9.3.1983

KONSUMENTOMBUDSMANNENS YRKANDE

KO har yrkat att Telekoulu Oy med stöd av konsumentskyddslagen (KSL) 2 kap. 1 § 1 mom. samt 2 och 7 § vid vite förbjudes att i sin framtida marknadsföring använda uttrycken "bliv byggnadsritare" som rubrik, "grundkurs för byggnadsritare, som berättigar att söka som renritare till byggnadsoch arkitektbyråer", "kursen ger eleverna betyg över tekniska kunskaper och arbetsprover, som bådadera behövs då man söker arbete inom branschen" och "grundkurs för byggnadsritare, som förmedlar de grundkunskaper, som behövs för renritare på byggnads och arkitektbyråer" eller motsvarande uttryck, som ger intryck av att det uppnås yrkesskicklighet som byggnadsritare och med hjälp därav en arbetsplats som byggnadsritare.

Bolaget har sedan början av år 1980 marknadsfört grundkurser för byggnadsritare på olika orter. Kursen varar ungefär 50 timmar. Som lärare vid kurserna verkar på kursorten valda byggnadsingenjörer. Det fästes inget särskilt avseende vid lärarnas pedagogiska färdighet. Vid kursens slut anordnas ett skriftligt prov. De som genomgått kursen får ett intyg, i vilket det finns de gängse betygen.

Enligt tidningsannonserna berättigar en genomgången grundkurs för byggnadsritare att söka plats som byggnadsritare. Det slås fast att byggnadsritarens yrke är uppskattat och arbetsförhållandena goda. I annonsen betonas att kursen ger eleverna intyg över tekniska kunskaper och arbetsprover, som bådadera behövs då man söker arbete inom branschen.

Åt alla, som preliminärt anmält sig till kursen, sändes en broschyr om denna. Enligt broschyren utbildar kursen renritare för arbete på byggnads- och arkitektbyråer. Man berättar att arbetsgivarna utväljer sina anställda i huvudsak på grundval av arbetsprover och intyg över tekniska kunskaper.

Det har kommit flera anmälningar om byggnadsritarkursen till konsumentmyndigheterna. På KO:s begäran om förklaring rörande marknadsföringen svarade bolaget 17.4.1980 bl.a. att "Kursens ändamål är att genom omsorgsfull övning och granskning av arbetena ge kurseleverna möjlighet att få arbete inom branschen och samtidigt hjälpa arbetsgivarna att välja sina anställda".

Yrkesutbildningsstyrelsen (YUS), under vars övervakning det också anordnas utbildning av byggnadsritare, har den 22.5.1980 lämnat KO ett yttrande beträffande ifrågavarande kurs. Enligt YUS har det inte utarbetats några allmänt accepterade fordringar på yrkesskicklighet för verksamhet som renritare inom byggnadsbranschen. Statens, kommunernas och kommunförbundens institutioner synas allmänt som kompetensfordran uppställa att den allmänna yrkesskolans byggnadsritarlinje har genomgåtts. Denna utbildning tar 1 - 2 år. Enligt YUS:s mening var det svårt att föreställa sig att det under den lärotid, som Telekoulu Oy erbjuder (48 h), de omfattande ämnesområdena skulle bli inlärda mera än ytligt.

På grundval av detta yttrande meddelade KO Telekoulu Oy att dess marknadsföring gav konsumenterna intryck av att kursen skulle ge yrkesskicklighet som byggnadsritare och samma möjligheter att få arbete som de kurser, som står under yrkesutbildningsstyrelsens tillsyn, ehuru detta inte är fallet. Bolaget förband sig den 14.8.1980 skriftligen att för framtiden i sin marknadsföring av byggnadsritarkursen undvika att skapa en sådan bild av kursens natur, som beskrivits ovan.

Bolagets marknadsföring av byggnadsritarkurserna har efter det att förbindelsen lämnats fortsatt på i stort sett samma sätt. I en annons hösten 1982 har ordalydelsen "grundkurs för byggnadsritare, som förmedlar de grundläggande kunskaperna för renritare på byggnads- och arkitektbyråer" använts.

Bolaget uppger att kursens ändamål är att utbilda renritare för arbete på byggnads- och arkitektbyråer. Under de 48 timmar kursen varar genomgås ritningstekniken med hjälp av en lärobok. Eleverna får dessutom utföra ritningsuppgifter därhemma.

I utbildningsplanen för yrkesskolornas byggnadsritarlinje finns målen för byggnadsritarutbildningen specificerade. För att uppnå målet ingår i utbildningsprogrammet 11 timmar byggnadsritning i veckan och olika ritningsslag 19 timmar i veckan (741 timmar om året). Till yrkesskolornas utbildningsprogram hör dessutom talrika andra ämnen. Utbildningen pågår 1 - 2 år. Skillnaden mellan kurserna under yrkesutbildningsstyrelsens tillsyn och bolagets motsvarande verksamhet är klar redan kvantitativt.

Telekoulu Oy:s kurs uppfyller således inte de fordringar, som uppställes på utbildningen för dem som siktar på byggnadsritarens yrke. Med dess hjälp får man på sin höjd en allmän uppfattning om de färdigheter och kunskaper, som fordras i yrket. Detta framgår också av brev från konsumenter, som deltagit i kursen. Eleverna är besvikna på kursens standard. Det är också uppenbart att en genomgången kurs inte i och för sig öppnar möjligheter att få ett arbete. Att gå på kursen kan för all del ge en impuls att skaffa sig egentlig byggnadsritarutbildning. En konsument, som gått på kursen kan naturligtvis söka sig som praktikant i branschen, men man blir inte just antagen som renritare eller byggnadsritare med hjälp av den kurs, varom nu är fråga.

Reklamen för kursen riktas emellertid just till personer, som är arbetslösa och i trängande behov av yrkesutbildning.

Ur marknadsföringen framgår ingalunda kursens natur att förmedla enbart allmänna kunskaper. I broschyren slås det tvärtemot fast att kursen utbildar renritare. Konsumenter, som på grund av annonser blir intresserade av kursen, känner inte till vilka fordringar som ställes på en byggnadsritare och förmår ej heller bedöma kursens möjligheter att ge utbildning på annat sätt än genom att anmäla sig. De som, har deltagit i kursen, tror sig genom att ha genomgått denna ha fått ett nytt yrke och på så sätt förbättrade möjligheter att få arbete. Annonsens rubrik "bliv byggnadsritare" samt de tallrika hänvisningarna till yrket och arbetsmarknaden har just denna verkan. Enbart att nämna att det är fråga om en grundkurs förändrar inte denna helhetsbild och de förväntningar, som marknadsföringen skapar.

För bolagets kursverksamhets del är det inte fråga om yrkesutbildning under tillsyn av någon myndighet. Verksamheten utgår från rent kommersiella grunder. Trots detta användes som trumf i marknadsföringen att man kan skaffa sig yrkesskicklighet, vilket i en ekonomiskt svår tid särskilt appelerar till arbetslösa personer i behov av utbildning. I reklamen bekräftas detta genom att det där talas om att yrket är uppskattat och arbetsförhållandena goda samt, som på broschyrens första sida, genom att tala om utbildningen.

I de internationella grundreglerna för reklam, vilka enligt förarbetena till konsumentskyddslagen (RP nr. 8/1977) kan användas som en utgångspunkt vid bedömande av huruvida marknadsföring är otillbörlig, förbjudes det att lämna en vilseledande eller överdriven bild av möjligheterna att med hjälp av kurser få arbete. I grundreglerna slås det fast att "reklam, som erbjuder utbildningskurser inte får innehålla vilseledande löften om arbetsplats och ej heller överdriva de arbets- och förtjänstmöjligheter, som erbjudas dem, som genomgått kursen". Denna artikel B 6 i grundreglerna kan anses avspegla den allmänt accepterade utgångspunkten för den speciella försiktighet, som bör iakttagas vid marknadsföring av kurser. Konsumenten skaffar sig sällan utbildning enbart för att därav få tillfällig glädje eller tillfredsställelse. Med hjälp av kursen försöker man förändra sin livssituation, förbättra sin förtjänstnivå. De förväntningar, som konsumenterna ställer på utbildningskurser är därför större än på kurser av hobbynatur. Av detta skäl är det också speciellt förkastligt att en kurs av hobbynatur marknadsföres som utbildningskurs.

Ehuru det inte finns några allmänt godkända kompetensfordringar för renritare inom byggnadsbranschen är det emellertid på grund av ovan anförda omständigheter ostridigt att Telekoulu Oy:s kurs inte uppfyller de krav, som uppställes på yrkesutbildning till byggnadsritare, inte ens som grundkurs betraktad.

Detta betraktelsesätt kommer också fram i det yttrande, som Suomen Arkkitehtiliitto - Finlands Arkitektförbund r.f. (SAFA) lämnat. Förbundet fastslår att "enligt vår erfarenhet förmår de, som genomgått en kurs av nämnt slag, inte att fullödigt utföra de arbetsuppgifter man fordrar av en byggnadsritare". Ur yttrandet framgår också att ifrågavarande kurs saknar betydelse för att erhålla arbete. Arkitektbyråerna väljer vanligen renritare bland dem, som har fått tillräcklig utbildning för branschen.

Bolagets marknadsföring är vilseledande och otillbörlig därför att bolaget marknadsför en hobbykurs som yrkesutbildning mot betalning och riktar marknadsföringen mot konsumenter, som befinner sig i en svag ställning.

TELEKOULU OY:S BEMÖTANDE

Bolaget har bestridit att dess marknadsföring skulle strida mot reglerna i KSL.

Bolaget anordnar byggnadsritarkurser på olika orter. Kurserna varar ungefär 50 timmar, varjämte eleverna måste utföra ritningsövningar som hemarbete ett femtiotal timmar. Bolaget utväljer vanligen lärarna vid kursen från kursorten genom telefonförfrågningar eller tidningsannonser. Som lärare utväljes vanligtvis byggnadsingenjörer, som sysslar med planeringsuppgifter. Som avslutning på kursen anordnas ett skriftligt prov. Åt dem, som genomgått kursen, utdelas ett intyg, som anger det betyg vederbörande erhållit i slutprovet, om detta betyg är minst sju. De elever, som vid slutprovet inte får minst betyget sju, erhåller ett intyg om att de närvarit vid kursen.

Då bolaget gjorde i ordning renritarkursen för byggnadsritningar tog det kontakt med representanter för arbetsmarknadsorganisationerna. Detta skedde av den anledningen att det för renritares inom byggnadsbranschen yrke och verksamhet inte finns några allmänt godtagna kompetensfordringar. Genom intervjuer klargjordes det vilka grundfordringar som byggnads- och arkitektbyråer i allmänhet ställer på nybörjare som renritare. På denna grund kunde man besluta innehåll och längd på en sådan kurs, som skulle till vuxna förmedla de behövliga grundkunskaperna och -färdigheterna som renritare i byggnadsritningsbranschen. Vad som lärdes på kursen behövde emellertid inte leda till en fullkomlig yrkesskicklighet, denna uppnås först på arbetsplatsen under byggnadsplanerarens ledning eller vid en särskild kompletteringskurs.

Kursens längd valdes bli 12 veckor. Det är tillräckligt för att noggranna vuxna elever skall tillägna sig kursens kunskapsdel väl och ger tillfälle till ungefär 50 timmars övning i ritning. Övningarna planerades att bli effektivare genom att de i huvudsak utfördes av eleverna därhemma. Arbetsron blir då bättre än vid ett gemensamt övningstillfälle. Det uppställdes vidare det villkoret att ritningarna skulle utföras till fullbordat skick.

Som kursbok valdes Bygginformationsstiftelsens bok "Rakennuspiirustusten laadintaohjeet" (Anvisningar för urförande av byggnadsritningar) och som övningsmaterial av olika lokala byggnads- och arkitektbyråer till förfogande ställda byggnadsritningar. En byggnadsingenjör utformade på grundval av kursinnehållet ett lektionsprogram, varvid han strävade efter att ge eleverna tillräckliga möjligheter att rita och att inhämta de till branschen hörande tekniska kunskaperna. Den byggnadsingenjör, som gjort upp programmet fungerade också som lärare vid den första kursen. Vid de intervjuer, som gjordes med de elever, som genomgått kursen sedan denna avslutats, framgick det att de i huvudsak var nöjda med kursens gång. Några av dem hade emellertid önskat ytterligare övningsmaterial, en önskan som beaktades vid nästa kurs. Senare utbyttes ovan nämnda kursbok till Finlands Byggnadsingenjörsförbunds bok "Rakennuspiirustusohjeet" (Byggnadsritningsanvisningar) och slutligen iordningställdes egen kursmaterial, vars innehåll är i viss mån mera omfattande än de tidigare använda böckerna.

I det av KO nämnda yttrandet från YUS anses innehållet i bolagets kursmaterial, åtminstone av rubriken att döma, vara tillräckligt för renritare.

Man har alltså från första början försökt hjälpa eleverna att tillägna sig de grundkunskaper och - färdigheter, som behövs som renritare av byggnadsritningar. Likaså har man försökt att ge dem möjlighet att visa vad de lärt sig på kursen med hjälp av de utförda ritningar (arbetsprover) och ett på grundval av den skriftliga prövningen utfärdat skriftligt intyg, som anger måttet på de tekniska kunskaperna.

Man har försökt taga reda på kursens betydelse för dem som genomgått den genom en begränsad skriftlig utfrågning. Av denna framgick att man till följd av vår byggnadsritningskurs har kunnat få arbete, att kursen har varit nyttig också på annat sätt, de kunskaper kursen har meddelat har kunnat utnyttjas också för självständigt ritningsarbete för att skaffa sig tilläggsinkomster och att de, som varit elever vid kursen, ingalunda alltid varit enbart arbetslösa utan mycket ofta också personer, som försöker komma fram i sin skolgång eller i livet eller velat skaffa sig extra inkomster.

Byggnads- och arkitektbyråerna har förhållit sig positiva till bolagets byggnadsritningskurser och inte så, som man kunde förmoda av det yttrande från SAFA, som KO nämner.

Grunden för användningen av orden "bliv byggnadsritare" har förklarats i annonserna så att det är fråga om en grundkurs för byggnadsritare, som förmedlar grundkunskaperna för en renritare. Kursen försöker således hjälpa eleverna att ta de första stegen på vägen att bli byggnadsritare.

Meningen "grundkurs för byggnadsritare, som berättigar att söka som renritare till byggnads- och arkitektbyråer", har inte använts sedan sommaren 1982.

Som grund för påståendet "Kursen ger eleverna betyg över tekniska kunskaper och arbetsprover, som bådadera behövs då man söker arbete inom branschen" har förklarats att man från första början försöker förmå eleverna att göra ritningarna i slutgiltigt utförande. På detta sätt försöker man göra ritningsövningarna effektivare. De ritningar, som gjorts på kursen, kan då användas som prov på färdigheten i ritning. Slutprovet på kursen är en kontroll av kunskaperna rörande de tekniska fakta, som hör ihop med byggnadsritningarna. Det intyg, som utfärdas på grundval av ett sådant prov, ger eventuella arbetsgivare en objektiv bild av den sökandes kunskaper om ritning. De viktigaste kriterierna för arbetsgivaren, då han väljer renritare, är ritningsfärdigheten och mängden kunskaper i samband med ritningen.

Som grund för beskrivningen "grundkurs för byggnadsritare, som förmedlar de grundkunskaper, som behövs för renritare på byggnads- och arkitektbyråer" har förklarats att kursen har utformats på grund av en arbetsmarknadsundersökning, d.v.s. efter de fordringar - såväl vad innehåll som läromedel beträffar - som byggnads- och arkitektbyråer har uppställt för en grundkurs för renritare.

KO:s ansökan ger en vilseledande bild av omständigheterna i samband med ärendet. Ansökan grundar sig nämligen på yttrandet från sådana personer, som inte känner kursen. De har varit med på kursen endast en eller ett par gånger, kursen pågår 13 kvällar. De kan således inte känna kursen i sin helhet. En del av dem, som yttrat sig, bildar sig sin uppfattning på grundval av förutfattade antaganden. Dessutom har yttrandet inhämtats från sådant håll, som till följd av egen kursverksamhet kan anses vara konkurrenter till bolaget.

Bolagets marknadsföring ger inte det intryck som det påstås. Det har inte någonsin påståtts att kursen skulle ge fullständig yrkesskicklighet åt dem som vill bli renritare. Ingen kurs ger fullständig kompetens åt sina elever. Den verkliga yrkesskickligheten kommer först i arbetslivet. Bolaget har inte jämfört undervisningen vid kursen med utbildningen vid andra läroanstalter eller lämpligheten för ritningsuppgifter och möjligheterna att få arbete eleverna vid kursen och andra elever emellan. Bolaget har inte påstått eller låtit påskina att det vore lätt att få arbete sedan kursen genomgåtts. Emellertid flyttar och växlar arbetskraften även i "svåra tider". Nya arbetsplatser som renritare öppnas för dem, som förmår visa att de är goda ritare och besitter den erforderliga kunskapsgrunden (arbetsprover och betyg). Om någon har fått ett annorlunda "intryck" har detta uppstått i hans egen fantasi.

Bolagets kurs ger sådana grundskunskaper, som enligt yrkesutbildningsstyrelsens mening av rubriken att döma är tillräckliga. En noggran elev hinner tillägna sig dem mycket grundligt under kursens lopp. Annonstexten är inte och kan inte vara stridande mot den lämnade förbindelsen. För den händelse beskrivningen "grundkurs för byggnadsritare, som förmedlar de grundkunskaper, som behövs för renritare på byggnads- och arkitektbyråer" anses vara marknadsföring i strid med konsumentsskyddslagen, då får man inte längre marknadsföra någon kurs alls. Det är inte meningsfullt att jämföra yrkesskolans och Telekoulu Oy:s byggnadsritarkurser med varandra eftersom utgångspunkterna är mycket olika. I yrkesskolorna är eleverna mycket unga. Nivån på deras avgångsbetyg har vanligtvis inte räckt till för fortsatt utbildning på institutnivå. Eleverna på Telekoulu Oy är starkt motiverade vuxna personer. På yrkesskolan göres ritningarna som "övningar" utan några ovillkorliga krav på kvalit‚n. På bolagets kurser göres ritningarna som "arbetsprover" att senare uppvisas för eventuella arbetsgivare. De unga eleverna i yrkesskolan fäster vanligen ingen större vikt vid detaljer. Vuxna fäster däremot större vikt vid detaljer.

Eleverna känner till att kursen är en grundkurs och att den leder deltagarna endast de första stegen på den väg, som för fram till fullständig färdighet som renritare (byggnadsritare).

På ingen punkt innehåller annonsen vilseledande löften om arbetsplats eller överdriver de möjligheter till arbete och förtjänstmöjligheter, som erbjudes.

MOTIVERINGAR FÖR MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Telekoulu Oy, som marknadsför olika kurser, har infört bl.a. följande annonser rörande sin byggnadsritarkurs:

"BLIV BYGGNADSRITARE. To 14.1.-82 börjar i Nyslott en GRUNDKURS FÖR BYGGNADSRITARE, som berättigar att söka som renritare till byggnadsoch arkitektbyråer. Yrket är uppskattat och arbetsförhållandena i allmänhet goda. Kursen ger eleverna betyg över tekniska kunskaper och arbetsprover, som bådadera behövs då man söker arbete inom branschen. En kväll i veckan på fyra timmar, sammanlagt 50 timmar och ung. 50 övn.timmar (hemarbete). Deltagaravgift första delen 350 mk (14.1.) och resterande del 330 mk. Kurslitteraturen ingår i avgiften. Ritningsmaterial 50 - 150 mk. Upplysningar och platsreservering...." (Itä-Savo 12.1.1982).

"BLIV BYGGNADSRITARE. Onsd. 1.9.-82 börjar i Helsingfors en GRUNDKURS FÖR BYGGNADSRITARE, som förmedlar grundkunskaperna för renritare på byggnads- och arkitektbyråer. Kursen ger eleverna betyg över tekniska kunskaper och arbetsprover, som behövs då man söker arbete inom branschen. Arbetet är uppskattat och arbetsförhållandena i allmänhet goda. 1 - 2 kvällar i veckan a 4 lektionstimmar, sammanlagt 50 tim. och c:a 50 övn.tim. (hemarbete). Deltagaravgift: (1.9.) 350 mk och (15.9.) 330 mk. Kurshäftena ingår i avgiften. Behövl. material 100 - 200 mk. Uppl. och platsreserv. vard. ....." (Helsingin Sanomat 22.8.1982).

På begäran har en kursbroschyr lämnats åt intresserade innan anmälan till kursen gjorts. Broschyren innehåller, förutom upplysningar om kursinnehållet, bl.a. följande meningar:

"Byggnadsritarkursen utbildar renritare för arbete på arkitekt-, ingenjörs- och byggnadsbyråer. Yrket är uppskattat och arbetsförhållandena i allmänhet goda. Arbetsgivarna väljer sina anställda i huvudsak på grundval av arbetsprover och betyg, som visar de tekniska kunskaperna."

Marknadsdomstolen anser att marknadsföringen av ovan nämnda kurs inger personer, som inte känner till byggnads- och renritaryrket, den uppfattningen att kursen ger dem, som genomgår den, färdighet i yrket och förbättrar möjligheterna att få arbete.

Konsumenterna har i allmänhet svårt att på förhand bedöma de färdigheter som sådana av näringsidkare anordnade kurser som den varom nu är fråga, bibringar eleverna och hur deltagande i kursen inverkar på möjligheterna att få arbete. Många konsumenter är för dessa omständigheters del närmast beroende av de upplysningar, som den som anordnar kursen lämnar. Den, som anordnar kursen, kan å sin sida inte känna till vilka förväntningar på kursen, som ställes av alla dem, som är intresserade av kursen. Av dessa skäl måste det vid marknadsföring av sådana kurser iakttagas försiktighet, så att det inte bland konsumenterna uppstår någon överdriven föreställning om kursen och dess betydelse.

Enligt det yttrande, som yrkesutbildningsstyrelsen lämnat KO finns det inte några allmänt accepterade kompetensfordringar för renritares inom byggnadsbranschen arbete eller verksamhet. Enligt yttrandet synes statens, kommunernas och kommunförbundens institutioner i allmänhet som kompetensfordran uppställa att den allmänna yrkesskolans byggnadsritarlinje genomgåtts. Enligt yrkesutbildningsstyrelsen ger även några under dess tillsyn arbetande yrkeskurscentraler nästan motsvarande byggnadsritarutbildnigen som de allmänna yrkesskolorna. Enligt ett yttrande, som lämnats KO av Suomen Arkkitehtiliitto-Finlands Arkitektförbund r.f. garanterar den kurs, som Telekoulu Oy anordnar inte någon formell kompetens som byggnadsritare. Enligt yttrandet väljer arkitektbyråerna allmänt sina renritare bland dem, som har fått en tillräcklig utbildning för branschen. Enligt Suomen Arkkitehtiliitto-Finlands Arkitektförbund r.f:s erfarenhet förmår de personer, som genomgått Telekoulu Oy:s kurs inte att fullödigt utföra de uppgifter, som fordras av en byggnadsritare.

De som genomgått kursen får på den öppna arbetsmarknaden konkurrera med personer, som har fått en utbildning, som är avsevärt längre och grundligare. Bolaget har inte förebragt någon utredning, som visar att elever som genomgått kursen skulle åtminstone i nämnvärt antal ha fått arbete som byggnadsritare.

Som rubrik på tidningsannonserna har använts orden "BLIV BYGGNADSRITARE". Det i rubriken använda ordet byggnadsritare hänvisar direkt till att med hjälp av kursen få yrkeskompetens. I meningen "grundkurs för byggnadsritare, som berättigar att söka som renritare till byggnads- och arkitektbyråer" hänvisar ordet "berättigar" till en med hjälp av en kurs av visst slag uppnåelig formell behörighet.

Påståendet "kursen ger eleverna betyg över tekniska kunskaper och arbetsprover, som bådadera behövs då man söker arbete inom branschen" associerar både till yrkesmässig färdighet och möjligheter att få arbete. Marknadsföringens beskrivning "grundkurs för byggnadsritare, som förmedlar de grundkunskaper, som behövs för renritare på byggnads- och arkitektbyråer" är inte entydig och dess betydelse är inte heller klar. Vad som i broschyren nämnes om att "Byggnadsritarkursen utbildar renritare för arbete på arkitekt-, ingenjörs- och byggnadsbyråer", "Yrket är uppskattat och arbetsförhållandena i allmänhet goda" och "Arbetsgivarna väljer sina anställda i huvudsak med hjälp av arbetsprover och betyg, som visar de tekniska kunskaperna" pekar på möjligheter att med kursens hjälp uppnå möjlighet att få arbete.

Eftersom kursen inte ger yrkesmässig färdighet är det att överdriva, då uttrycket "byggnadsritare" användes som rubrik vid marknadsföring av kursen. Att använda ordet "berättigar" innebär också en överdrift, eftersom kursen inte kan ge någon formell kompetens. I marknadsföringen har även i övrigt omständigheter i anslutning till byggnadsritarens yrke och arbete samt möjligheter att få arbete framförts med eftertryck. En sådan marknadsföring ger ett felaktigt helhetsintryck av kursens betydelse eftersom kursen, redan till följd av dess begränsade tid, inte kan väsentligen förbättra yrkesfärdigheten eller möjligheterna att få arbete.

På ovan anförda grunder anser marknadsdomstolen att den ifrågavarande kursens marknadsföring har varit ur konsumenternas synpunkt otillbörlig.

MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Marknadsdomstolen finner rättvist att med stöd av KSL 2 kap. 1 § 1 mom. och 7 § vid vite av 100 000 mark förbjuda Telekoulu Oy att vid marknadsföringen av en byggnadsritarkurs av det slag, varom nu är fråga, betona omständigheter i anslutning till yrkeskompetens och möjligheter att få arbete så att denna blir ägnad att lämna en överdriven bild av att med kursens hjälp uppnå yrkesfärdighet som byggnadsritare och med hjälp av denna få plats som renritare.

Förbudet skall iakttagas omedelbart.

Närvarande: Huttunen, ordförande, Valkonen, viceordförande, Wilhelmsson, Heiniö, Henriksson, Mäkinen, Ojala, Ollikainen och Tammilehto.