18.6.1984

RAAHEN KIRJATYÖ KY:S YRKANDE

Sökanden har yrkat, att svaranden med stöd av 1, 2 och 6 § i lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet (OtillbFörfL) vid vite förbjuds att själv eller via personer i sin tjänst eller på annat motsvarande sätt i sin näringsverksamhet

1. använda på ett vilseledande sätt begreppet tidning vid marknadsföringen av Raahelainen benämnda gratisdistributionstidning, som svaranden ger ut,

2. använda på ett vilseledande sätt vid marknadsföringen av sin publikation Raahelainen begreppet upplaga om nämnda gratisdistribuerade publikations distributions och tryckupplagesiffror,

3. använda vilseledande reklam, i vilken svaranden vid jämförelse av sin gratispublikation med bl.a. tidningen Raahen Seutu, vilken sökanden utger, osant låter förstå, att den av svaranden själv utförda, analyserade samt i tillämpliga delar publicerade utredningen benämnd "tidningsundersökning -82 för Brahestads ekonomiområde" är en objektiv undersökning av tidningssituationen och läsvarorna inom Brahestads ekonomiområde utförd av Raahen Porvari- ja Kauppakoulu (Brahestads Borgar- och Handelsskola) och

4. använda reklamargument med stöd av ovan i punkterna 1 - 3 nämnda tidnings-, upplage- eller undersökningsbegrepp eller i övrigt i marknadsföringen av gratispublikationen och vid jämförelse av den med bl.a. tidningen Raahen Seutu, som sökanden ger ut, enligt vilka argument Raahelainen är den mest lästa, mest emotsedda tidningen med överlägset största upplaga inom Brahestads ekonomiområde eller använda med dem jämförbara påståenden, såsom att publikationen är "upplage-etta" eller "läsetta" i Brahestad med omgivande landskommun samt i samband med dessa argument eller skilt för sig angående utbredningen av publikationen presentera siffror, för vilka grunden inte är jämförbar med grunden för de kriterier, som bestämmer upplagan för avgiftsbelagda tidningar.

5. Sökanden har även yrkat, att svaranden med stöd av OtillbFörfL 8 § 2 mom. föreskrives på egen bekostnad offentliggöra marknadsdomstolens utslag i ett söndagsnummer av Helsingin Sanomat och Kaleva senast inom två veckor efter det utslaget ges och även i någotdera av de två nummer av svarandens publikation Raahelainen, vilka utkommer näst efter givandet av utslaget.

6. Svaranden har dessutom yrkat, att Raahelainen Oy förpliktas ersätta sökandens rättegångskostnader i ärendet.

Sökanden utger en avgiftsbelagd Raahen Seutu benämnd tidning, som utkommer fyra gånger i veckan och vars influensområde omfattar kommunerna Brahestad, Pattijoki, Pyhäjoki, Ruukki, Siikajoki och Vihanti. Engligt den upplageundersökning Levikintarkastus Oy utfört var upplagan för Raahen Seutu 1982 9 945 exemplar. I egenskap av tidningsförläggare är sökanden medlem i Tidningarnas Förbund.

Svaranden utger en tre gånger i veckan utkommande gratispublikation inom Brahestadsregionen med motsvarande influensområde som sökandens tidning. Enligt egna siffror för "totalupplagan" i Raahelainen distribuerades tidningen inom ovannämnda Brahestadsregion 1.2.1983 i 14 585 exemplar.

1. I fråga om de konkurrensmedel och marknadsföringsmetoder svaranden begagnar sig av bör det konstateras, att Centralhandelskammarens Opinionsnämnd (ON) för affärssed år 1975, i ett i fråga om fakta nästan identiskt fall, ansett att svarandens verksamhet ansågs strida mot den då gällande lagen om illojal konkurrens (IllKonkL) § 10 (ON 423/ 1975). ON:s ståndpunkt har dock inte inverkat på svarandens marknadsförignsmetoder.

I reklamen för sin gratispublikation stöder sig svaranden krafrigt på begreppet tidning i avsikt att identifiera och jämställa den egna tidningen med denna tidningskategori. Ett utnyttjande av begreppet tidning och dess journalistiska värde har kommit fram i bl.a. följande sammanhang:

- I publikationen Raahelainens spalt, den s.k. "rutan", innehållande bl.a. i tryckfrihetslagen avsedd grundinformation, har det i t.ex. vissa av numren år 1982 - 1983 meddelats att fråga är om "... en tidning inom Brahestads ekonomiområde". Publikationen har samtidigt, t.ex. 21.12.1981, använt definitionen "regionaltidning" om sig själv.

- I samband med den ovan i punkt 3 nämnda utredningen benämnd "tidningsundersökning - 82 för Brahestads ekonomiområde" har likaså använts definitionen tidning.

- T.ex. i samband med presentation av publikationens redaktion 7.12.1983 har det meddelats, att fråga är om en "tre dagar i veckan utkommande, av partier oberoende tidning inom Brahestads ekonomiområde".

Svaranden har sålunda upprepade gånger under åren 1982 1983 använt begreppet tidning såväl skilt för sig som i jämförande reklam riktad mot tidningen Raahen Seutu.

Betydelseinnehållet av begreppet tidning har befästas såväl i officiella publikationspolitiska sammanhang som inom vårt lands tidningspress.

I den kommunikationspolitiska kommitt‚ns I och II betänkande (kommitt‚betänkande 1973:91 I och 1973:148) indelas tidningspressen i två huvudgrupper, publikationer av tidningstyp och publikationer av tidskriftstyp. De egentliga tidningarna utkommer minst tre gånger i veckan. I detta sammanhang förekommer också begreppen första tidning och andra tidning. I kommitt‚betänkandet definieras lokaltidningar som högst två gånger i veckan utkommande publikationer, vilka huvudsakligen behandlar nyheter enbart från sitt eget spridningsområde.

I kommitt‚betänkandet omnämnes (del I sida 12) särskilt gratisdistributionstidningarna, de sk. stadstidningarna, på följande sätt: "Utgivningen av gratisdistributionstidningarna eller stadstidningarna grundar sig enbart på försäljning av annonsutrymme. Det har grundats ett trettiotal dylika 2 - 4 gånger i mådaden utkommande tidningar efter år 1957. Eftersom det beträffande stadstidningarna enbart går att ange tryckupplageuppgifter, har denna tidningsgrupp lämnats utan beaktande i framställningen rörande upplageuppgifter."

Den begränsning kommitt‚n uppställt och likaså definitionerna av egentliga tidningar och lokaltidningar ger vid handen, att en väsentlig skillnad mellan tidningarna av förstnämnd typ och gratisdistributionstidningarna utgör angiftsbelagdheten och tillämpningen av begreppet upplaga, som anknutits till avgiftsbelagdheten. Enbart egentliga tidningar och lokaltidningar har en upplaga. Upplagan grundar sig i sin tur på sålda prenumerationer och lösnummer samt vissa noggrant definierade friexemplar. Emedan utgivningen av gratisdistributionstidningar uteslutande grundar sig på försäljning av annonsutrymme, kan man beträffande dem - såsom den kommunikationspolitiska kommitt‚n konstaterar - enbart ange tryckupplagesiffror.

En motsvarande definition av begreppen tidning och lokaltidning har omfattats i kommitt‚ns för undersökning av pressens ekonomiska förhållanden betänkande (kommitt‚betänkande 1967:A7). Beträffande definitionen för tidning konstaterar kommitt‚n följande (s. 8): "En tidning är en i Finland publicerad och tryckt mot en skälig prenumerationsavgift för var och en tillgänglig minst tre gånger i veckan utkommande tidning, som till väsentliga delar innehåller nyheter från rikets hela område och utlandet ävensom refererande och kommenterande artiklar från olika samhällsområden och som mot betalning publicerar annonser och vars spridningsområde är antingen en eller flere kommuner."

Även inom postdistributionen är avgiftsbelagdhet ett väsentligt kännetecken i den omfattande definitionen för tidning. Enligt förordningen om prenumeration på och befordran av i huvudsak i Finland tryckta och utgivna tidningar och tidskrifter genom post- och telegrafverkets förmedling, in

rikes posttrafik, (1971/624) betraktas som tidning enbart en publikation, som intagits i tidningstaxan.

I den taxa för tidningar och tidskrifter post- och telegrafstyrelsen varje kalenderår utger intages i enlighet med § 2 i förordningen på ansökan de publikationer, på vilka definitionen i 1 § äger tillämpning. Med en publikation, som antecknas i taxan avses enligt huvuddefinitionen i förordningens 1 § bl.a."... 1) en publikation, som fortgående utkommer minst tre gånger i veckan och som till väsentlig de innehåller nyheter samt artiklar från samhällslivets olika områden; och 2) annan publikation som fortgående utkommer med minst fyra olika nummer per kalenderår och som har tidnings- eller tidskriftskaraktär..." Enligt kriterierna i förordningens 2 §,vilka kompletterar huvuddefinitionen, intages inte i taxan en publikation, såvida största delen av de nummerexemplar post- och televerket distribuerar inte grundar sig på avgiftsbelagda prenumerationer. Den gratispublikation svaranden utger är naturligtvis inte antecknad i den gällande prislistan.

Högsta förvaltningsdomstolen har gett ett utslag 3.10.1960 (HFD n:r 5510, DN:r 1413/55/60), som berörde avläsnandet av vissa publikationer från den då gällande inhemska tidningstaxan. Även ur detta utslag framgår kravet på avgiftsbelagdhet. För de ur tidningstaxan avförda publikationerna hade fastställts ett formellt prenumerationspris, men de facto distribuerades de praktiskt taget helt såsom friexemplar åt varje postmottagare på det område utgivaren bestämt.

Svarandens förfarande strider även mot 4 och 9 artikeln i de internationella grundreglerna för reklam. I ON:s utlåtanden nr 423/1975 och 600/1982 har det varit fråga om bl.a. vilseledande användning av begreppet upplaga samt direkt och i reklamhänseende likställa en gratisdistributionstidning med en lokaltidning.

I vartdera ovannämnda betänkandet, vilka båda i avgörande grad inverkat på den nuvarande situationen för vårt lands press, samt i normkomplexet för posttrafiken har man i fråga om begreppsdefinitionen antingen direkt eller e contrario stannat för att en publikation bör vara avgiftsbelagd innan den kan utgöra en tidning (eller lokaltidning). Enligt nämnda definitioner kan inte den av svaranden utgivna Raahelainen anses som tidning.

Som kännetecken för tidningar och lokaltidningar är begreppen avgiftsbelagdhet och upplaga knuta till dessa publikationers samhälleliga betydelse och sålunda även till grundkravet för verksamheten, nämligen ett redaktionellt oberoende särskilt i förhållande till annonsörerna. Ett väsentligt drag av dessa publikationstyper utgörs av att deras spridning (upplaga) inte fritt kan bestämmas av förläggaren.

Man brukar anse att egentliga tidningar har som innehållskriterium att följa med och kommentera samhälleliga händelser. Lokaltidningarna är i sin tur publikationer, som behandlar nyheter från sitt upplageområde.

Trots att de publikationer, som uppfyller tidnings- och lokaltidningsdefinitionen för sin existens är beroende av betalda prenumerationer och lösnummer (nettoupplaga) är de dessutom beroende av annonsintäkter och i vissa avseenden av statsmaktens pressstöd. Redaktionellt oberoende, speciellt i förhållande till annonsörer, har dock betonats i synnerhet beträffande normsystemet för tidningspressens självreglering (t.ex. de direktiv för textreklam branschens organisationer godkänt, det redaktionella kollektivavtalet, de direktiv Finlands Journalistförbund godkänt för journalisten, Oppinionsnämndens för massmedier tillämpningspraxis osv.).

Ratiot för statsmaktens kommunikationspolitiska subventionsverksamhet har varit att bevara en pluralistisk press. Stöd beviljas inte för publikationer, som enbart är beroende av att sälja annonsutrymme.

En gratisdistributionstidning, som inte har en upplaga, utan vars utgivning enbart grundar sig på försäljning av annonsutrymme har inte den utgångspunkten att den är oberoende av köparna av annonsutrymme och uppfyller sålunda inte heller till denna del definitionen för tidning. Fråga är om ett i jämförelse med tidningar och lokaltidningar helt avvikande tryckalster. Skillnaden mellan begreppen tidning och gratisdistributionstidning är bekant för alla människor. Man beställer eller köper en tidning, en gratisdistributionstidning kommer utan att man prenumererar på den.

Sålunda bör svarandens förfarande, enligt vilket en gratispublikation direkt och reklammässigt likställes med tidningar och särskilt med Raahen Seutu, som sökanden ger ut, anses strida mot god affärssed på det sätt som avses i 1 § OtillbFörfL. Att använda begreppet tidning är dessutom osant och vilseledande på det sätt som avses i lagens 2 §. Svarandens avsikt har varit att vid marknadsföringen av en gratispublikation uttnyttja tidningsdevisens samhälleliga betydelse och journalistiska good-will.

2. Då svaranden gör reklam för sin gratispublikation Raahelainen och jämför den med den av sökanden utgivna avgiftsbelagda Raahen Seutu opererar svaranden med begreppet upplaga vid sidan av begreppet tidning.

Upplagetermen har svaranden antingen i förening med begreppet upplaga eller skilt för sig använt i bl.a. följande sammanhang:

- Åren 1981 - 1982 anges på första sidan av publikationen Raahelainen (bl.a. 21.12.1981 samt 6.1. och 20.1.1982), att fråga är om "upplage-etta i Brahestad med omgivande landskommun".

- I samband med att den i förbudsansökans 3 punkt nämnda "tidningsundersökning -82 för Brahestads ekonomiområde" berättas, att "Raahelainen är den mest lästa, mest emotsedda tidningen med den överlägset största upplaga" inom Brahestads ekonomiområde" (Raahelainen 9.5.1982).

- I publikationen Raahelainens spalt, den s.k. "Rutan", innehållande bl.a. i tryckfrihetslagen avsedd grundinformation meddelas (bl.a. Raahelainen 6.1.1982) att fråga är om" ... tidningen med den största upplagen i Brahestad, Pattijoki, Pyhäjoki, Siikajoki, Ruukki och Vihanti kommuner".

- I publikationen Raahelainens egen marknadsföring har i olika annonser (bl.a. 6.1.1982 och 7.2.1983) kraftigt betonats begreppet upplaga bl.a. under formerna "Raahelainen är tidningen med den överlägset största upplaga inom Brahestads ekonomiområde" och "tidningen Raahelainens totalupplaga inom Brahestadsområdet är 14 585 ..". I numret 7.2.1983 jämförs dessutom sistänämnda "upplagetal" med den av sökanden ut

givna tidningen Raahen Seutus kontrollerade upplaga (upplaga granskad av Upplagekontroll Ab).

Publikationen Raahelainen är en gratisdistributionstidning. En gratisdistributionstidnig har ingen upplaga. För tidningarnas upplagekontroll svarar Upplagekontroll Ab. I detta bolag finns representerade, via sina organisationer, vårt lands tidnings- och tidskriftspress, reklambyråer och annonsörer. Angående begreppen en tidnings upplaga och en tidningsdistribution konstaterar Upplagekontroll Ab i sitt Lt-meddelande n:r 3/1970 bl.a. följande: "Med en tidnings upplaga eller noggrannare sagt dess nettoupplaga förstås ett försäljningsresultat för en viss tidsperiod, vilket består av prenumerationer, lösnummerförsäljning och vissa friexemplar. Med tidningsdistribution igen förstås den gratis utdelade mängden tidningar under en viss tidsperiod. Ofta sammanfaller denna utdelning nästan helt med tidningens tryckupplaga."

Beträffande den juridiska bedömningen av upplagebegreppet kan man hänvisa till vad som i den kommunikationspolitiska kommitt‚n och kommitt‚n för undersökning av pressens ekonomiska förhållanden uttalats angående tidnings- och upplagekriterierna. Även ovannämnda förordning om tidningar och tidskrifter i posttrafiken samt HFD:s utslag 3.10.1960 och ON:s utlåtanden 423/1975 och 600/1982 innehåller ett distinkt ställningstagande beträffande förhållandet mellan en gratispublikation och begreppet upplaga.

Även ur Tavastehus länsrätts utslag 21.9.1983 n:r 1453/I, vilket berörde stadsfullmäktiges skyldighet att publicera de kommunala annonserna i vissa tidningar och på orten utkommande gratisdistributionstidningar, framgår det att en gratisdistributionstidning inte har en upplaga.

Sålunda är svarandens förfarande, enligt vilket i fråga om publikationen Raahelainen används uttrycket upplaga, förutom stridande mot god affärssed även osant och vilseledande på det sätt, som avses i OtillbFörfL 2 §. Svarandens avsikt har varit att i reklamhänseende likställa sin produkt med tidningen Raahen Seutu, som är berättigad att begagna begreppet upplaga, ävensom med avgiftsbelagda tidningar och lokaltidningar i allmänhet.

3. Svaranden genomförde under våren 1982 ett projekt benämnt "tidningsundersökning -82 för Brahestads ekonomiområde", vars syftemål enligt svarandens uppgift var att objektivt undersöka tidningssituationen och läsvanorna i kommunerna inom Brahestads ekonomiområde dvs. Brahestad, Pattijoki, Siikajoki, Pyhäjoki, Vihanti och Ruukki. "Undersökningen" gällde förutom svarandens gratispublikation följande prenumerationsavgiftsbelagda lokaltidningar och tidningar i den ordning om följer: Kaleva, Kansan Tahto, Raahen Seutu, Liitto ja Pohjolan Työ.

Svarandens "undersökning" publicerades 9.5.1982 i Raahelainen. I samband med publicerandet lät svaranden klart förstå, att "undersökningen" var utförd studentklassen vid marknadsföringslinjen i Raahen Porvari- ja Kauppakoulu. Man hade också sammanställt ett separat duplikat över "undersökningen", i vars 5.5.1982 daterade företal likaledes meddelas att undersökningen utförts av "studentklassen Y 2 M" vid Raahen Porvari- ja Kauppakoulus marknadsföringslinje.

Raahen Porvari- ja Kauppakoulu har dock meddelat att läroinrättningen inte utfört undersökningen. Läroinrättningen har inte uppgjort frågorna, inte utfört analys av enkäten och inte heller dess sammandrag. Studerandena utförde endast enkätens fältarbete. "Undersökningens" frågor var uppgjorda av Raahelainen själv. Likaså hade Raahelainen själv utfört analysen. Gratisdistributionstidningen har vidare publicerat enbart en del av den information "undersökningen" erbjudit.

Förutom att svarandens information, angående vem som verkställt "undersökningen", är vilseledande och felaktig uppfyller "undersökningen" inte alls bl.a. de kriterier, som fastställts av Internationella Handelskammaren (ICC) och som finns i de internationella grundreglerna för marknadsförings- och samhällsforskning (European Society for Opinion and Marketing-Research, Esomar).

Speciellt kan man hänvisa till grundprinciperna och definitionerna i de internationella grundreglerna för markadsförings- och samhällsforskning samt till artiklarna 8, 10, 11, 12, 13, 26, 27, 29, 31 och 32.

Då man granskar den som separat duplikat publicerade "undersökningen" mot bakgrunden av de kriterier, som omfattats i ovannämnda normkomplex, kan man i synnerhet i fråga om rapporteringen och frågeställningen konstatera följande:

RAAHELAINEN OY:S BEMÖTANDE

Svaranden har bestridit, att dess marknadsföring skulle vara otillbörlig eller vilseledande samt yrkat att ansökan förkastas. Svaranden har även yrkat att sökanden föreskrives offentliggöra marknadsdomstolens utslag till svarandens förmån i Helsingin Sanomat, Kaleva och Raahen Seutu. Svaranden har dessutom yrkat att sökanden ålägges ersätta svarandens rättegångskostnader i ärendet.

1. Definitionen för tidning har visat sig lämna rum för tolkning. Sålunda har man vid begränsningen hållit sig till det viktigaste kriteriet för en tidning, dvs. "utkommer minst tre gånger i veckan". Övriga allmänna kännetecken för en tidning är likhet (layout) samt den omständigheten att en tidning i väsentlig grad innehåller nyheter och kommenterande artiklar. En tidning kommer ut på ett område som omfattar flere kommuner.

Raahelainen kommer ut tre gånger i veckan. Tidningen delas ut som gratisdistribution på ett område omfattande sex kommuner (Brahestad samt fem landskommuner). Tidningen har även prenumerationer utanför detta egentliga område. Dessa är normala betalda prenumerationer.

Raahelainen har en åttaspaltig sidstorlek som en normal tidning. Tidningen innehåller i väsentlig grad nyheter. Den innehåller också kommenterande artiklar, en insändarspalt, en kalender, ett ord för söndagen och andra spalter som en normal tidning innehåller. Förbundet för stadstidningar kontrollerar annonsernas andel av tidningens innehåll. Enligt förbundets regler får denna andel inte vara större än 50 procent av tidningens innehåll. Även detta är ett kännetecken för en tidning. För Raahelainens del är andelen annonser avsevärt mindre än den andel reglerna tillåter. Det övriga innehållet är normalt redaktionellt material. Tidningen har en huvudredaktör, redaktionssekreterare, två fast anställda redaktörer samt en yrkeskunning medarbetarstab i Brahestad och på landsbygden. På annonsavdelningen arbetar en person.

Tidningen redigeras i enlighet med god tidningsmannased och övriga redaktionella kriterier för en normal tidnig. En god manifestation på att Raahelainen uppfyller en tidnings såkallade samhälleliga uppgift är bl.a. att Raahelainen på sitt område valts till enda officiella annonsblad för två kommuner (Vihanti och Pyhäjoki). Raahelainen har sålunda undanträngt de tidningar, som tidigare var annonsblad och vilka man måste prenumera på, även den av sökanden utgivna Raahen Seutu. Man anförde besvär till Uleåborgs länsrätt över Pyhäjoki kommunfullmäktiges år 1982 fattade beslut. Uleåborgs länsrätt konstaterade följande i sitt utslag: "Pyhäjoki kommunfullmäktige har, då den beslutat publicera kommunens beslut i tidningen Raahelainen, som är en gratisdistributionstidning och tre gånger i veckan delas ut till alla hushåll i Pyhäjoki kommun, inte missbrukat sin prövningsrätt och inte heller överskridit sin kompetens." Förutom Pyhäjoki och Vihanti kommuner har bl.a. Brahestad valt tidningen Raahelainen till sitt annonsblad tillsammans med tidningar, som man måste prenumerera på.

Sökanden påstår, att gratisdistributionstidning inte har den utgångspunkten att den kan vara oberoende av köpare av annonsutrymme. För tidningar, som man prenumererar på nämns annorstädes i ansökan stödet från statsmakten som intäkt vid sidan av annonsintäkterna. I verkligheten är även de tidningar man prenumererar på till sin intäktsstruktur kraftigt beroende av annonsintäkter. Deras genomsnittliga andel av tidningarnas intäkter var enligt den av Tidningarnas Förbund utgivna Finlands Press 9/83 75%.

Svaranden har konsekvent från det den började ge ut sin publikation Raahelainen tre gånger i veckan (september 1981) benämnt den tidning. Under de tio år tidningen verkat har den utvecklats till en läst och emotsedd informatör. Undersökningarna (tidningsundersökning -82 för Brahestads ekonomiområde och Taloustutkimus läsundersökning Brahestad -83) utvisar sökandens och Raahelainens jämnbördighet då man jämför olika egenskaper. I vissa avseenden, bl.a. i fråga om objektivitet får Raahelainen ett bättre betyg än sökanden. Raahelainen klarar sig också skäligen bra i jämförelse med landskapstidningen Kaleva (Taloustutkimus undersökning s. 7).

Till vissa delar stöder ansökans handlingar även Raahelainens förfarande. Så t.ex. ON:s utlåtande i fallet Aamuset. I det konstateras på sidan 3: "Fastän beteckningen lokaltidning i princip bör hållas fri för sådana lokala tidningar, som distribueras gratis ...". Likaså konstateras i kommitt‚ns för undersökning av pressens ekonomiska förhållanden angående den i ansökan åberopade definitionen för tidning: "Angående begreppet tidning konstateras, att det formulerats närmast för kommitt‚arbetet och att det sålunda inte skall betraktats som allmängiltigt." Dessutom konstateras: "Kommitt‚n konstaterade även att det är svårt att dra en klar gräns mellan begreppet tidning och lokaltidning. För kommitt‚ns arbete ... belv antalet utgivningsgånger det avgörande kriteriet."

I det i ansökan nämnda kommunikationspolitiska kommitt‚ns betänkande räknas till "publikationer av tidningstyp" tre slag av publikationer: 1. de egentliga tidningarna, som utkommer minst tre gånger i veckan, 2. lokaltidningarna, som utkommer högst två gånger i veckan och 3. gratisdistributionstidningarna, som utkommer 2 - 4 gånger i månaden.

Tidningen Raahelainen hör enligt kommitt‚ns begreppsdefinitioner tydligt närmast till "de egentliga tidningarna", från vilka den avviker enbart i det avseendet, att tidningen i huvudsak distribueras gratis. Raahelainen har dock även ett prenumerationspris och en - visserligen rätt liten - prenumerantstock. Speciellt i fråga om sitt innehåll uppfyller Raahelainen i varje avseende kriterierna för en egentlig tidning.

För sökanden är begreppen oklara. Detta utvisas av att det i ansökan talas om "avgiftsbelagda tidningar och lokaltidningar" Omvänt berättar detta att det i verkligheten förekommer tidningar och lokaltidningar, som är avgiftsfria. Sökanden har dessutom i sin tidnings spalter använt benämningen "tidning" om Raahelainen.

Raahelainen är den första tre dagar i veckan utkommande avgiftsfria tidningen. Definitionen för tidning har under tidernas lopp anknutits till tidningar, som man prenumerar på, eftersom de övriga tidningarna inte uppfyllt det viktigaste kriteriet för en tidning, dvs. "utkommer minst tre gånger i veckan."

Den stora allmänheten känner inte till tidningsbenämningar. Dett utvisas av att post adresserad till svaranden vanligtvis är rubricerad "tidningen Raahelainen" eller "lokaltidningen Raahelainen". Så har det varit under hela den tid verksamheten försiggått, således redan innan svaranden använde benämningen tidning för sin publikation. Ordet tidning beskriver helt enkelt en produkt av Raahelainens kategori.

Raahelainen hör till Stadstidningarnas förbund. På denna grund skulle Raahelainen ha rätt att använda benämningen "stadstidning" om sig själv. Eftersom dock hälften av området den utkommer på är landsbygd, skulle benämningen vara vilseledande. Stadstidningarna är övervakade tidningar. Av vårt lands hundratals gratistidningar har endast cirka 30 godkänts att bli förbundets medlemmar.

Den undersökning Stadstidningarnas förbund tillsammans med sina medlemstidningar låtit Taloustutkimus utföra utvisade att tidningen Raahelainen till sin produktbild är landets bästa stadstidning.

2. Bland de bästa marknadsföringstrumfkort en gratis distribuerad tidning kan erbjuda vid sidan av ett gott redaktionellt innehåll är att ha en mera täckande upplaga än konkurrenterna. Upplagekontroll Ab har gjort upp regler för upplagekontroll och kontrollerat tidningarnas upplagor sedan år 1955. Ifrågavarande bolag har dock inte, trots att man upprepade gånger anhållit om det, gått med på att kontrollera upplagorna för Stadstidningarnas förbunds medlemstidningar, uppenbarligen av konkurrensskäl.

Sålunda har inte t.ex. Raahelainen denna väg kunnat få "objektiv upplagekontrollservice". Av denna orsak har det grundats ett nytt upplagekontrollbolag, Suomen Jakeluntarkastus Oy (Finlands distributionskontroll Ab). En av bolagets uppgifter är att garantera objektiva upplagekontroller även för stadstidningarna. Upplagekontroll Ab är ett privaträttsligt bolag på samma sätt som sökanden och även svaranden. Det är inte berättigat att monopolisera det finska ordet för "upplaga" (levikki), utan upplagan måste kunna konstateras även på annat sätt.

Raahelainens tryckupplaga är 15 400 exemplar. Dess egna distributionsnät, som verkat i tio års tid, distribuerar 13 163 exemplar av denna upplaga och posten 1 882 exemplar. Prenumerationerna postas av tryckeriet Pyhäjokiseudun Kirjapaino Oy från Oulainen, den sammanlagda upplagan var i mitten av januari 1984 således 15 189 exemplar. Jämförd med sökandens upplaga är upplagan klart större. Raahelainens upplaga övervakas och undersöks. Senast har den undersökts på försorg av Taloustutkimus, varvid det konstaterades att den kom ut med en regelbundenhet i klass med sökandens.

De annonser, som gör reklam för svaranden tidning, är främst riktade till annonsörer. Efter tio års verksamhet år tidningen och dess verksamhet känd på en liten ort (Brahestad har under 20 000 invånare). Kunderna känner till att Raahelainen är en gratistidning, på vilken man även prenumererar och att sökanden baserar sin verksamhet på en prenumerationsstock, vartill den även för kampanj med gratisdistribution. Svarandens marknadsföring har inte kunnat ge anledning till missförstånd.

Nykysuomen Sanakirja definierar ordet upplaga på följande sätt: "utbredningen, spridningsmängden för i synnerhet tidningar och böcker, någon gång även försäljningsartiklar". Varken tidningsförbunden, Upplagekontroll Ab eller något annat samfund har ensamrätt till detta ord. För stadstidningarnas del har användningen av ordet befästs riksomfattande; bl.a. talar man i förbundets gemensamma broschyr om medlemstidningarnas "totalupplaga".

ON ansåg år 1975 att svarandens marknadsföring var osaklig. Svarandens tidning hade då utkommit blott under knappt ett års tid. Efter tio verksamhetsår är situationen i väsentlig grad en annan.

3. Under våren 1982 lät svaranden marknadsföringslinjens studentklass i Raahen Porvari- ja Kauppakoulu utföra en undersökning benämnd Tidningsundersökning -82 för Brahestads ekonomiområde. Man lät utföra undersökningen av den orsaken att speciellt sökanden i sin marknadsföring använde undersökningar rörande i hela riket utkommande gratistidning. Eftersom tidningssituationen i Brahestad avviker från situationen i det övriga riket, ville svaranden undersöka åsikterna hos läsarna inom detta område. I Brahestad utkommer det ju en lokal tidning sju gånger i veckan (Raahelainen tre gånger och Raahen Seutu fyra gånger). Det fanns inte heller på den tiden någon gratistidning, som skulle ha kommit ut tre gånger i veckan.

Undersökningen leddes av ekonomie magister Irmeli RoselloRamon, som leder marknadsföringslinjen vid Raahen Porvarija Kauppakoulu. I samråd med henne kom man överens om ett sampel, som omfattade 344 intervjuer. Hon gav noggranna direktiv för samplet. Eftersom det var fråga om en undersökning av ett specialområde, gjorde Raahelainen upp frågorna. Man kan förfara så. Då man lät Taloustutkimus Oy göra den senaste undersökningen, befordrade man åt forskningsanstalten en del av samma frågor, som använts vid ifrågavarande undersökning. Taloustutkimus Oy godkände frågorna oförändrade som en del av undersökningen.

Undersökningens fältarbete i de olika kommunerna utfördes av marknadsföringslinjens studentklass. Undersökningen publicerades i svarandens tidning 9.5.1982. I ifrågavarande nummer av tidningen publicerades även undersökningsformuläret i sin hethel. Var och en har sålunda från första början kunnat konstatera och bedöma frågeställningen. Ur undersökningsformuläret framgår inte på något sätt vem som låtit utföra undersökningen.

Sökanden hänvisar i ansökan till sin egen nyhet i Raahen Seutu 11.5.1982, där rektorn för Raahen Porvari- ja Kauppakoulu Alpo M. Miettunen konstater, att institutet inte uppgjort frågorna, analyserat utfrågningen eller gjort ett sammandrag på utfrågningen. Sådan var situationen i detta skede. Institutet kunde inte i enlighet med den ursprungliga planen ombesörja en analys av undersökningen och ett slutsammandrag bl.a. av den orsaken att elevernas tentamensperiod som bäst pågick. Beställarbolaget fick sålunda handha uppgiften. Efter sökandens tidningsnyhet granskade dock ledaren för undersökningen Irmeli Rosello-Ramon personligen den analys och det sammandrag tidningen utfört och avfattade

ett intyg över granskningen, vilket publicerades i Raahelainen 16.5.1982.

Sökandens antydan om att marknadsföringslinjens studentklass vid Raahen Porvari- ja Kauppakoulu i fråga om sin utbildningsnivå saknar möjligheter att utföra marknadsföringsundersökningsintervjuer är kränkande för skolans (vårt lands äldsta handelsinstitut) goda rykte. Ledaren för undersökningen, ekonomie magister Irmeli Rosello-Ramon, representerar säkert den yrkesskicklighet man trängtar efter i ansökan. Institutets rektor Alpo M. Miettunen har lovat att vid behov ge tilläggsuppgifter i ärendet.

Tidningsundersökning -82 för Brahestads ekonomiområde är en tillförlitlig, noggran undersökning beträffande lokala förhållanden. Svaranden har publicerat undersökningens väsentligaste avsnitt i sin tidning. Svaranden har dessutom låtit trycka ett kundexamplar av undersökningen, ur vilka alla svar kommunvis framgår. Dessutom finns undersökningsresultaten med de originala intervjuformulären kommunvis inmappade på redaktionen så att var och en som vill kan bekanta sig med dem. Ur dessa papper framgår dessutom t.ex. samplet med namn och adresser.

4. Svaranden har baserat användningen av reklamargumenten "läsetta" och "upplage-etta" bl.a. på den ovan behandlade undersökningen. Av dessa påståenden kan i synnerhet uttrycket "läsetta" räknas in i det s.k. köpmannaskrytet; enligt ON:s utslag skulle ju som sådant också anses sökanden på undersökningar icke baserade påstående: "Raahen Seutu är det effektivaste annonsmedlet inom sitt område".

Förbudsansökans yrkande är onödigt till den del det gäller utnyttjande av undersökningen, eftersom svaranden upphört med att grunda sin reklam på Tidningsundersökning -82 för Brahestads ekonomiområde. Svaranden har ju till sitt förfogande den av Taloustutkimus Oy under våren 1983 utförda och under hösten 1983 publicerade "Tidningsundersökning Brahestad maj 1983". Resultaten av undersökningen utvisar att Raahelainens konkurrenssituation i förhållande till sökanden ytterligare stärkts.

Raahelainens egna distributionsnät garanterar att distributionssiffrorna veckovis är up to date. Sålunda kan man ur statistikuppgifterna för varje distributionsområdes del utröna vilka som flyttat från området/flyttat till området. För den egna distributionens del är statistikuppgifterna alltid up to date i motsats till de offentliga inrättningarnas statistik, som utan undantag uppgörs med vissa mellanrum och i efterskott.

5. Sökanden har inte visat, att Raahelainen i sin näringsverksamhet skulle ha gjort sig skyldig till sådant otillbörligt och vilseledande förfarande som avses i lagen. Sökanden har inte heller visat, att sökanden skulle ha åsamkats skada på grund av Raahelainens marknadsföring. Svaranden föreslår att sökanden skulle förpliktas att publicera marknadsdomstolens utslag till svarandens fördel i Helsingin Sanomat, Kaleva och Raahen Seutu.

KONSUMENTOMBUDSMANNENS (KO) STÄLLNINGSTAGANDE

KO har meddelat, att han inte skrider till åtgärder med anledning av ansökan.

MOTIVERINGAR FÖR MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Raahelainen Oy har i en annons, som förekommit i dess publikation Raahelainen 6., 7. och 9.2.1983 meddelat bl.a. följande: "RAAHELAINEN ERBJUDER VEDERLAG FÖR DIN REKLAMPENG. Tidningen Raahelainen täcker noggrannt Brahestadsområdet tre gånger i veckan. Raahelainens totalupplaga inom Brahestadsområdet är 14 585 (1.2.1983) exemplar. Raahen Seutus kontrollerade upplaga (17.6.1982) inom samma område är 8 745 exemplar. - - - Det kallar vi differens, 5 840 exemplar flera av Raahelainen. DEN TOTALFÖRMÅNLIGA RAAHELAINEN."

I Raahelainens nummer 6.1.1982 har det förekommit en annons, i vilken ingått bl.a. följande text: "Raahelainen är tidningen med överlägset största upplaga inom Brahestads ekonomiområde (Brahestad, Siikajoki, Ruukki, Vihanti och Pyhäjoki). Upplagan inom detta område är 14 106 exemplar ---".

I Raahelainens nummer 9.5.1982 har det på sida 4 i form av ett brev förekommit en artikel, som rubricerats "tidningsundersökning -82 för Brahestads ekonomiområde". I inledningen till artikeln har det berättats bl.a. följande: "Marknadsföringslinjens studentklass Y 2 M vid Raahen Porvari- ja Kauppakoulu har utfört Tidningsundersökning -82 för Brahestads ekonomiområde. Undersökningen utfördes i mars, april och maj 1982. Med hjälp av resultaten strävade man till att så objektivt som möjligt undersöka tidningssituationen och läsvanorna i Brahestad, Pattijoki, Siikajoki, Pyhäjoki, Vihanti och Ruukki." Artikeln har daterats och signerats av en lärare från nämnda läroinrättning.

Bredvid nämnda artikel har det förekommit en bild av ett frågeformulär rubricerat "Tidningsundersökning -82 för Brahestads ekonomiområde". I början av formuläret har det stått: "Studentlinjen vid Raahen Porvari- ja Kauppakoulu utför Tidningsundersökning -82 för Brahestads ekonomiområde." Formulärets första fråga har lytt: "Vilken av följande tidningar kommer hem till er? Raahelainen, Raahen Seutu, Kaleva, Liitto, Pohjolan Työ och Kansan Tahto". Vissa frågor har haft enbart Raahelainen och Raahen Seutu som svarsalternativ. En dylik fråga har varit t.ex.: "Vilken av Brahestadsområdets egna tidningar tycker Ni är den modernaste, piggaste, mest ställningstagande, läsaren närmast, mest neutral, mest emotsedd, intressantast, mest lättläst, värdar sig mest om den lokala traditionen, kulturvänligast, läsbarast, snabbast notiserande, har de bästa sportsidorna, har de bästa fotografierna, informerar noggrannast och mest vittomfattande om föreningarnas meddelanden, till sin redaktion mest aktiv, har den stabilaste ekonomin, representerar traditionellast regionen, framtidens mest spridda tidning inom området."

I en helsidesannons i Raahelainens nummer 9.2.1982 på sidan 5 har det förekommit bl.a. följande text med stort format: "Tidningsundersökning -82 för Brahestads ekonomiområde. NU ÄR DET UNDERSÖKT! Raahelainen är den mest lästa, mest emotsedda tidningen med den överlägset största upplagan inom Brahestads ekonomiområde."

Svaranden har också i annonser i Raahelainen 21.12.1981, 6.1.1982 och 20.1.1982 om sin publikation använt uttrycket "Upplageetta i Brahestad med omgivande landskommun, 40 000 läsare". I annonser, som förekommit i Raahelainen 6.2., 19.2., 1.8. och 18.9.1983 har svaranden använt uttrycket "LÄSETTA" om sin publikation.

1. Svaranden distribuerar publikationen Raahelainen i huvudsak gratis. Enligt hädvunnen praxis inom tidningsbranschen hör till begreppet tidning omständigheten att publikationen är avgiftsbelagd. Distributionen av Raahelainen är inte beroende av mottagarens viljeförklaring och utgivningen baserar sig nästan enbart på försäljning av annonsutrymme. På dessa grunder kan man anse, att svarandens publikation inte uppfyller de krav man ställer på begreppet tidning.

Svaranden har vid marknadsföringen av Raahelainen jämställt nämnda publikation med tidningen Raahen Seutu, som sökanden ger ut. Svarandens marknadsföring har varit ägnad att ge en bild av att Raahelainen skulle vara en tidning. Svaranden har sålunda i sin näringsverksamhet med hänsyn till sökanden i dess egenskap av tidningsutgivare använt otillbörligt förfarande.

2. Med uttrycket en tidnings upplaga avses mängden exemplar av en tidnings nummer bestående av tidningens prenumerationer och försäljning av lösnummer dvs. de avgiftsbelagda exemplaren samt vissa friexemplar. Betydelsen av uttrycket upplaga i denna bemärkelse bör anses vara hävdvunnen inom tidningsbranschen. Man kan fortgående kontrollera en tidnings upplaga. Svaranden har i marknadsföringen av den gratisdistribuerade publikationen Raahelainen jämnställt nämnda publikations spridning, som bestäms på basen av de exemplar den själv distribuerar, med en tidnings upplaga. Svarandens marknadsföring har ogrundat kunnat skapa en bild av att distributionen av Raahelainen skulle gå att jämställa med en tidnings upplaga. Svarandens förfarande har sålunda stridit mot god affärssed.

3. Svaranden har i sin marknadsföring använt "Tidningsundersökning -82 för Brahestads ekonomiområde", benämnda enkät, som den själv utfört. I marknadsföringen har man givit bilden av att enkäten skulle ha varit utförd av en studentklass vid marknadsföringslinjen i Raahen Porvari- ja Kauppakoulu. Nämnda skolas elever har dock utfört enbart de till enkäten hörande intervjuerna med hjälp av färdiga formulär. Svaranden har själv uppgjort formulärets frågor, analyserat svaren samt gjort ett sammandrag av enkäten.

Då svaranden använt sagda enkät i sin marknadsföring har den sålunda givit en felaktig bild av vem som utfört enkäten. Svarandens förfarande har stridit mot god affärssed.

4. Enligt vad ovan framkommit kan inte Raahelainen anses som en tidning. Dess distribution kan inte heller jämnställas med en tidnings upplaga. Det är sålunda med hänsyn till sökanden otillbörligt att i marknadsföringen av Raahelainen använda uttrycken "upplage-etta" och "med största upplaga" samt de i samband med ordet tidning begagnade uttrycken "mest läst" och "mest emotsedd".

5. Svaranden har använt osakliga uttryck som konkurrensmedel för att skaffa annonser. Av denna orsak är det nödvändigt att marknadsdomstolen föreskriver att dess beslut publiceras i Raahelainen. Däremot är det inte nödvändigt att föreskriva, att beslutet på svarandens bekostnad skall publiceras i de tidningar sökanden namngett.

MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Marknadsdomstolen finner med stöd av 1 och 6 OtillbFörfL riktigt att vid vite av 100 000 mark förbjuda Raahelainen Oy att vid marknadsföringen av sin huvudsakligen gratis distribuerade publikation benämnd Raahelainen

1. använda uttrycket tidning sålunda, att Raahelainen jämnställs med en tidning,

2. använda uttrycket upplaga sålunda, att distributionen av Raahelainen jämnställs med en tidnings upplaga,

3. ge en felaktig bild av vem som utfört enkäten rörande tidningarna, och

4. använda uttrycken upplage-etta och största upplaga grundande sig på Raahelainens distribution samt använda uttrycken mest läst och mest emotsedd i samband med ordet tidning.

Raahelainen Oy förpliktigas dessutom att publicera detta besluts motiverings- och avgörandedel senast i det tredje av publikationen Raahelainens nummer, som utkommer efter det Raahelainen Oy fått del av beslutet.

Raahelainen Oy ålägges att ersätta Raahen Kirjatyö Ky:s rättegångskostnader med yrkade 20 000 mark.

De i ärendet framställda yrkandena förkastas i övrigt.

Närvarande: Huttunen, ordförande, Pekkanen, Wilhelmsson, Aaltonen, Henriksson, Ojala, Ollikainen, Pallari och Tammilehto.