Finlex - Till startsidan
Marknadsdomstolen

29.12.1983

Marknadsdomstolen

Marknadsdomstolens avgöranden i marknadsrättsliga ärenden, konkurrensärenden, energimarknadsärenden och i ärenden om offentliga upphandlingar.

MD:1983:12

Ämnesord
Oskäligt avtalsvillkor, Garanti, Självrisk, Reparationsförbindelse, Temporärt förbud
År för fallet
1983
Meddelats

KO mot Suomen Koneliike Helkama Oy (bolaget). - Beträffande reparationsförbindelse, som ges av säljaren såsom tilläggsförmån vid köp av konsumtionsvaror och med vilken säljaren förbehåller sig rätt att reparera den sålda varan, används allmänt beteckningen garanti. I KSL 5 kap. 3 § förutsätts, att fel som framträder i varan under garantitiden repareras på säljarens bekostnad. Att sammankoppla en självriskandel med garantiförbindelsen är således stridande mot KSL 5 kap. 3 §. Det av bolaget använda avtalsvillkoret, enligt vilket konsumenten under garantitidens andra och tredje år hade en självriskandel beträffande reparationerna av bilen, var oskäligt. Det i marknadsföringen använda uttrycket "tre års garanti" gav, till den del uttrycket avsåg reparationsförbindelse med självriskandel, konsumenterna en felaktig bild av innehållet i bolagets förbindelse samt av dess rättsliga karaktär och betydelse. Marknadsföringen var otillbörlig.

KSL_2_kap._1_§ och KSL_3_kap._1_§

KONSUMENTOMBUDSMANNENS YRKANDE

KO har med stöd av konsumentskyddslagen (KSL) 2 kap. 1 och 7 § samt 3 kap. 1 och 2 § yrkat att Suomen Koneliike Helkama Oy vid vite förbjudes att

1) i sin marknadsföring använda uttrycket "tre års garanti" för ett sådant arrangemang, som efter det första året efter bilens leverans, innebär att det inträder en självrisk, eller använda något annat uttryck, som innehåller ordet "garanti" för ett sådant eller därmed jämförligt förfarande, som innefattar självrisk och

2) i den garantiförbindelse, som lämnas vid bildförsäljning, använda följande avtalsvillkor: "Garanti under det första året är utan självrisk. Under de två följande ären har kunden en självrisk, som uppgår till 500 900 mark per reparationsobjekt, beroende på bilens modell" eller annat villkor, där garantin begränsas genom en självrisk.

KO har dessutom yrkat att det med stöd av KSL 8 kap. 8 § meddelas ett temporärt förbud enligt punkt 1 för den tid rättegången pågår.

Under hösten 1983 har bolaget i flera tidningar, bl.a. i Helsingin Sanomat 4.9.1983 samt i TV, marknadsfört Mitsubishi personbilar och uppgivit att det ger tre års garanti på bilarna.

Den ordning, som bolaget kallar för garanti, är emellertid konstruerad på så sätt att köparen, sedan ett år gått från bilens överlåtelse, har en självrisk på 500 - 900 mark per reparationsobjekt, beroende på bilens modell. I bolagets marknadsföring nämnes det ingenting om självrisken.

KSL 5 kap. innehåller regler bl.a. om reparationsförbindelse, som säljaren frivilligt lämnar och som vanligen utformas som garanti. I regeringens proposition rörande konsumentskyddslagstiftning (RP 8/1977 s. 43 - 44) fastslås det om garantier i allmänhet följande: "En klausul som kallas säljares eller tillverkares garantiförbindelse har ofta formulerats så, att garantin i själva verket begränsar säljarsidans förpliktelser eller utvidgar köparens skyldigheter i förhållande till vad som skulle vara fallet enligt dispositiva rättsregler. Med garanti avses i förslaget tilläggsutfästelse av säljaren och säljaren kan inte genom garantin begränsa det ansvar som följer av övriga stadganden."

Enligt KSL 5 kap. 3 § förutsättes det i fråga om reparationsgaranti rörande konsumtionsförnödenheter att reparationsförbindelsen göres skriftligen och att reparationen utföres på bekostnad av den, som lämnat förbindelsen, och inom en skälig tid. Med stöd av garantin får säljaren möjlighet att utföra reparationen inom skälig tid i stället för inom det i KSL 5 kap. 2 § angivna begreppet utan dröjsmål och på så sätt undgå andra i KSL 5 kap. angivna följder av felet. Om en sådan avvikelse från KSL:s påföljdssystem vid fel i vara skall vara tillåten, fordras det att reparationsförbindelsen i övrigt lämnar konsumenterna tydliga tilläggsförmåner. En sådan tilläggsförmån utgöres just av att reparation av ett fel enligt lydelsen i 5 kap. 3 § sker på garantiutfärdarens bekostnad.

I KSL 5 kap. 15 fastslås det att avtalsvillkor, som avviker från reglerna i KSL 5 kap. i för konsumenten oförmånlig riktning, är utan verkan. Under dessa omständigheter måste även garantivillkor, som är för konsumenten oförmånligare än vad som i KSL 5 kap. 3 § anges rörande reparationsförbindelser, anses vara utan verkan.

I regeringens proposition fastslås det, i samband med utredning av grunderna för bedömning av oskäliga avtalsvillkor (sid. 36), att villkor i strid mot de tvingande stadgandena i KSL 5 och 6 kap. kan förbjudas med stöd av KSL 3 kap. 1 §. I regeringspropositionen fastslås det vidare att man med stöd av reglerna om marknadsföring kan ingripa mot användning av ordet garanti, såvida den ordning, som kallas för garanti, inte garanterar konsumenterna verkliga förmåner.

Marknadsdomstolen har i sitt beslut 1983:2 den 23.3.1983 förbjudit den svarande näringsidkaren att som garantivillkor använda ett avtalsvillkor, som innebar att köparen inte har självrisk under 60 dagar från bilens överlåtelsedag, varefter självrisken blir 600 mark för varje reparationstillfälle, eller att använda annat avtalsvillkor med självrisk som garantivillkor.

I motiveringarna för sitt avgörande fastställde marknadsdomstolen att säljaren med stöd av KSL 5 kap. 3 § vid handel med konsumtionsvaror kan lämna en reparationsförbindelse som tilläggsförmån och likaså förbehålla sig själv rätten att reparera den sålda varan. Sådana reparationsförbindelser kallas allmänt för "garanti". Marknadsdomstolen fastslog vidare att en förbindelse enligt reglerna i KSL 5 kap. 3 § förutsätter att felet avhjälpes på säljarens bekostnad. Om en självrisk förbindes med en sådan reparationsförbindelse leder detta till att förbindelsen inte längre uppfyller fordringarna i KSL 5 kap. 3 §. En reparationsförbindelse, som inte uppfyller fordringarna i KSL 5 kap. 3 §, får inte kallas garanti. På dessa grunder ansåg marknadsdomstolen att det självriskvillkor, som svaranden använde som garantivillkor, var stridande mot KSL 5 kap. 3 § och därför också oskäligt. Det system, kallat garanti, varom nu är fråga, motsvarar till sin konstruktion det system, som marknadsdomstolen behandlade vid sitt nämnda avgörande. Systemet begränsar emellertid garantiutfärdarens ansvar i ännu högre grad, eftersom självrisken avser varje reparationsobjekt, inte blott reparationstillfälle.

Det marknadsföringsförfarande, som beskrivits under punkt 1 i ansökan, är ur konsumenternas synpunkt otillbörligt och således i strid med KSL 2 kap. 1 §. Det självriskvillkor, som bolaget tillämpar i reparationsförbindelsen för bilen, är oskäligt och således stridande mot KSL 3 kap. 1 §.

KO har utfärdat ett temporärt förbud beträffande marknadsföring enligt yrkandet i punkt 1 i ansökan. KSL:s regler om garanti är till sitt innehåll klara. Begreppet garanti har ytterligare preciserats i tidigare nämnda och ytterligare några av marknadsdomstolens beslut (exempelvis 1981:20). Man har försökt att effektivt göra marknadsdomstolens avgöranden kända också inom bilbranschen. Bolaget har emellertid satt i gång en omfattande reklamkampanj, som domineras av en ännu inom bilbranschen sällsynt tre års garantiutfästelse. I bolagets marknadsföring förbigås emellertid självrisken med tystnad.

SUOMEN KONELIIKE HELKAMA OY:S BEMÖTANDE

Bolaget har bestridit att dess marknadsföring skulle vara otillbörlig och att det använda avtalsvillkoret skulle vara oskäligt. Bolaget har yrkat att ansökan förkastas.

Den juridiska utgångspunkten för KO:s yrkande är formell. Den grundar sig på den slutsats, som han dragit ur KSL:s ordalydelse och lagens förarbeten, att ordet "garanti" alltid innebär, förutom den s.k. kvalitetsgarantin, också den i KSL 5 kap. 3 § angivna reparationsförbindelsen och omvänt, d.v.s. då man talar om reparationsförbindelse vore det alltid fråga om "garanti".

Så behöver det inte alls vara. Redan det, att det i lydelsen på KSL 5 kap. 3 § inte alls förekommer ordet "garanti", visar att garantiförbindelser eller garantiavtal kan vara av annat slag än de reparationsförbindelser, som avses i de nämnda avsnitten av KSL. Ur juridisk synpunkt är det av bolaget använda garantisystemet ingalunda en sådan garantiförbindelse, som avses i KSL 5 kap. 3 §, utan det är ett tilläggsavtal, som hör samman med bilförsäljarens och -köparens köpeavtal, och som avser en garanti, vari avtalsparterna kommer överens om hur fel, som uppenbarar sig under det andra och tredje året efter överlåtelsen och som hör till det område, som omfattas av garantin, skall avhjälpas och hur de därigenom uppkomna kostnaderna skall fördelas mellan säljaren och köparen.

Ur lagens förarbeten framgår att användning av ordet garanti förutsätter att den ordning, som kallas för garanti, tillförsäkrar konsumenterna verkliga förmåner. Den ordning bolaget använder uppfyller denna förutsättning genom att bevisbördan för huruvida felet ligger inom garantins område enligt KSL 5 kap. 5 § åvilar bolaget. Detta är den verkliga och konkreta tilläggsförmån, som garantin medför. Garantin är under det första året en dådan reparationsförbindelse, som avses i KSL 5 kap. 3 § och som ger köparen de i lagrummet avsedda tilläggsförmånerna. Dessa är säljarens bevisbörda, rätten att få fel avhjälpt på säljarens bekostnad och rätt att om reparationen misslyckas välja påföljd på det sätt, som lagen förutsätter. Garantin under det andra och det tredje året är ett tilläggsavtal säljaren och köparen emellan, som kompletterar de rättigheter, som köparen redan har enligt KSL 5 kap. 2 §. Köparen kan välja om han vill använda sig av det skydd lagen ger honom eller om han vill använda sig av tilläggsgarantin. Såsom tilläggsförmån ålägger garantin säljaren bevisbördan.

Eftersom tilläggsgarantin således inte är någon sådan reparationsförbindelse, som avses i KSL, är den ej heller utan verkan på det sätt, som förutsättes i lagens 5 kap. 15 §. Dess innebörd måste bedömas på grund av huruvida det avtal, som den innefattar, skall anses vara oskäligt på det sätt, som anges i KSL 3 kap. 1 §.

I förarbetena till KSL (s. 36) utgår man från att "när gränsen för skälighet bestäms, bör man beakta avtalets helhetsverkningar samt de särskilda dragen inom vederbörande bransch". Om man i detta sammanhang särskilt tänker på handeln med nya bilar och den garantikonstruktion, som bolaget erbjuder, som en del av den, kan man ingalunda anse att denna helhet skulle vara oskälig sett ur konsumenternas synvinkel.

Garantin avser sådana fabrikations- och materialfel, som visar sig under en tid, som alltid är längre än ett år och högst tre år efter det att varan överlåtits. Genom att kalla arrangemanget för garanti påtager sig bolaget bevisbördan för att felet inte skulle falla inom garantins område. Villkoret kan inte vara oskäligt eftersom, om det inte funnes någon garanti, konsumenten skulle vara tvungen att påvisa att det förelåge tillverknings- eller materialfel, vilket i sin tur i praktiken skulle vara nära nog omöjligt. Självriskförfarandet gäller närmast frågan om att fördela risken och även att det inte på grundval av garantin skulle fordras onödiga reparationer. De mest typiska av de fel, som repareras på grund av tilläggsgarantin, är vanligtvis stora eller tämligen stora tekniska fel, som visar sig i motorn, i växellådan eller kraftöverföringen. Så kallade småfel uppenbarar sig vanligen redan under det första garantiåret. Småfel, som visar sig senare, är i allmänhet fel, som uppstått till följd av bilens användning och slitage, som också bilens användare uppfattar som sådana och vanligen ej heller begär att skall avhjälpas gratis med hänvisning till garantin. Detta s.k. tilläggsgarantisystem har just avsetts att täcka sådana stora och överraskande reparationer, som kan behövas under den tid, som tilläggsgarantin ännu är gällande.

Då man vet att garantireparationer, som avser växellådan och kraftöverföringen lätteligen medför kostnader, som stiger till 2 000 - 3 000 mark och motorreparationer eller en utbytesmotor föranleder kostnader, som vanligen ligger i storleksordningen 5 000 - 10 000 mark beroende på motortyp, kan det inte göras gällande att ett avtal med en självrisk på 500 - 900 mark skulle vara oskäligt. Dessutom utföres garantireparationer alltid med nya reservdelar och i övrigt så att objektet för reparationen blir i skick som nytt, varigenom bilen till den del som reparationen avser nästan alltid kommer att vara i bättre skick än bilar med samma ålder eljest skulle vara.

TEMPORÄRT FÖRBUD

Marknadsdomstolen har genom beslut 17.10.1983 vid 100 000 marks vite temporärt förbjudit Suomen Koneliike Helkama Oy att intill dess saken har slutgiltigt avgjorts i sin mark

nadsföring använda benämningen tre års garanti på ett sådant arrangemang, som innebär att det inträder en självrisk efter ett år från bilens överlåtelse.

MOTIVERINGAR FÖR MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Suomen Koneliike Helkama Oy har i Helsingin Sanomat 4.9.1983 och 11.9.1983 samt i TV marknadsfört Mitsubishi personbilar och meddelat, att det ger en tre års garanti på bilarna. Enligt de garantivillkor, som bolaget tillämpar, svarar det för reparationskostnader för felaktiga delar under tre år från bilens överlåtelse, till den del som kostnaderna överstiger kundens självrisk. Enligt villkoren har kunden under garantitidens andra och tredje år en självrisk på varje reparationsobjekt uppgående till 500 - 900 mark, beroende på bilens modell.

Marknadsdomstolen har genom beslut 1983:2 den 23.3.1983 förbjudit användning av ett villkor som garantivillkor, om köparen sedan 60 dygn förflutit sedan bilens överlåtelse har en i mark angiven självrisk vid varje reparationstillfälle eller att som garantivillkor tillämpa annat avtalsvillkor med självrisk.

För sådan reparationsförbindelse, som säljaren lämnar som tilläggsförmån vid handel med konsumtionsvaror, där säljaren förbehåller sig rätt att reparera den försålda varan, användes allmänt benämningen garanti. Enligt KSL 5 kap. 3 § förutsättes det att fel, som visar sig under garantitiden, avhjälpas på säljarens bekostnad. Att förbinda en självrisk med garantiförbindelsen är alltså stridande mot KSL 5 kap. 3 §.

Under dessa omständigheter är det av bolaget använda avtalsvillkoret, enligt vilken konsumenten har en självrisk vid reparation av bilen under det andra och tredje året av garantitiden, stridande mot KSL 5 kap. 3 § och således även oskäligt.

Det arrangemang, som bolaget kallar för garanti uppfyller de fordringar på garanti, som uppställes i KSL 5 kap. 3 §, vad beträffar det första året. I den del det är fråga om reparationsförbindelse med självrisk ger det i marknadsföringen använda uttrycket garanti konsumenterna en felaktig bild av innehållet i den förbindelse, som bolaget lämnar, samt dess juridiska karaktär och innebörd.

Bolaget har därför i sin marknadsföring till den del, som den garanti kallade reparationsförbindelsen är förenad med självrisk, använt sig av ett otillbörligt förfarande.

MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Marknadsdomstolen finner med stöd av KSL 2 kap. 1 och 7 § samt 3 kap. 1 och 2 § rättvist att vid vite av 100 000 mark förbjuda Suomen Koneliike Helkama Oy att

1. i sin marknadsföring använda benämningen "tre års garanti" för reparationsförbindelse med innehåll att det ett år efter bilens överlåtelse inträder en självrisk eller använda annat uttryck, som innehåller ordet garanti, för en reparationsförbindelse med självrisk och

2. i garantiförbindelser använda sig av avtalsvillkor, enligt vilket garantin det första året är utan självrisk men kunden under de båda följande åren har en i mark angiven självrisk för varje reparationsobjekt, eller använda annat avtalsvillkor med självrisk, som begränsar garantin.

Förbuden skall iakttagas omedelbart.

Närvarande: Huttunen, ordförande, Valkonen, viceordförande, Tala, Aaltonen, Henriksson och Martiskainen.

Till början av sidan