10.6.1981

KONSUMENTOMBUDSMANNENS YRKANDE

KO har yrkat att bolaget med stöd av 2 kap. 1 § och 2 mom. konsumentskyddslagen (KSL) vid vite skulle förbjudas att marknadsföra nedan avsedda eller motsvarande prydnadstelefoner, så vida inte

a) i tidningsannonserna anges att anslutning av telefonerna till telefonnätet är förbjuden samt

b) vid försäljning av telefoner till konsumenterna i butiken skriftligen meddelas att dispens eller typgodkännande för anslutning av telefonerna till telefonnätet inte erhållits.

KO fick 22.1.1979 av en konsument ett meddelande enligt vilket bolaget 23.10.1978 till honom sålt en i Italien tillverkad prydnadstelefon utan att i samband med presentationen nämna att det är möjligt att koppla telefonen till nätet endast med tillstånd av antingen post- och telegrafstyrelsen (PTS) eller den lokala telefonföreningen. I december 1979 krävde en representant för Helsingfors Telefonförening i samband med ett reparationsbesök hos konsumenten att telefonen skulle kopplas från nätet.

Med anledning av meddelandet krävde KO att bolaget i framtiden vid sin marknadsföring av prynadstelefoner skulle ge konsumenterna exakta och tillräckliga uppgifter om anslutning av prydnadstelefoner till telefonnätet samt om villkoren för användningen. Bolaget samtyckte 5.3.1979 på KO:s yrkande till att underteckna en förbindelse i saken.

Härefter har bolaget bl.a. i Helsingin Sanomat 17.4.1980 och 5.5.1980 publicerat annonser i vilka italiensktillverkade telefoner marknadsförts. I annonserna har inte ingått något omnämnande av anslutning av telefonerna till telefonnätet eller om villkoren för användningen.

KO har från Helsingfors Telefonförening fått ett 8.9.1980 daterat brev. I det nämns att bolaget marknadsför prydnadstelefoner så att köparen i samband med presentationen lämnas i och för sig riktig uppgift om att säljaren inte kan ge tillstånd till att telefonen ansluts inom Helsingfors Telefonförenings område. Vid presentationen underlåter man likväl att berätta att prydnadstelefonen då typgodkännande saknas inte heller kan anslutas till telefonnätet annarstans i landet, även om telefonen är försedd med stickkontakt som möjliggör tillkoppling.

Alla telefonanordningar bör uppfylla de villkor som fastställts i trafikministeriets konstruktionsbestämmelser för telefonnäten. Brott mot dessa bestämmelser kan leda till att telefonen stängs.

I enlighet med 5 § förordningen om telefonavgifter av 1.12.1972 får till post- och telegrafverkets telefonnät anslutas endast post- och telegrafverket tillhöriga anläggningar, om inte PTS medger undantag. I de allmänna anslutningsvillkoren, som en telefonbeställare måste godkänna, ingår ett omnämnande av detta.

Inom den privata sektorn motsvaras dessa bestämmelser av telefoninrättningarnas allmänna modellvillkor. Enligt dem får telefonbeställare använda endast sådan anordning som vederbörande telefonförening godkänner, om tillstånd inte särskilt beviljas för anslutning av annorlunda anläggning till nätet. I praktiken krävs s.k. typgodkännande för alla andra än alldeles vanliga apparater. I detta syfte testas apparaten i Helsingfors Telefonförenings laboratorium. En förutsättning för typgodkännande är att telefonapparaten bl.a. beträffande sina tekniska egenskaper motsvarar de gällande konstruktionsbestämmelserna i fråga om telefonnäten. För skador som anslutning till nätet utan typgodkännande medför svarar alltid anslutaren själv.

Med tanke på telefonanvändaren överensstämmer systemet inom den privata sektorn således med det system som gäller på det område där staten sköter telefontrafiken. En följd av olovlig anslutning såväl till PTS:s som de privata telefoninrättningarnas nät kan enligt de gällande stadgarna vara att telefonen stängs.

Bolaget har inte erhållit eller ens ansökt om dispens hos PTS om att få ansluta prydnadstelefoner till telefonnätet. Inte heller sådant tillstånd som förutsätts inom den privata sektorn har bolaget erhållit. Enligt de preliminära undersökningar Helsingfors Telefonförening företagit motsvarar de prydnadstelefoner bolaget saluför t.ex. till sina tekniska egenskaper inte konstruktionsbestämmelserna för telefonnäten. Typgodkännande kan av denna orsak inte fås för dessa telefoner.

I ansökan har man utgått från en graderad information vid marknadsföringen. I tidningsannonserna borde nämnas att apparaten inte lämpar sig för anslutning till nätet. I de prydnadstelefoner bolaget marknadsför finns stickkontakt och ledning för anslutning till nätet. Dessa lockar konsumenten till att försöka sig på att använda telefonen. Den konsument som köper telefonen som prydnad behöver inte kontakter och ledningar. Många konsumenter skaffar sig likväl en dylik apparat som s.k. bitelefon eller motsvarande. De vill ha både ett prydnads- och bruksföremål. Till den konsument som också önskar använda apparaten bör meddelas att den inte får kopplas till nätet, d.v.s. att apparaten får användas endast såsom prydnadsföremål.

För konsumenten borde också i affären skriftligt klarläggas att dispens inte erhållits för anslutning av prydnadstelefoner till nätet, inte heller typgodkännande, varför det är förbjudet att koppla dem till nätet. Enbart muntlig information av försäljaren räcker inte till för att utesluta eventuella oklarheter.

Bolaget underlåter i sin information att berätta att det inte är tillåtet att koppla prydnadstelefonerna till nätet. Bolaget klarlägger inte heller för konsumenten följderna av att prydnadstelefonen kopplas till nätet. Det kan inte förutsättas att konsumenten känner till alla bestämmelser om användningen av telefon. Konsumenten får sålunda inte vid marknadsföringen tillräckliga uppgifter med tanke på sin ekonomiska trygghet. Det förslår inte att konsumenten vid försäljningsögonblicket möjligen ges muntliga uppgifter om användningen av prydnadstelefonerna. I synnerhet en konsument, som inte förstår att uttryckligen förhöra sig om saken, kan bli varse att han för dyrt pris köpt ett prydnadsföremål i stället för ett bruksföremål.

De ifrågavarande prydnadstelefonerna är såsom prydnadsföremål relativt dyra nyttigheter. De har ju inte antikeller annat speciellt värde. Uppgifterna om apparatens tekniska egenskaper och användningsmöjligheter är för den skull i 2 kap. 1 § 2 mom. KSL avsedda uppgifter som är viktiga med hänsyn till konsumentens ekonomiska trygghet.

Som en följd av marknadsföringen av prydnadstelefoner kan en konsument som skaffat en prydnadstelefon om han i god tro ansluter telefonen till nätet samtidigt göra sig skyldig till förbrytelse mot förordningen om telefonavgifter. Marknadsföringen, till följd av vilken konsumenten omedvetet kan komma att bryta mot lag och förordning, är otillbörlig från konsumentens synpunkt.

LORDI NEL-SON, TAPIO HAHTA KOMMANDIITTIYHTIÖS BEMÖTANDE

Bolaget har bestridit att den vid marknadsföringen av prydnadstelefoner skulle ha gett konsumenterna bristfälliga eller annars otillbörliga uppgifter.

Bolaget inledde marknadsföringen av prydnadstelefoner för ca fem år sedan. Det har hittills sålts mycket få apparater i Finland. För att klarlägga de omständigheter som sammanhänger med handeln med telefonerna begärde bolaget att Helsingfors Telefonförening skulle verkställa typ- och kvalitetsgranskning av apparaterna, så att tillstånd skulle erhållas för försäljning av apparaterna också för anslutning till Helsingfors Telefonförenings nät. Från Helsingfors Telefonförening meddelades att den inte verkställer granskning av apparaterna. Även om apparaterna tekniskt skulle uppfylla föreningens krav, kommer tillstånd till anslutning till Helsingfors nät inte att ges. Föreningen motiverade sin ståndpunkt med att dess verksamhet bygger på uthyrande av telefonapparater, och den kan för den skull inte godkänna att kundernas egna apparater ansluts till nätet.

Helsingfors Telefonförenings ståndpunkt i saken är förståelig när man minns att den på sitt verksamhetsområde har över en miljon hyrestelefoner. Helsingfors Telefonförening önskar av förståeliga skäl noga hålla fast vid det hyrestelefonmonopol föreningen uppnått på sitt område.

Bolaget fick tidigare av KO en uppmaning att lämna köparen detaljerade uppgifter vid köp av prydnadstelefoner. Bolaget har också undertecknat en förbindelse härom. Emedan en vanlig försäljare sällan har juridisk utbildning, har bolaget för sin personal utarbetat en skriftlig utredning om de omständigheter som ansluter sig till handeln med prydnadstelefoner. Varje arbetstagare har läst texten. För säkerhets skull har den ännu anslagits på en vägg i butiken. Klarare och effektivare är det inte möjligt att uppfylla KO:s uppmaning. Bolaget har gjort vad det kunnat för att skydda de få konsumenter som är intresserade av prydnadstelefoner.

Bolaget har i Helsingin Sanomat publicerat de annonser KO nämnt och i vilka förutom andra produkter gjordes reklam för två olika telefonmodeller. Också av ekonomiska skäl är det omöjligt att få särskilt mycket text med i annonserna. Försäljningen av prydnadstelefoner är svår på grund av de mångahanda omständigheter som ansluter sig till handeln med dem. Även av denna anledning kan de omständigheter som ansluter sig till telefonerna bäst klarläggas på platsen i butiken. I tidningarna förekommer det många annonser där föremål som är till salu presenteras men där det inte nämns något om de begränsningar som sammanhänger med deras användning, för att inte tala om följderna av förbrytelser. T.ex. i reklamen för bilar och motorcyklar nämns det inte att körkort krävs för att de skall få framföras. I annonser för snöskotrar talas det inte om att de får användas endast på ett begränsat område. Det skulle också vara oskäligt att kräva att annonsören skulle berätta om följderna av förbrytelser.

De telefoner bolaget marknadsför säljs enbart som prydnadstelefoner. Försäljaren meddelar i samband med demonstrationen att användningstillstånd för telefonerna inte kan ges i Helsingfors eller annanstans. Trots detta har vissa personer som köpt prydnadstelefoner på egen hand skaffat användningstillstånd för sin apparat hos telefoninrättningen på sin ort efter att ha låtit granska apparaten där.

Tidningsannonserna har inte haft någon särskilt stor betydelse inom bolagets handel med prydnadstelefoner. Annonser har endast några gånger förekommit i Helsingin Sanomat. Bolaget inser inte varför det i sina annonser bara borde tala om de förbud som ansluter sig till användningen av telefonerna. Det är fråga om mycket invecklade saker som i detalj kan klarläggas endast i butiken tillsammans med en sakkunnig försäljare.

Den konsument i Helsingfors som skaffar sig telefon vänder sig i allmänhet till Helsingfors Telefonförening och får därifrån den telefon han behöver. Endast i sådana undantagsfall då konsumenten önskar en speciell telefon av viss typ kan han vända sig till bolaget. En dylik konsument är så pass upplyst att han säkert på platsen i butiken förhör sig om telefonens användning och installation.

KO:s påstående att apparaterna skulle vara dyra är grundlöst. Till exempel den telefon med plasthölje som nämnts i annonserna kostar 390 mark, d.v.s. mindre än Helsingfors Telefonförenings motsvarande apparat. Den andra i tidningsannonsen nämnda telefonen är tillverkad av indisk onyx, som är en halvädelsten. Apparaten kostar 800 mark. Alla dess synliga metalldelar är belagda med 18 karats guld varom anteckning finns på telefonen. Telefonernas priser är sålunda förmånliga med hänsyn till kvaliteten. Samma telefoner kostar utomlands betydligt mera.

Bolaget har bedrivit marknadsföringen av prydnadstelefonerna med iakttagande av god handelsmannased. Också den förbindelse bolaget givit KO har den följt vid marknadsföringen. Det är fråga om en mycket begränsad marknadsföring och om en begränsad, upplyst konsumentgrupp. Saken har inte prejudikatsvärde på grund av dess snäva område och natur.

FÖRETEDD UTREDNING

I marknadsdomstolen har såsom av KO utsedda vittnen hörts diplomingenjören Seppo Tapio Toivonen från Telefoninrättningarnas Förbund r.f. och ingenjören Aarno Kalevi Polamo från PTS. Vittnena har berättat följande:

MOTIVERINGAR FÖR MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Bolaget har marknadsfört telefonapparater, som det kallat prydnadstelefoner, bland annat genom att 17.4.1980 och 5.5.1980 i Helsingin Sanomat publicera annonser om dem. Av annonserna kan konsumenten ha bibringats den uppfattningen att apparaterna kan anslutas till telefonnätet för att användas såsom vanliga telefoner. Enligt den utredning som erhållits har det emellertid inte varit tillåtet att ansluta apparaterna till telefonnätet eftersom för detta inte erhållits vare sig i 5 § förordningen om post- och telegrafstyrelsens telefonavgifter av 1.12.1972 avsedd dispens eller behövlig dispens för åtgärden av någon annan i Finland verksam telefoninrättning eller typgodkännande av telefonapparaten. Enligt konstruktionsbestämmelserna för telefonnäten var det dessutom inte ens möjligt att få dispens eller typgodkännande för dessa telefonapparater utan vissa tekniska ändringar av apparaterna. I tidningsannonserna nämndes emellertid inte att det inte var tillåtet att ansluta telefonerna till telefonnätet.

Bolaget har i en 5.6.1979 daterad skriftlig förklaring som anslöt sig till försäljningen av prydnadstelefonerna och som enligt meddelande från bolaget lästs av alla bolagets arbetstagare och fästs på väggen i försäljningslokalen, visserligen meddelat att Helsingfors Telefonförening inte beviljar tillstånd att ansluta apparaterna till nätet, men samtidigt meddelat att kunder på andra håll i landet fått apparaterna godkända av telefoninrättningen på orten. Av denna förklaring och det som försäljaren på basen av den meddelat kan konsumenten ha fått en sådan uppfattning att de telefonapparater bolaget sålt kunde anslutas till andra telefoninrättningars än Helsingfors Telefonförenings nät, fästan detta av ovan nämnda skäl inte var möjligt. Denna uppfattning har stärkts av att apparaterna varit försedda med anslutningsledningar och stickkontakter.

Marknadsdomstolen anser att bolaget genom att i annonserna och i sin skriftliga förklaring samt eljest vid marknadsföringen underlåta att klart meddela att det inte är tilllåtet att ansluta de såsom prydnadstelefoner sålda telefonapparaterna till någon i Finland verksam telefoninrättnings nät i sin marknadsföring gjort sig skyldigt till otillbörligt förfarande mot konsumenterna.

MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Marknadsdomstolen finner med stöd av 2 kap. 1 § och 7 § 1 mom. KSL rättvist att vid vite av 50 000 mark förbjuda Lordi Nel-son, Tapio Hahta kommandiittiyhtiö att marknadsföra ovan nämnda telefonapparater, om inte i tidningsannonser och annat skriftligt marknadsföringsmaterial klart meddelas eller konsumenten före köpet klart underrättas om att det inte är tillåtet, att ansluta apparaterna till någon i Finland verksam telefoninrättnings telefonnät på grund av att dispens eller typgodkännande inte erhållits. KO:s yrkande på ett mera omfattande förbud förkastas.

Förbudet skall iakttagas omedelbart.

Närvarande: Valkonen, viceordförande, Pekkanen, Wilhelmsson, Aaltonen, Heiniö, Henriksson, Jääsalo, Mustonen och Ollikainen.