tre lambrunnar. Utplaceringen av rör har i fråga om tegelrören skötts av husbonden och plaströret på försorg av entreprenören osv.

Svarandens tabell saknar helt arbetsmomentet grusning. Om detta skulle ha ingått skulle siffrorna ha ändrats i en för tegelröret klart fördelaktig riktning. Mattila har nämligen konstaterat den arbetstid, som går åt till grusningen för tegelrörets del utgör fyra timmar och för plaströrets del sexton timmar. Dessutom bör påpekas att man inte utgående från undersökningen kan utreda hur frånvaron av grusningsmomentet inverkar på det obligatoriska väntandet samt de övriga arbetena. Obligatoriskt väntande förekom i tabellen speciellt i fråga om tegelröret som en tidskrävande faktor. Mattila har själv i "undersökningen" uttalat att "man inte på grundval av undersökningsresultaten kan uppgöra ekonomiska standarder eftersom inte samtliga på resultatet inverkande faktorer tillräckligt noggrant kunnat beaktas." Svaranden har sålunda handlat mot ovannämnda ställningstagande och dessutom förvrängt centrala resultat.

8. "En riktig täckdikeskonstruktion säkrar en ordentlig dränering."

"Så här har det dikats" "Ojamuovis rekommendation"

Under rubriken ovan har i svarandens annons på vänstra sidan avbildats ett felaktigt sätt att täckdika, där det förhårdnade jordlagret föranlett av en intensiv odling och kompakt grävjord medför förfång för konstruktionens funktionsduglighet. Denna felaktiga täckdikningsmetod har enligt ritningen utförts med tegelrör. Bredvid under rubriken "Ojamuovis rekommendation" har inritats ett korrekt täckdikningsförfarande, vid vilket man enligt ritningen använt plaströr.

Rörets kvalitet saknar i och för sig betydelse beträffande dessa två sätt att täckdika. Vartdera sättet kan utföras med såväl tegelrör som plaströr och det felaktiga sättet blir inte bättre fastän det skulle utföras med plaströr i stället för med det avbildade tegelröret. Då man placerar tegelrör på den bild som beskriver ett felaktigt täckdikningssätt ger man sålunda en felaktig och vilseledande bild av användningsmöjligheterna beträffande tegelröret. Det är ägnat att skada tegelrörets goda rykte som ett gott och pålitligt täckdikningsmaterial.

9. "Kokosfiltret är de bästa röromkretsfiltret eftersom dess porstruktur helt motsvarar strukturen hos det filtergrus, som används hos oss."

Ett dylikt påstående låter läsaren förstå att kokosfilter runt röret till kvaliteten helt motsvarar grus. Så är dock inte fallet, vilket i praktiken kunnat konstateras i många tester. Man har konstaterat att kokosfiltret enbart i undantagsfall fungerat längre tid än 4 - 5 år. Inte ens som nytt kan det anses helt jämngott med gruset. En täckdikning utförd med lindat rör utan grusning är i allra högsta grad osäker i fråga om utgången. Sålunda kan en odlare, som ämnar genomföra sin täckdikning med filterrör, inte erhålla av jordbruksstyrelsen beviljade bidrag och räntestädslån.

10. "Egenskaperna hos Vetokokosfiltret

OJAMUOVI OY:S BEMÖTANDE

Ojamuovi Oy har bestridit att dess marknadsföring är osann, vilseledande eller eljest stridande mot god affärssed. Svaranden har yrkat att ansökan måtte förkastas och att sökanden måtte förpliktas ersätta dess rättegångskostnader.

Sökandens hela serie yrkanden baserar sig på en skäligen begränsad sakkunskap eller ytlig utredning av sakerna eller på att man åtminstone till en del med flit undervärderar sanningen.

1. I Holland, Belgien och Frankrike, vilka hör till de ledande täckdikningsländerna, används inte annat än plaströr. I Förbundsrepubliken Tyskland har situationen år för år utvecklat sig i riktning mot plast. Plastens andel är för tillfället nästan 90 procent. Efter år 1978 har det inte funnits tillgång till statistik angående marknadsandelarna. De uppgifter svarandebolagets verkställande direktör i olika sammanhang erhållit skapar dock den fasta uppfattningen att plaströret, som i överallt i allt högre grad erövrar marknaden, i Centraleuropa redan uppnått den situationen att det helt distanserat tegelröret.

2. Plaströr har i Finland använts sedan år 1958. Av den åkertäckdikning Dräneringscentralen r.f. fört statistik över var plastens och teglets förhållande år 1983 52,4 % - 47,6 %. Denna statistik omfattar dock bara en del av den täckdikning, som utförs i Finland. Utanför blir den sk. tekniska täckdikningen (täckdikning i anslutning till byggande) samt den sk. odlarnas egna täckdikning. Dessa utgör tillsammans ca 40 % av all täckdikning, som utförs i Finland. Beträffande båda dessa har plastens andel redan i åratal rört sig kring 95 %. År 1983 marknadsfördes och användes ca 10 000 km tegelrör (enligt uppgift från Tiilikeskus Oy:s delägarfabriker) och ca 22 000 kilometer plaströr (Ojamuovi Oy:s statistik, Uppnor Oy:s statistik och Ylivieskan Tiili Oy:s statistik). Utgående från nämnda siffror är plastens andel rejält över 60 %. I annonsen har man inte bibringat uppfattningen att marknadsandelen enbart skulle beröra åkertäckdikning. Omständigheten att annonsen enligt sökandens uppfattning i första hand riktar sig till åkertäckdikare förändrar inte saken. Andelarna uträknade utgående från totalförsäljningen förblir de samma.

3. Suomen Kaapelitehdas Oy köpte tillverkningslicensen för västtyska plasttäckdikningsrör med korrugerade väggar år 1962. Samma år importerades ett provparti rör och de första provläggningarna utfördes på Båtvik gåds område i Kyrkslätt.

Tillverkningen i Finland började vid kabelfabriken i mars 1963. Namnet Veto togs samtidigt i bruk. Cirka 240 km Vetorör marknadsfördes för täckdikningssäsongen 1963. Allt sedan dess har tillverkningen och användningen av Vetorör stadigt ökat. År 1983 marknadsförde Ojamuovi Oy 17 400 km Vetorör.

Det föreligger således erfarenheter från över 20 års tid. Den omständigheten, att erfarenheterna varit positiva kan inte kräva mera bevisning. Om erfarenheterna inte hade varit positiva skulle man ha upphört med Vetoröret. Banddikning har ingenting att göra med Vetorören. Under den tid Vetoröret tillverkats har det utvecklats, vilket dock inte kan ha betydelse då man bedömer ifrågavarande reklamargument.

4. Vetodikningssystemet är enligt svarandens åsikt och med användning av allmänt språkbruk inom branschen det bästa. Det är också det ända fullständiga eftersom till det, förutom vanliga rör, hör ett fullständigt urval delar, fullständigt urval tilläggsdelar, nackdikesoch slambrunnar och en mångsidig serie av färdigt filterförsedda rör (Veto F, Veto FX och Veto K). Till Vetoröret hör också en sköljanordning för rostfällningar. Ingen annan har alla dessa alternativ.

Veto är det enda i Finland tillverkade dikningssystemet i plast. Svarandens reklam tar inte ställning till i hur hög grad tegelröret är inhemskt. Detta framgår ostridigt ur annonshelheten och speciellt ur texten "Redan 60 % av täckdikningarna utförs med plaströr och Veto är det bästa och enda fullständiga dikningssystemet" och ur hänvisningen till positiva erfarenheter från 20 års tid. Av plaströren är Vetosystemet ännu i dag det enda helt i Finland tillverkade systemet.

De övriga tillverkarna importerar en del av sina system antingen från Sverige eller Tyskland, vissa delar även från Jugoslavien. Vetorörssystemet är i Finland även det enda, som har både SFS- och RIL-godkännande och övervakning.

5. Då Vetoröret läggs enligt allmänt vedertagna metoder erhåller man en funktionssäker dikning under alla förhållanden. Med begagnande av en riktig metod uppstår ingen misstanke om att dikningen inte skulle fungera. Vetoröret är av hård PVC-plast. PVC-plastens slutliga ålder har ännu inte empiriskt helt kunnat bestämmas. Erfarenheterna hittills (äldsta som rörkonstruktion lagd under 1930-talet) har utvisat att standardens krav om en hållbarhet på minst 50 år mångfaldigt överskrids.

Meningen "Inte ens rost täpper till Veto" fortsätter: "Det ser på problemområden det effektiva sköljningssystem Ojamuovi utvecklat till". Om det förekommer rost på ett täckdikningsområde väljer rosten inte rörmaterial utan faller ut i vilket rör som helst. Då är det väsentliga att sköljningssystemen är de riktiga och i skick. Sökandens påståenden om att plaströren inte skulle fungera baserar sig på bristfälliga uppgifter och felaktiga antaganden angående situationen på fältet.

I en undersökning lantbruksteknologiska anstalten nyligen publicerat utreds grundligt "funktionsstörningar i täckdikningen i Finland". Undersökningen stöder inte i något avseende sökandens påståenden. Lantbruksekonomiska forskningsanstaltens undersökningar "om alvbottnens genomtränglighet och orsakerna till en skadlig förtätning av jorden" belyser samma sak.

Det förekommer funktionsstörningar vid 3 - 4 % av alla täckdikningar. Av störningarna beror 73 % på att jordarten inte släpper igenom vatten (t.ex. torvjord), på att rostfällningen samlar sig i jorden eller på odlingsåtgärder (våldsodling). Sålunda kommer i de flesta fall av funktionsstörningar vattnet inte ens i beröring med röret.

6. Vetoröret är lätt, saknar skarvar och tål hantering. Vid dikning med Veto sjunker inte tunga fordon lastade med tegelrör in i åkern. Vid Vetodikning behöver täckdikesgrävmaskinen inte stanna och vänta på att rörläggningen framskrider och grävmaskinen belastas inte heller av tegelrörsmassan. Obligatoriska uppehåll däremot är vid regn kritiska med tanke på ett framgångsrikt resultat. Vid plogdikning spelar förhållandena en ännu mindre roll, eftersom det då inte föreligger fara för ras.

Väderförhållandena har för all del betydelse även beträffande plaströret för hur resultatet fungerar. Varje tänkande person, vilket man naturligtvis måste utgå från att en yrkeskunning jordbrukare är, förstår att man inte skall dika på en översvämmad åker eller i hällregn. Ingen husbonde, som funderar på dikning, tar uttrycket så bokstavligt, att han inte skulle förstå detta. Uttrycket har sålunda inte utgjort felaktig information. Det är sedvanligt och beskriver det framsteg beträffande täckdikningen väderförhållandenas minskade betydelse inneburit i och med plaströrens intåg.

7. I annonsen är det fråga om ett erbjudande. En prisjämförelse i denna situation har gjorts mellan erbjudandepriset och det angivna priset för tegelrör. Detta är också klart angivet. Det kan inte uppstå något som helst missförstånd angående saken. Ett prismeddelande med prisjämförelse kan inte ur någons synvinkel sett vara vilseledande. Prisjämförelsen är sann ännu denna dag. Det har under rådande konkurrensläge Tiilikeskus Oy:s aktieägare Paloheimo Oy och Ylivieskan Tiili sett till genom att sälja plaströr till ett mycket billigt pris.

Ilpo Mattilas undersökning har utförts vid vattenstyrelsen som ett specimen för ett betyg i lantbruksteknologi. Som handleledare har verkat vederbörande universitetslärare i lantbruksteknik. Det finns inte några som helst grunder att misstänka undersökningens objektivitet och sakkunskap. Det har inte visats att undersökningen skulle vara felaktig. Utgående från undersökningen har var och en kunnat räkna ut inbesparingen av kostnader.

Den "senaste tekniken" som sökanden presenterat utgör verklighet av i dag. Den används redan av tiotals entreprenörer. Grusningens andel har bortlämnats från tabellen uttryckligen för att dikningsarbetet tydligare skulle komma fram. Grusningen utförs ju ofta med gårdens egna krafter helt skilt från entreprenörens arbetsinsats. Avlägsnandet av grusningsarbetsskedet ur tabellen ändrar inte det faktum att inbesparingen i arbetstimmar är anmärkningsvärd för plaströrets det (grusningsarbetsskedets kostnader är ju ofta oberoende av materialet). Vid maskinell dikningen uppgår inbesparingen lätt till 50 %.

8. Det påstås inte att det andra röret på bilden är ett tegelrör. Ojamuovi Oy marknadsför också täckdikningsrör med glatta väggar (SOJA). I praktiken har merparten av dikningarna utförts på det anförda sk. "felaktiga sättet". Den lösning Ojamuovi Oy presenterat är en dikeskonstruktion som uttryckligen blöta år och en utvecklad odlingsteknik medfört.

I de situationer, som varit föremål för jämförelserna saknar det betydelse vilket rör man använder vid dikningen. Huruvida röret har släta väggar eller är korrugerat är lika lite jämförelse underkastat som rörmaterialens kvalitet. Då Ojamuovi rekommenderar ett riktigare dikningssätt strävar man visserligen till att främja försäljningen av plaströr. Sålunda är det naturligt att ett korrugerat rör, vars marknadsföring det varit fråga om avbildats på den bild, som föreställer det rekommenderade dikningssättet.

9. I annonsen talas det om filtrens porstruktur, som jämförs med grusets sammansättning. Av detta kan man inte ännu dra slutsatsen att man påstår att kokosfiltret till sin kvalitet skulle motsvara grus. Det skulle i och för sig kanske inte föreligga hinder för ett dylikt påstående då man betänker varför det används filter. Grundsyftemälet med filter är att förhindra alltför grova partiklar att tränga in i röret speciellt under de år, som följer närmast på täckdikningen. Efter att det i jorden uppstått ett så kallat naturligt filterskikt och då jordpartiklarnas rörelse in i täkdikettillsammans med det rinnande vattnet har upphört har inte filtrets kvalitet annan betydelse än att filtret inte får hindra vattnets rörelse. Enligt europeiskt synsätt kan som jämbördiga filterlösningar komma i fråga grus, sågspån, kokos, till och med på vissa ställen mossa (torv), halm eller, framför allt i Sovjetunionen, ett textilavloppsfilter. Omständigheten att Dräneringscentralen r.f. inte tillsvidare skriver ut intyg över dikningar utförda med kokosfilter beror inte på kokosfiltrets kvalitet utan framför allt på att metoden är ny i Finland.

10. Kokosfiltret består av grov kokosfiber, som flätad till ett till sin uppbyggnad och porositet i lämplig grad mångsidigt filter. Det är även organiskt och varierar således till omfånget beroende på fuktigheten. Detta leder till att kokosfiltrets porositet fortgående är tillräcklig till och med under förhållanden, då det finns benägenhet till järnfällningar (då ett grusfilter kan förhårdna helt). Man har inte i Finland långvarig erfarenhet av kokosfiberkonstruktionen. Eftersom man mycket exakt känner till surheten hos Finlands jordmån och eftersom den är klart förmånligare för användning av kokosfiber än vad förhållandena i Mellaneuropa är, vilka även de är mycket lämpliga, föreligger inget klart faromoment. Hos oss har man bekymrat sig om åldern för kokosfiltren utgående från norrmannen Peder Hoves tidigare rapporter. Ändå framförde Hove senaste höst vid täckdikningsseminariet i Helsingfors att kokosfibern efter åtta provår förlorat en del av sin draghållfasthet men i övrigt bibehållit sin funktionsduglighet. Draghållfastheten är en egenskap av skäligen liten betydelse då det är fråga om kokosens filtreringsegenskaper.

Under nämnda seminarium berättade Hove hur man i Norge under senaste århundrade som täckdikningsfilter använde mossa, som enligt observationer bibehållits så länge i marken att jordpartiklarnas rörelse i marken upphört. Detta utgör ju grunden för filtrering. I praktiken är mossa och kokosfiber vardera tämligen ligninhaltiga organiska ämnen, varför slutsatsen att de beträffande förmultningstiden beter sig på samma satt inte är avlägsen. Till exempel i Sverige får man på rostområden inte alls använda grus som filtermaterial. Däremot har man som filter använt sågspån eller kokos.

11. Enligt Mattilas undersökning är inbesparingen av arbetstimmar betydande beträffande plaströr. Vid maskinell dikning uppgår inbesparingen också Mattila lätt till 50 %.

Jämförelsetabellen baserar sig på täckdikningsenterprenörers (Tuurinkoski i Syd-Österbotten och Turkka & Nissilä inom Uleoborgområdet) verkliga entreprenadkostnader för täckdikningar utförda på ifrågavarande sätt under åren 1982 - 1983. Det gäller täckdikningar om sammanlagt mera än 1 000 hektar, varför materialet bör anses skäligen representativt. Det är sant att man för dessa dikningar i allmänhet inte sökt statsbidrag eftersom odlarna även annars ansett dikningarna ekonomiskt fördelaktiga. Dessa dikningar är i allmänhet inte planerade av Dräneringscentralen utan entreprenörerna har utgående från den nya tekniken själva planerat sina dikningar. Dräneringscentralen skriver inte ut intyg för långgivning för sådana dikningar, som andra planerat.

Att filtrera med grus är en mycket vanlig och användbar metod vid täckdikningen i Finland. Det är dock skäl att betona faktum (framför allt då man år 1983 firade 125-årsjubileet av planeringen av täckdikningen i Finland), att man börjat filtrera med grus vid täckdikning i Finland först på 1920-talet. Alla under 1800-talet utförda ännu fungerande dikningar har utförts med mossfilter. I praktiken finns det inte någonting kvar av mossan men det har bildats ett naturligt filter som ersatt det upplöst mossfiltret.

KONSUMENTOMBUDSMANNENS STÄLLNINGSTAGANDE

Konsumentombudsmannen har meddelat att han inte skrider till åtgärder med anledning av ansökan.

MOTIVERINGAR FÖR MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Tiilikeskus Oy marknadsför av tegel framställda täckdikesrör, Ojamuovi Oy å sin sida marknadsför av plast framställda täckdikesrör med namnet Vetorör. Ojamuovi Oy har marknadsfört täckdikesrör meddels tidningsannonser i Koneviesti, Maaseudun Tulevaisuus samt Kylvösiemen samt med broschyrer, som adresserade skickats till lantgårdarna.

Marknadsdomstolen anser, att Ojamuovi Oy:s ifrågavarande marknadsföring har gällt åkertäckdikning och bedömt marknadsföringen som en helhet.

1. I OjamuoviOy:s annons 9.9.1983 i Koneviesti har ingått texten:

"Vetorörets popularitet är först och främst en följd av ... en tillit till plaströret, som t.ex. i Mellaneuropa redan länge utgjort det enda täckdikesmaterialet".

I Dräneringscentralen r.f:s pblikation "Dräneringscentralen 1981 - 1978" har presenterats uppgifter angående plasttäckdikesrörets marknadsandelar år 1977 i Finland samt åtta andra länder. Enligt en uträkning som Ojamuovi Oy presenterat utgående från nämnda publikation utgjorde plaströrets marknadsandel sagda år i England 25 %, Holland 100 %, Polen 40 %, Frankrike 98 %, Sverige 80 % och i Förbundsrepubliken Tyskland 80 %. Enligt organisationens för de europeiska tegelbruken (TBE) rapporter användes år 1982 i England 37 miljoner, i Österrike 43 miljoner och i Förbundsrepubliken Tyskland 11,4 miljoner av tegel framställda täckdikesrör. Eftersom tegelrör fortfarande i anmärkningsvärd grad i Mellaneuropa används för täckdikning är omnämnandet enligt vilket plaströret "t.ex. i Mellaneuropa redan länge utgjort det enda täckdikesmaterialet" osant.

2. I annonsen 9.9.1983 i Koneviesti och i en i september 1983 distribuerad broschyr har ingått texterna:

"Redan 60 % av täckdikningarna utförs med plaströr" (Koneviesti) och "Plaströrets andel vid i Finland utförda dikningar är redan över 60 %" (broschyren).

Marknadsföringen är ägnad att ge en bild av att den meddelade marknadsandelen skulle avse plaströrets andel vid åkertäckdikningen. Enligt den statistik Dräneringscentralen r.f. uppgjort angående åkertäckdikningen hade till och med slutet av november 1982 51,7 % utförts med plaströr. Enligt Ojamuovi Oy:s annons var plaströrets andel vid åkertäckdikningen 52,4 % år 1983. Enligt Dräneringscentralen r.f:s bedömining faller cirka 3 % av all åkertäckdikning utanför dess statistik.

I avsikt att stöda sina påståenden angående marknadsandelar har Ojamuovi Oy presenterat en uträkning angående den i kilometer uträknade tillverkningsmängden av plasttäckdikesrör och tegeltäckdikesrör i Finland år 1983. Utgående från uppgifter beträffande tillverkningsmängder kan man dock inte dra tillförlitliga slutsatser angående användningen av plaströr vid åkertäckdikningen. Av denna orsak är påståendena beträffande procenter ostyrkta och stridande mot god affärssed.

3. I annonsen 9.9.1983 i Koneviesti har ingått texten:

"Det föreligger redan 20 års positiva erfarenheter av användningen av ... Veto".

Man har börjat marknadsföra det av plast tillverkade Vetoröret för åkertäckdikning år 1963. Det i marknadsföringen ramförda påståendet om 20 års användning av plaströr håller således streck. Uttalandet angående 20 års positiva erfarenheter strider inte heller i övrigt mot god affärssed.

4. I annonsen 9.9.1983 i Koneviesti har ingått texterna:

"Och VETO är det bästa och enda fullständiga dikningssystemet" samt "Veto är det enda i Finland tillverkade dikningssystemet....".

Ifrågavarande texter har presenterats i en reklam, som är ägnad att ge en bild av att Vetodikningssystemet även jämförs med ett täckdikningssystem, som förutsätter tegel.

Uttrycket "det bästa dikningssystemet" ger en bild av att Vetosystemet är bättre än ett täckdikningssystem som förutsätter tegel. Uttrycket "bäst" framfört på detta sätt kan inte anses utgöra godkännbart köpmannamässigt skryt fastän det inte anknutits till någon speciell egenskap. Ett dylikt företräde för Vetodikningssystemet jämfört med ett täckdikningssystem som förutsättet tegel har inte visats föreligga och ifrågavarande uttryck strider således mot god affärssed.

Tiilikeskus Oy levererar samtliga till ett dikningssystem hörande delar. Täckdikesrör av tegel har under decennier tillverkats i Finland. Uttalandena enligt vilka Vetodikningssystemet skulle vara det enda fullständiga och det enda i Finland tillverkade dikningssystemet är sålunda osanna.

5. I annonsen 9.9.1983 i Koneviesti och i en i september 1983 distribuerad broschyr har förekommit följande texter:

"Inte ens rost täpper till Veto. Det ser på problemområden det effektiva sköljningssystem Ojamuovi utvecklat till." (Koneviesti)

"Med Vetoröret erhåller Du

a) en funktionssäker dikning unde alla förhållanden

---------------

c) hållbarhet för rörmaterialet i hundratals år.

Gäller 5. - 16.9.1983."

I broschyren har dessutom förekommit följande text:

"Med Vetoröret erhåller Du ... och Du behöver inte för traditionen betala nästan en mark per meter (det meddelade priset för tegelrör på fabriken 2,30 m)".

Enligt priskatalogen för tegelrör är priset vid ifrågavarande erbjudandetidpunkt 2,28 mk/m. På priserna i priskatalogen beviljas regelmässigt 2 - 5 procent mängdrabatt och även säsongrabatter som varierar mellan 2 - 12 procent. Säsongrabatter beviljas vid tidpunkten för erbjudandet varje höst. Av denna orsak kan det hända att skillnaden i pris i förhållande till Vetorörets erbjudandepris är avsevärt mindre än en mark per meter. Sålunda är uttrycket "Du behöver inte för traditionen betala nästan en mark per meter" vilseledande. I övrigt är annonsen inte formulerad så att den skulle vara vilseledande.

I en annons i Maaseudun Tulevaisuus 30.3.1982 har förekommit en jämförelse i tabellform hur många arbetstimmar det går åt per 1 000 meter då man utför täckdikning med tegelrör antingen för hand eller maskinellt samt med plaströr i rullar.

Tabellen är uppgjord utgående från de sifferuppgifter som framgår ur en undersökning från år 1975 som utgör en agronomie- och forststuderandes laudaturarbete. I undersökningen finns omnämnandet: "Man kan inte på grundval av undersökningsresultaten uppgöra ekonomiska standarder eftersom inte samtliga på resultatet inverkande faktorer tillräckligt noggrant kunnat beaktats." Från den i marknadsföringen ringen presenterade tabelljämförelsen har utlämnats grusningens andel, som beaktas i undersökningen och som i Finland normalt hör till täckdikningen. Grusningen kräver åtskilliga arbetstimmar och enligt ifrågavarande undersökning hade grusningen vid dikning med plaströr krävt flere arbetstimmar än vid dikning med tegelrör. Sålunda har undersökningens resultat marknadsföringen presenterats på ett sätt som strider mot god affärssed.

8. I en annons i Maaseudun Tulevaisuus 17.4.1982 har två olika täckdikeskonstruktioner i schematiska framställningar jämförts med varandra. Ovanför den ena bilden har förekommit texten "Så här har det dikats" och ovanför den andra bilden texten: "Ojamuovis rekommendation". På bilden med rubriken "Så här har det dikats" har avbildats en täckdikeskonstruktion, som nuförtiden anses felaktig på grund av att förhårdnad jord placerats ovanpå täckdiket. Täckdikeskonstruktionen avbildad med rubriken "Ojamuovis rekommendation" är i dag allmänt rekommenderad och ansedd som korrekt. Den konstruktion som bör anses felaktig har på bilden försetts med att täckdikesrör, som på basen av väggens tjocklek och glatthet ger en bild av ett tegeltäckdikesrör. Den korrekta täckdikeskonstruktionen har försetts med ett fårat rör med tunna väggar, som påminner om ett Vetorör.

Då man i jämförelsen försett den felaktiga täckdikeskonstruktionen med ett rör som påminner om tegelrör och den korrekta täckdikeskonstruktionen med ett rör som påminner om plaströret skapar man en förställning om att tegelröret skulle ha samband med en felaktig täckdikning. Ett dylikt jämförelsesätt strider mot god affärssed.

9. I den år 1983 distribuerade broschyren, som presenterar Vetokokosröret har förekommit texten:

"Kokosfiltret är det bästa röromkretsfiltret eftersom dess porstruktur helt motsvarar strukturen hos det filtergrus, som används hos oss."

I Finland används regelmässigt grus vid täckdikning. Ifrågavarande marknadsföringsuttryck jämför kokosfiltret och gruset i en vidare bemärkelse än beträffande den tekniska porstrukturen och marknadsföringen är ägnad att ge en bild av att kokosfiltret som filter skulle motsvara grus. Den i punkt 10 refererade undersökningen ger dock vid handen att kokosfiltret inte är ett med grus direkt jämförbart filter. Sålunda strider det i marknadsföringen använda uttrycket, enligt vilket kokosfiltrets porstuktur motsvarar strukturen hos det filtergrus, som används hos oss, mot god affärssed.

10. I den år 1983 distribuerade broschyren, som presenterar Vetoröret har förekommit texten:

"Vetokokosfiltrets egenskaper.

--

--

8. Vetokokosröret är funktionssäkert, passar även för besvärliga jordarter samt svåra förhållanden."

De med kokosfiber överdragna korrugerade plaströren har undersökts i Norge. I laboratiorieprov och fältförsök hade det konstaterats att alltför mycket slam förs in i röret i mjäljord och i jordmån bestående av fin sand. I fråga om alla jordmåner har den mängd vatten som rinner ur dessa rör vid mätningar konstaterats vara mindre än ur med grus eller sågspån täckta rör. Efter 6 - 8 år har kokosfibern konstaterats falla sönder i avsevärt hög grad. Speciellt fibrernas mekaniska styrka hade i väsentlig grad minskat. Enligt undersökningen hade i övriga undersökningsresultat på motsvarande sätt konstaterats att kokosfiltret snabbt faller sönder. Även i Finland har täckdikningar utförda med kokosfilter försedda Vetorör täppts till. Undersökningarna ger vid handen att uttrycken enligt vilka kokosfiltret inte skulle täppas till samt vara driftssäkert och lämpligt även för svåra jordarter och under svåra förhållanden strider mot god affärssed.

11. I annonsen 9.9.1983 i Koneviesti har förekommit texterna:

"Den fördomsfria, moderna husbonden dikar förmånligt med kokosfiltersystemet" och "Systemet medför en 20 - 50 % stor inbesparing av dikningskostnaderna".

I den år 1983 distribuerade broschyren angående Vetofilterröret har förekommit en jämförelsetabell, i vilken presenterats täckdikningskostnaderna vid dikning med plaströr. Enligt tabellen varierar kostnaderna beroende på metod från omkring 4 500 mark till 6 500 mark per hektar.

Enligt en undersökning beträffande täckdikningskostnaderna publicerad av lantbrukets tekniska forskningsanstalt var dikningskostnaderna enligt prisnivån för år 1980 i medeltal 4 764 mk/ha vid användning av tegelrör och 5 812 mk i medeltal vid användning av plaströr. Kostnadsberäkningarna i medeltal för de täckdikningsplaneringar Dräneringscentralen r.f. utfört under tiden 1.12.1982 - 30.11.1983 har varit 6 643 mk/ha utan åtskillnad mellan tegel- och plaströr. Kostnaderna har varierat för olika lantbrukscentra från 5 816 mark till 7 808 mark/ha. Den undersökning svaranden angivit som stöd för sina inbesparingspåståenden och som omnämnts i punkt 7 ger inte för handen att inbersparingspåståendena skulle stämma. De i jämförelsetabellen anfödra, från 4 500 mark till 6 500 mark varierande dikningskostnaderna baserar sig på två maskinentreprenörers fakturering från åren 1982 - 1983, vilken fakturering gäller täckdikning med kokosfilterrör av cirka 1 000 hektar. Inte heller detta ger vid handen att påståendena om inbesparingar skulle hålla streck. Sålunda är påståendena angående procentuella inbesparingar ostyrkta och strider mot god affärssed.

Jämförelsetabellen, där man jämför enbart kostnaderna för dikningar med plaströr är inte otillbörlig med hänsyn till sökanden.

MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Marknadsdomstolen finner med stöd av 1, 2 och 6 § OtillbFörfL riktigt att vid vite av 100 000 mark förbjuda Ojamuovi Oy att vid marknadsföring av plaströr för täckdikning

- ge osanna uppgifter angående omfattningen av plasttäckdikesrörens användning vid åkertäckdikning utomlands (1),

- ge ostyrkta uppgifter angående plasttäckdikesrörets användning vid åkertäckdikning i Finland (2),

- annonsera att Vetotäckdikningssystemet är det bästa, enda fullständiga och enda i Finland tillverkade dikningssystemet utan att ange att uttrycken enbart gäller täckdikningssystem i plast (4),

- annonsera att Vetotäckdikningssystemet inte täpps till och att det är funktionssäkert i alla förhållanden och att Vetoröret håller hundratals år (5),

- ge en bild av att funktionssäkerheten hos Vetoröret skulle vara totalt oberoende av väderförhållandena vid täckdikningstillfället (6),

- presentera vilseledande påståenden angående hur fördelaktigt Vetorörets erbjudandepris är samt ostyrkta kostnadsjämförelser angående täckdikningar utförda med plaströr och tegelrör (7),

- på en bild som framställer ett felaktigt sätt att täckdika avbilda ett tegeltäckdikesrör (8),

- meddela att kokosfiltrets porstuktur helt motsvarar uppbyggnaden hos filtergrus (9),

- meddela att kokosfiltret inte täpps till och är funktionssäkert i besvärliga jordmåner och under svåra förhållanden (10) och

- presentera ostyrkta påståenden angående hur fördelaktigt kokosfiltret är i fråga om pris (11).

Förbuden skall iakttagas omedelbart.

Ojamuovi Oy ålägges ersätta Tiilikeskus Oy:s rättegångskostnader med yrkade 17 500 mark.

De i ärendet framställda yrkandena förkastas i övrigt.

Närvarande: Huttunen, ordförande, Pekkanen, Wilhelmsson, Aaltonen, Kangasperko, Laurila, Modeen, Ollikainen och Vasara.