27.5.1981

KONSUMENTOMBUDSMANNENS YRKANDE

KO har yrkat, att bolaget med stöd av 2 kapitel 1 § konsumentskyddslagen (KSL) vid vite förbjudes att

1) för att främja tidningens försäljning använda sig av en metod, enligt vilken eleverna i grundskolans lågstadium uppmanas returnera prenumerationskuponger till lärarna och

2) erbjuda barnen slumpartad förmån, då barnens föräldrar beslutar sig för att skaffa tidningen.

Bolaget har i augusti 1980 sänt lärarna i grundskolan marknadsföringsmaterial rörande tidningen "Koululainen", där lärarna uppmanades att dela ut tidningens prenumerationskuponger till eleverna med anvisningen, att eleverna skulle återlämna kupongerna ifyllda till läraren. Vid samma tillfälle har lärarna lämnat ett provnummer av tidningen till eleverna i första klassen. Mellan sidorna i provnumret har funnits anvisningar beträffande prenumeration och prenumerationskupong. I prenumerationsanvisningarna har det betonats, att de som prenumererat före 20.9.1980 deltar i en utlottning, där priserna utgjordes av två cyklar, femtio "Koululainen" blusar och hundra "Koululainen" skärmössor.

Enligt artikel 13 i de internationella grundreglerna för reklam får man inte utnyttja barnens naturliga gudtrogenhet eller missbruka deras lojalitetskänsla. Samma princip har kommit till uttryck i förarbetena till KSL (RP 8/1977 s. 26), där det fastslages, att exempelvis marknadsföring, som riktar sig till barn, måste bedömas strängare än i genomsnitt.

Bolaget utnyttjar den högaktning och den auktoritetstro, som barnen känner för skolan och läraren , för att skaffa beställningar på tidningen. Vid höstterminens början skickas mångahanda upplysningar med barnen till hemmet, såsom förteckningar på skolans lärare och klassens elever, tillkännagivanden om ändringar, som hänger ihop med skolans schema (skolans "mjuka" början) och inbjudan till föräldramöten, varvid man försöker att förvissa sig om att informationen gått fram genom att eleverna ombedes återlämna tillkännagivandena försedda med föräldrarnas underskrift. Eleverna på lågstadiet har svårt att skilja sådana tillfällen, då en underskrift på meddelandet hänför sig till skolgången, från sådana, som utgör en del av en affärsverksamhet. Genom att som försäljningsmedel använda sig av kuponger, som delas ut till eleverna på lågstadiet, och som man ber eleverna återlämna till lärarna, skymmes det kommersiella ändamålet och näringsidkaren utnyttjar skolan för egna ändamål. Framför allt kan förstaklassisternas föräldrar komma att tro, att lärarens inställning till deras barn kan vara beroende av hur de förhåller sig till lärarens försäljningsarbete. Ett sådant försäljningsförfarande är ägnat att leda till inköpsbeslut, som inte grundar sig på granskning av varan och anbudet, utan där påverkan sker just genom föräldrarnas omsorg om barnets framgång i skolan eller barnets naturliga önskan att handla på sådant sätt, som anses överensstämma med lärarens vilja.

Eleven i grundskolans lågstadium kan inte själv besluta om beställning av en tidskrift utan därför fordras målsmans medverkan. Trots detta riktar bolaget sitt lotteri för att främja tidningens upplaga just till skoleleverna. Detta framgår av vinsternas karaktär. Genom sina försäljningsfrämjande åtgärder framkallar bolaget därför en sådan situation i familjen, där beslutsfattaren, målsmannen, utsättes för påtryckning från barnets sida. Det barn, som börjar sin skolgång förmår inte uppskatta sina möjligheter att vinna huvudvinsten i den ifrågavarande utlottningen och det försöker naturligt nog förmå sin målsman att beställa tidningen i förhoppning att få huvudvinsten. Ett sådant förfarande för att främja försäljningen strider både mot de internationella grundreglerna för reklam och mot reglerna i KSL.

YHTYNEET KUVALEHDET OY:S BEMÖTANDE

Bolaget har bestridit, att det gjort sig skyldigt till marknadsföring i strid mot KSL.

"Koululainen" har kommit ut i 36 år. Tidningens huvudsakliga ändamål är att lämna barnen trevligt och passande samt pedagogiskt värdefullt tidsfördriv. Den grundades av Suomen Kansakoulunopettajien Liitto (Finlands Folkskollärarförbund), sedermera Opettajien Ammattijärjestö (OAJ, Lärarnas Fackorganisation). Tidningens ägare och utgivare är fortfarande OAJ. Bolaget har den 1.1.1979 inträtt som tidningens förläggare, men det är endast fråga om ett förlagsavtal. Lärarna i redan över 30 år verkat som tidningens ombud. De kan inte förbjudas att verka som tidningens ombud. Om så skulle ske skulle tidningen förändras till en anspråkslösare och dess kvalitet skulle försämras.

Returnering till lärarna av beställningskupongen är tidningen Koululainens traditionella och tidigare dessutom enda marknadsföringssätt. Med hänsyn till tidningens verksamhetsprinciper kan ingen del av tidningens försäljningsverksamhet anses vara otillbörlig eller stridande mot god sed.

KO påstår, att bolaget utnyttjar den högaktning och den auktoritetstro, som barnen känner för skolan och läraren för att skaffa prenumerationer på tidningen. KO påstår vidare, att lagstadieeleverna har svårt för att skilja de fall, då en underskrift på ett meddelande hör ihop med skolgången, från sådana, som utgör en del av en affärsverksamhet. De nämnda påståendena förtjänar inte beaktande, eftersom föremålet för tidningen Koululainens marknadsföring inte är barnet utan dess målsman. Tidningens marknadsföring till barnens föräldrar skall således bedömas enligt KSL:s generalklausul utan hänsyntagande till de särskilda regler som givits rörande marknadsföring, som riktar sig till barn.

I sin verksamhet som ombud för tidningen handlar läraren frivilligt och på sin fritid. Han har många olika möjligheter att ta kontakt med kunden (målsman). Han telefonerar, gör - särskilt på landsbygden - personliga besök och han träffar kunderna vid olika av skolan ordnade fritidssysselsättnings- och hobbytillställningar. Dessutom sändes erbjudanden till målsman med barnet.

Avtalsrättsligt är KO:s yrkande beträffande prenumerationskupongernas återlämnande konstlat. När målsman har skrivit på prenumerationsblanketten gäller frågan blott huruvida han själv återlämnar blanketten till läraren, om han sänder den med posten eller använder sig av något annat bud än barnet. Målsman kan också exempelvis returnera blanketten med posten direkt till förlaget.

Bolaget erbjuder inte barnen någon slumpartad förmån, utan alla som så önskar har möjlighet att utan vederlag deltaga i tävlingen. I de fall, då det är fråga om att deltaga i lotteriet vid sidan av beställning av tidningen utgör barnens målsmän marknadsföringens målgrupp. Endast sådana beställningar, som är undertecknade av målsman gäller nämligen.

KO:s uppfattning, att man på grund av prisernas karaktär kan bedöma marknadsföringslotteriers lagenlighet, är inte heller riktig, eftersom det vid val av lotterivinsterna har iakttagits god sed, de internationella grundreglerna för reklam och KSL:s regler. Vid planeringen av marknadsföringstävlingen har såväl KSL:s bokstav och andra som tidningens karaktär bokstavligen beaktats. Tävlingen har inte vare sig beträffande publicitet eller storlek tillnärmelsevis den omfattning som allmänt råder inom marknadsföringen, ej heller har vinsternas värde i något fall övervärderats.

MOTIVERINGAR FÖR MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Bolaget har vid marknadsföring av den närmast för eleverna i grundskolans lågstadium avsedda tidningen "Koululainen" i augusti 1980 förfarit sålunda, att lärarna i grundskolan till eleverna delat ut ett provnummer av tidningen och en prenumerationskupong, som de uppmanades att försedd med målsmans namnteckning återlämna till läraren. Detta tillvägagångssätt har varit det huvudsakliga för att skaffa nya prenumeranter.

Grundskoleeleverna lämnar målsmännen olika skriftliga meddelanden som hör ihop med skolgången och som återlämnas till läraren med målsmans underskrift. Om samma förfarande användes vid kommersiell marknadsföring utan samband med skolgången föreligger det risk för att elevernas målsmän inte klart inser tillvägagångssättets affärsmässiga syfte. Den auktoritet, som läraren åtnjuter i elevens ögon, är också ägnad att inverka sålunda, att eleven utövar påtryckning på målsman för att skaffa den nyttighet, som erbjudes genom lärarens förmedling. Då det gäller den affärsmässiga marknadsföringen av en nyttighet kan frågan om huruvida ett förfaringssätt är tillåtet eller ej inte begränsas med hänsyn till nyttighetens kvalitet eller dess avsikters godtagbarhet. På ovan angivna grunder anser marknadsdomstolen, att det av bolaget använda marknadsföringsmedlet är för KO:s yrkandes del stridande mot god sed.

Bolaget har i samband med marknadsföringen av tidningen "Koululainen" ordnat en tävling, där priserna utgjordes av cyklar,blusar och skärmmössor.

Marknadsföring, som riktar sig till barn, skall bedömas strängare än i genomsnitt. Den centrala målgruppen för den ifrågavarande marknadsföringen för tidningen "Koululainen" måste anses vara eleverna i grundskolans lågstadium, då tidningen göres för att läsas av dessa, även om målsmännen formellt beslutar om prenumeration på tidningen. Eleverna i grundskolans lågstadium har i allmänhet inte förmåga att bedöma osannolikheten av att erhålla en slumpartad förmån. Då den erbjudna slumpartade förmånen i första hand är avsedd för barn och då den slumpartade förmånen dessutom erbjudits huvudsakligen genom marknadsföring, som utförts genom lärarnas förmedling, kan den erhålla oskäligt stor betydelse. På dessa grunder anser marknadsdomstolen det vara otillbörligt att erbjuda ovan angivna slumpartade förmån i samband med ifrågavarande marknadsföring.

MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Marknadsdomstolen finner rättvist att med stöd av 2 kapitel 1 § KSL förbjuda Yhtyneet Kuvalehdet Oy att vid sin marknadsföring av tidningen "Koululainen" använda sig av förfarande, enligt vilket eleverna i grundskolans lågstadium uppmanas att återlämna tidningens prenumerationskuponger till läraren samt att vid sådan marknadsföring av tidningen "Koululainen", som det är fråga om erbjuda sådan slumpartad eller därmed jämförlig förmån som framgår av motiveringarna.

Till förstärkande av förbudet utsättes ett vite på 100 000 mark.

Förbudet träder genast i kraft.

Närvarande: Huttunen, ordförande, Valkonen, viceordförande, Wilhelmsson, Aaltonen, Heiniö, Henriksson, Mustonen, Ollikainen och Tammilehto.

Avgörande efter omröstning

Ledamoten Henriksson yttrade, med instämmande av ledamoten Tammilehto:

Det förbud, som meddelats Yhtyneet Kuvalehdet Oy, att vid marknadsföring av tidningen "Koululainen" använda förfaringssätt, enligt vilket eleverna i grundskolan uppmanas att returnera tidningens prenumerationskuponger till läraren, omfattar även tävlingssvar. Med denna ordning erhålles tillräckliga garantier för att lärarens auktoritet inte kommer att inverka på eleven eller målsman även beträffande deltagande i tävlingen.

Erbjudande av slumpartad förmån är inte stridande mot KSL, såvida det inte förutsättes att en nyttighet köpes för att få förmånen och såvida prisernas beskaffenhet eller värde inte kan anses vara otillbörliga. Deltagande i ifrågavarande tävling förutsätter inte prenumeration på tidningen och de som priser utlottade cyklarna, blusarna och skärmmössorna är inte till sin beskaffenhet eller värde otillbörliga att utdelas som vinster i ett marknadsföringslotteri.

På ovan angivna grunder anser jag, att den pristävling, som verkställts i samband med marknadsföringen av tidningen "Koululainen", inte är stridande mot god sed.

I övrigt delar jag den uppfattning, som framgår av domslutet.