19.10.2012

TIDIGARE SKEDEN I PROCESSEN

Helsingfors tingsrätts beslut 25.1.2008 nr 2590

Helsingfors hovrätts beslut 19.12.2008 nro 3695

Hovrätten konstaterade att tingsrätten inte har tagit ställning till om prorogationsklausulen, som ingår i huvudavtalet Air Charter Agreement, ingåtts i enlighet med de formkrav som uppställs i artikel 23 i Bryssel I-förordningen och om klausulen således är giltig. Hovrätten återförvisade ärendet till tingsrätten.

HELSINGFORS TINGSRÄTTS BESLUT 13.6.2011

Kärande
Oy A Ltd, Helsingfors, Finland

Svarande
B AB, Umeå, Sverige

Anhängiggjort 19.12.2008

KÄROMÅL

Yrkanden

Käranden A har yrkat, att Helsingfors tingsrätt skall ålägga svaranden B att till käranden betala 862.860 euro jämte dröjsmålsränta.

Motiveringar

Tingsrättens behörighet

Parterna A och B har i punkt 12.1 av ett Air Charter Agreement -avtal (Avtal) mellan bolagen avtalat om att på avtalsförhållandet skall tillämpas Finlands lag och att alla tvister som följer av avtalet skall avgöras i första instans av Helsingfors tingsrätt.

Parterna i ett tvistemål kan i allmänhet med ett så kallat prorogationsavtal avtala om behörig domstol. I avtalet som käromålet grundar sig på har A och B avtalat om att Helsingfors tingsrätt har förutom i några nämnda undantagsfall exklusiv behörighet att avgöra tvister i anledning av Avtalet. De nämnda undantagen är inte tillämpliga i detta fall.

B har i sitt svaromål bestridit huvudavtalets uppkomst och samtidigt giltigheten av avtalet om behörig domstol och yrkat att domstolen avvisar käromålet. Prorogationsavtalets effektivitet förutsätter att domstolen inte enbart på grund av en invändning av svaranden kan anse att avtalet inte binder den andra parten. I sådana fall måste i enlighet med uppfattningen som framförts i doktrinen tillämpas civilrättens avtalsrättsliga regler. Om svaranden invänder att avtalet inte är bindande, måste domstolen ta ställning till frågan för att kunna avgöra sin behörighet. Enligt A:s uppfattning har det avtal som tillställts tingsrätten uppkommit mellan parterna och avtalet innehåller entydigt ett villkor som ger Helsingfors tingsrätt behörighet i ärendet.

Käranden A har hänvisat till det som Helsingfors hovrätt 19.12.2008 hade uttalat gällande Bryssel I-förordningens artikel 23. Framför allt måste poängteras, att ett prorogationsavtal kan vara muntligt och skriftligen bekräftat. Helsingfors hovrätt hade även konstaterat att avtalet inte behövde vara undertecknat. Avtalet var skriftligt och det hade bekräftats och godkänts per e-post.

Bakgrundsuppgifter

A är ett i januari 2002 grundat finländskt semesterflygbolag, vars kunder i första hand utgörs av nordiska semesterresenärer som köper A:s flyg direkt från en webbtjänst eller från auktoriserade resebyråer. Dessutom anlitar stora nordiska researrangörer A för sina paketresor i syfte att kunna garantera högklassiga flygresor till målen för sina kunder och betjäning på kundernas eget språk. År
2006 hade A omkring 500 000 resenärer.

Den svenska researrangören B tog i början av juni 2006 kontakt med A och bad om ett anbud gällande semesterflyg till Thailand under vintern 2006-2007. Efter flera diskussioner och preciseringar lämnade A 8.6.2006 ett anbud på ifrågavarande flyg till B.

Efter att anbudet hade lämnats fortsatte parterna med avtalsförhandlingar i samband med vilka A 12.6.2006 skickade ett första utkast på Air Charter Agreement -avtalet till B. Som ett resultat av avtalsförhandlingarna och på begäran av B skickade A 8.7.2006 till B för underteckning Air Charter Agreement -avtalet, som A hade undertecknat (Avtal). Efter att avtalet hade ingåtts började B marknadsföra flygresorna till sina kunder och parterna agerade också i övrigt i enlighet med Avtalet i syfte att möjliggöra flygen som avtalet avser.

Fortsättningen på Avtalet diskuterades första gången 15.8.2006, då B meddelade att bolaget säger upp Avtalet. Omedelbart efter detta meddelade B dock 16.8.2006 till A att bolaget håller sig till Avtalet, varefter parterna fortsatte samarbetet i enlighet med Avtalet.

Parternas samarbete upphörde dock slutgiltigt 22.9.2006 innan flygen som Avtalet avsåg hade genomförts då B sade upp Avtalet på den grunden att bolaget inte hade sålt tillräckligt många flyg på grund av det höga priset på dem. A bekräftade B:s uppsägning av Avtalet 26.9.2006.

Efter att Avtalet hade sagts upp konstaterade A att de av B uppgivna orsakerna till uppsägning av Avtalet inte höll sträck. B fortsatte nämligen att arrangera flyg i enlighet med Avtalet i samarbete med ett annat flygbolag. På grund av detta meddelade A 6.11.2006 till B att bolaget krävde en annuleringsavgift i enlighet med Avtalet, det vill säga 862.860 euro och skickade en faktura på summan till B.

B har bestridit A:s yrkande med den motiveringen att det för det första egentligen inte existerade något avtal mellan parterna och för det andra att någon återbetalningsavgift över huvudtaget inte behöver betalas.

Ingående av ett Air Charter -avtal

B har först efter att ärendet har bestridits påstått första gången att bolaget aldrig har ingått Avtal med A. B:s påstående är fullständigt utan grund och felaktigt.

Såsom ovan har konstaterats, hade parterna i juni-juli 2006 flera ingående förhandlingar, korrespondens och telefondiskussioner om arrangerande av semesterflyg till Thailand. Som avslutning på förhandlingarna och i syfte att bekräfta de per telefon avtalade principerna skickade A Avtalet, som A själv undertecknat, till B för underteckning och returnering. B skickade dock aldrig Avtalet undertecknat tillbaka till A innan samarbetet upphörde.

A hade inte någon orsak att fästa uppmärksamhet vid att ett av B undertecknat exemplar av Avtalet fattades eftersom parterna, efter ingående av Avtalet, började arbeta för att förverkliga Avtalets syfte.

Uppkomsten av Avtalet påvisas entydigt också av det att B sade upp Avtalet första gången 14.8.2006. Det är inte möjligt att säga upp ett avtal som aldrig har ingåtts och B skulle inte ha haft någon orsak att göra det, om bolaget inte då skulle ha upplevt att Avtalet gäller. B har aldrig meddelat till A att avtalet inte var godkänt. A hade inte ens haft orsak att misstänka något sådant, eftersom K hänvisat till avtalet och B handlat i enlighet med Avtalet och dess syfte.

På basis av diskussionen som fördes med anledning av den första uppsägningen beslöt B 16.8.2006 att ta tillbaka sin uppsägning och konstaterade följande om Avtalet och dess giltighet:

"We will not make any cancellations. (...) Looking at the contract and the written drafts this must be regarded as my fault. After a board meeting this morning the board decided to go ahead with the project (...) One more thing. There is a mistake in the contract. Departure 18 February is Östersund and not Umeå."

Samarbetet mellan parterna upphörde 22.9.2006 när B slutgiltigt sade upp Avtalet och konstaterade följande.

"At the present prices that we needed to charge our clients the demand and bookings have been really poor. We had a good inflow the first week which has died out now. We are therefore forced to cancel the flights that we have booked with A. Please confirm this in a mail."

Av det ovan anförda framgår det entydigt att A och B har 8.7.2006 ingått ett Avtal, som B sedermera 22.9.2006 har sagt upp. Därför är samtliga av B framförda påståenden om Avtalets giltighet ogrundade och felaktiga.

A har noggrant behandlat uppkomsten av avtalet mellan A och B. Såsom A har förklarat har Avtalet uppkommit senast 8.7.2006, då A sänt ett undertecknat avtal till B. Av beviset framgår att B själv uttryckligen bett A att sända ett undertecknat avtal. Före detta hade B redan 7.7.2006 sänt A sina sista kommentarer till avtalsutkastet och meddelat skriftligen att denne godkänner avtalstexten efter att A omformulerat texten utgående från dessa kommentarer. B har inte inågot skede meddelat A det motsatta det vill säga att B inte skulle godkänna avtalet eller inte kunde binda sig till detta.

B har påstått i sitt svaromål att B och A skulle, i motsats till det som A framfört, endast avtalat om att A skulle preliminärt boka vissa flyg och att B fritt kunde avboka dessa. I praktiken påstår alltså B att det mellan parterna uppkommit ett helt annorlunda avtal än det som finns som bilaga till A:s käromål. Således torde det vara ostridigt att något avtal mellan parterna har uppkommit. Ifall B påstår att avtalets innehåll har varit något annat än det avtal som bifogats stämningsansökan har B bevisskyldighet för detta. Tillsvidare har dock ingen utredning i ärendet framlagts gällande uppkomsten av ett annat avtal än det avtal som A inlämnat till tingsrätten.

B hänvisar som stöd för sitt svaromål till korrespondens mellan parterna i början av juni 2006. Av korrespondensen framgår obestridligen att B har velat ha möjligheten i avtalet att avboka de avtalade flygen fram till 1.10.2006. Detta villkor har också tagits in i punkt 4.6 i avtalet mellan parterna.

B har i sitt svaromål påstått att B inte godkände avtalsutkastet som A sänt på grund av att punkt 4.5 urvattnade den för B viktiga klausulen i punkt 4.6. Detta påstående stämmer inte vilket även framgår av kärandens skriftliga bevis, där B uttryckligen skriftligen meddelat att B godkänner avtalet som innehåller
både punkt 4.5 och punkt 4.6. Avtalsklausulerna har även haft helt annorlunda syften. I punkt 4.6 har B getts möjlighet att avboka flygen ifall resorna inte blir sålda. Med punkt 4.5 har man däremot velat hindra ett sådant osakligt förfarande genom vilket B skulle flytta flygen utan ovan nämnda grund till ett annat flygbolag. Villkoret i punkt 4.5 är dessutom ett mycket centralt villkor på denna bransch och det ingår regelmässigt i alla motsvarande avtal som A och andra charterflygbolag ingår i motsvarande situationer. Avtalsvillkoret har dessutom använts på branschen redan länge och villkoret säkerställer att man inte efter bokning av kapacitet hos ett visst flygbolag längre kan konkurrensutsätta samma flygresor hos andra bolag. B har inte haft några invändningar mot punkt 4.5.

Eftersom A fått av B den ovan nämnda skriftliga bekräftelsen och eftersom B genast efter bekräftelsen börjat sälja de avtalade flygen på sina Internetsidor, har A inte haft någon anledning att be efter ett undertecknat exemplar av Avtalet. Att ett undertecknat avtal saknas, betyder inte under de framförda omständigheterna att avtalet inte skulle ha uppkommit.

Från B:s sida har man även åberopat att ingendera part undertecknat avtalet på vederbörligt sätt. Från A:s sida har avtalet undertecknats av verkställande direktör H. Trots att han inte enligt handelsregisteruppgifter ensam har rätt att teckna bolagets firma har han som verkställande direktör varit behörig att underteckna avtalet för bolaget och med bindande verkan för bolaget. Dessutom har L som är styrelsemedlem i A även tagit del av korrespondensen med K. B har på samma sätt i avtalsförhandlingarna och diskussionerna varit representerat av verkställande direktör K. A har inte varit medveten om uppgifter gällande rätt att teckna B:s firma antecknade i Sveriges handelsregister. Dessa har dock inte varit av betydelse för A:s åtgärder eller ärendets juridiska bedömning, eftersom A med fog har kunnat lita på att K har varit behörig att meddela att B godkänner avtalet mellan parterna. Ifall detta inte i verkligheten varit fallet och K med sina åtgärder överträtt sin behörighet torde detta vara en sak mellan B och K. Från det faktum att K har krävt ett skriftligt avtal kan man inte komma till den slutsats att han inte hade behörighet att sluta avtal. A hade inga skäl att tro att K inte hade rätt att förhandla ett avtal och godkänna avtalet. K har inte heller kommenterat avtalsutkastet enligt vilket K skulle ensam kunna underteckna avtalet. H hade ingen orsak att misstänka att K inte skulle ha haft rätt att ingå avtalet. K har också hänvisat till styrelsens godkännelse för genomförandet av samarbetet.

Av bilagorna till A:s stämningsansökan framgår att B i stället för flygen avtalade med A sålt till sina kunder flyg opererade av ett annat flygbolag. Det är fråga om samma flyg som framgår genom att jämföra i avtalet avtalade avfärdsorter, resmål, uppgörande av flygtidtabeller och resornas längd med försäljningsannonserna publicerade på B:s Internetsidor.

Av avsaknaden av säkerhet kan man inte i ärendet dra en sådan slutsats som B gjort i sitt svaromål. Det är uppenbart med beaktande av avtalsvillkoren att det inte fanns behov eller någon orsak att kräva detta före 1.10.2006.

------------------------------

Skyldighet att erlägga annuleringsavgift

------------------------------

Jämkning

------------------------------

SVAROMÅL

Yrkanden

B har i första hand yrkat att Helsingfors tingsrätt skall avvisa käromålet emedan Helsingfors tingsrätt inte är rätt forum för att handlägga ärendet.

B har i andra hand yrkat att käromålet förkastas i dess helhet.

För det fall att tingsrätten mot förmodan inte skulle avvisa eller förkasta käromålet i dess helhet har B yrkat att tingsrätten skall jämka villkoret i Air Charter Agreement punkten 4.5, så att villkoret helt lämnas utan avseende eller så att ersättningen blir noll euro.

Motiveringar

Bakgrund

------------------------------

Har ett avtal tillkommit?

------------------------------

Fortlöpande avtalsförhandlingar

------------------------------

Jämkning

------------------------------

Sammanfattning

B har inte ingått det av A åberopade Air Charter Agreement Nr 14/2006. B har inte accepterat avtalsklausul 4.5 och är inte bunden av densamma. K har inte godkänt det avtal man skickat honom och han skulle heller inte ha haft behörighet eller befogenhet att göra detta. A:s firma hade inte kunnat tecknas av vd H ensam. K har via A bokat flyg och sedan avbokat dessa före 1.10.2006 i enlighet med den överenskommelse han haft med H. Flygen har avbokats eftersom B inte kunde sälja de påtänkta resorna. Det avtal B ingått med ett annat bolag är inte identiskt med det som B förhandlat med A om.

Det faktum att företrädaren för A vd H själv nämnt att flygtidtabellerna är preliminära och ej bekräftade samt att diskussionerna om priset för flygresorna återupptogs i augusti 2005 utan att H gjorde gällande något giltigt avtal parterna emellan, visar att inte heller H ansett att det uppstått ett slutligt och bindande avtal parterna emellan.

Den registrerade begränsningen av B:s firmateckningsrätt anses enligt lag ha kommit till allas kännedom. Det är tillåtet att registrera en sådan begränsning, den är entydig och kan enkelt kontrolleras av tredje man. Begränsningen hade även framgått om H begärt en sedvanlig kreditupplysning. Det aktuella avtalet gäller ett belopp som motsvarar ungefär hälften av B:s årsomsättning. Utgående från dessa omständigheter och med stöd av 8 kap. 12 § 3 mom. och 15 § 2 punkten lagen om aktiebolag (29.9.1978/734) samt lagens förarbeten i RP 89/1996 kan A inte framgångsrikt göra gällande att bolaget inte känt till begränsningen av B:s firmateckningsrätt. A borde ha känt till begränsningen och agerat därefter. Konsekvensen av att så inte skett är att B inte är bundet till sådana eventuella rättshandlingar som K vidtagit i strid med begränsningarna i firmateckningsrätten. En annan sak är att K inte heller anser att han personligen godkänt det skriftliga avtal som åberopats av A.

B har försökt, men inte kunnat, sälja de flygresor som bolaget preliminärt bokat hos A. Därmed har B under alla omständigheter haft ett giltigt skäl att före 1.10.2006 avboka de aktuella flygen. De flygturer som nu flygs av ett annat bolag är inte identiska med dem som planerades i samarbete med A.

Tingsrättens behörighet

Mot bakgrund av det som ovan anförts har parterna inte ingått Air Charter
Agreement Nr 14/2006 och därmed är inte heller avtalsklausul 12.1 tillämplig
på denna tvist. Helsingfors tingsrätt bör avvisa ärendet emedan tingsrätten på svarandens hemort, det vill säga tingsrätten i Umeå är rätt forum för denna tvist.

I detta fall är det uppenbart att B inte undertecknat något avtal som innehåller en prorogationsklausul.

Noteras bör att den prorogationsklausul som motparten åberopat har ensidigt
upprättats av A, att klausulen är till A:s fördel, såtillvida att B enligt den inte skulle ha möjlighet att processa på sin hemort. B har inte heller på något annat sätt godkänt huvudavtalet, vare sig muntligt eIler skriftligt. Därmed har bolaget inte heller någonsin godkänt prorogationsklausulen i avtalet. Under rådande omständigheter anser sig inte B vara bunden av denna. Helsingfors hovrätt har tolkat rätt fakta i ärendet till den del att det inte finns något avtal mellan parterna. A hade skickat endast ett avtalsutkast till B.

------------------------------

MOTIVERINGAR FÖR TINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Flygavtal, avtal om chartertrafik (Air Charter Agreement), formfrihet

Med ett flygavtal (Air Charter Agreement) avses i detta ärende ett avtal om chartertrafik, det vill säga en serie av enskilda lufttransporter (tur/retur) från
Sverige till Thailand. Det finns inga lagstadgade formkrav för dessa avtal.

Utredning angående branschpraxis i ärendet

Den personbevisning som framförts i ärendet angående branschpraxis om flygavtal har varit mycket motstridig. De av käranden A hörda vittnena (R och M) samt partsrepresentanterna (H och L) har berättat att flygavtal har slutits genom telex, telefax och numera genom e-postmeddelanden. Skriftliga avtal behövs för bolagets bokföring, inte för att ett avtal skulle komma tillstånd.

Svaranden B:s verkställande direktör K och vittnet G har å andra sidan berättat att gällande praxis i Sverige är att man har skriftliga flygavtal och att man inte är bunden av avtalet innan man har underskrivit detta och innan man har betalat en så kallad deposition till flygbolaget. Dessa berättelser angående innehållet av svensk branschpraxis får stöd av e-postbrevväxling 16.12.200 mellan Air Sweden Sales/Charlie Orford och K.

Bevisbörda om ett avtalsslut och avtalets innehåll

Käranden A måste bevisa i detta ärende både att ett avtal har kommit
till stånd mellan parterna och att avtalet har det innehåll som A har
hävdat i sitt käromål.

Tolkning av e-postbrevväxling mellan parterna, har parterna kommit överens om väsentliga avtalsvillkor, hurudan överenskommelse har man haft

Den utredning som har tillställts tingsrätten visar att parternas representanter H och K aldrig har mött varandra innan B bokade en serie flygresor (tur/retur) mellan Sverige oeh Thailand. De enda kontakterna parterna emellan innan avtalsutkastet 8.7.2006 har bestått av telefonsamtalen och brevväxling genom e-postmeddelanden. Uppgifterna om innehållet i telefonsamtal mellan H och K har varit motstridiga och på basen av e-postmeddelanden som ingivits till tingsrätten kan man antingen påstå att parterna kommit överens om ett slutligt avtal eller påstå att man har kommit överens om att B bokar en serie semesterresor som kan avbokas senast den 1.10.2006 samtidigt som man har fört avtalsförhandlingar för att kunna få tillstånd ett skriftligt avtal.

De e-postmeddelanden som K och H har skickat varandra i mitten av augusti 2006 och i vilka H utan att ställa några villkor har gått med på att B får innan den 1.10.2006 utan avbokningsavgift boka av de flygresor som bokats under våren/försommaren 2006 tyder på att det har varit fråga om en överenskommelse angående bokning av flygresor. Svaret på K:s e-postmeddelande 22.9.2006 styrker också denna tolkning av e-postmeddelanden.

Tingsrätten konstaterar att man inte av något av e-postmeddelanden kan läsa,
att båda parternas representanter skulle ha godkänt alla väsentliga avtalsvillkor
i avtalsutkastet 8.7.2006. Detta gäller såväl priset på serien av flyg, speciellt de
så kallade tomresorna som villkoret 12.1 och villkoret 4.5 i avtalsutkastet
8.7.2006 som har varit av särskilt intresse i detta ärende. Enligt Finlands högsta
domstol (avgöranden HD 2006:71, HD 2011:6 och HD 2011:21) måste avtalsparterna ha givit viljeuttryck som har haft samma innehåll. I detta fall kan man inte komma till en entydig slutsats om vad som skulle ha avtalats mellan
parterna.

Betydelsen av att B krävt ett skriftligt, undertecknat avtal, godkännande av avtalet på B:s styrelsemöte

B har i två e-postmeddelanden krävt, att A skall skicka ett skriftligt avtal som skall
undertecknas ("When we will have all contracts signed ... "). A har gått med på B:s krav och A:s verkställande direktör H har den 8.7.2006 skickat ett av honom undertecknat avtalsutkast till B:s verkställande direktör K, som äger 100 procent av svarandebolagets aktier.

Då parternas representanter i sin e-postbrevväxling kommit överens om att
man skall använda sig av ett skriftligt avtal som skall undertecknas av båda
parter är det på basen av denna överenskommelse (förbehåll om skriftlig form)
uteslutet att man kan konstruera ett annorlunda flygavtal utav parternas tidigare
utsagor och/eller e-postmeddelanden som inte underskrivits i den ordning
som stadgas i finska aktiebolagslagen och svenska aktiebolagslagen.

Det är ostridigt, att B aldrig har returnerat till A det avtalsutkast som skickades till K den 8.7.2006. På basen av D:s och U:s vittnesmål i ärendet har det styrkts att avtalsutkastet 8.7.2006 inte har godkänts av B:s styrelse.

Flygavtalets betydelse för bolagens affärsverksamhet

Med partsrepresentanterna H:s och L:s berättelser samt vittnet M:s vittnesmål har A styrkt att det flygavtal som bolagen har förhandlat om har varit av sådan betydelse för A:s affärsverksamhet, att bolagets verkställande direktör H har kunnat sluta ett sådant avtal utan att ärendet har behandlats av A:s styrelse och utan att styrelsen har underskrivit avtalet/avtalsutkastet.

Däremot har den serie av flyg som man har förhandlat om med A haft så stor betydelse för B med tanke på omfattningen av svarandebolagets verksamhet då serien av flyg skulle ha omfattat 40-50 procent av B:s årsomsättning år 2006 och då serien hade varit en ny form av flygresor för B som dittills ordnat resor till Island, att det har varit nödvändigt, att beslut om att sluta flygavtal måste jämlikt 8 kap. 6 § svenska aktiebolagens ha gjorts av B:s styrelse. På basen av D:s och U:s vittnesutsagor i ärendet har styrelsen aldrig fattat ett dylikt beslut.

Firmateckningsrätt i B

På avtalsutkastet 8.7.2006 har det inte funnits plats för några andra namnteckningar än H:s och K:s namnteckningar. Det har utretts i ärendet, att B:s firma tecknas av styrelsen eller två styrelsemedlemmar gemensamt. Inte heller finns det i e-postbrevväxling eller andra skriftliga bevis som ingivits i ärendet någon viljesuttryck eller något meddelande från B:s sida som skulle klart och entydigt visa att e-postmeddelanden (brevväxling mellan bolagen) hade godkänts av någon annan av B:s beslutfattare och/eller firmatecknare än K. Det är därför uppenbart, att A inte har kontrollerat firmateckningsrätten hos B innan man började förhandla om ett flygavtal. Detta bekräftas även av A:s verkställande direktör H:s berättelse i tingsrätten. Man hade enkelt kunnat försäkra sig om uppgifter om firmateckningsrätten genom att begära ett handelsregisterutdrag från svarandebolagets vd K. Då A har försummat detta, har bolaget inte varit i god tro i ärendet då uppgifter i handelsregistret är offentliga och då de gäller gentemot alla.

Betydelsen av K:s dubbelroll som aktieägare och verkställande direktör

K äger samtliga aktier i B. Han är bolagets verkställande direktör och styrelsemedlem. Då flygavtalet har förhandlats år 2006 fanns det tre medlemmar i B:s styrelse: K, D och U. D och U har varit så kallade oberoende styrelsemedlemmar, som kallats in i styrelsen av K utan att de har ägt aktier i bolaget. Enligt D:s och U:s vittnesmål har flygavtalsutkastet 8.7.2006 aldrig godkänts av B:s styrelse. Då K inte kunnat sluta flygavtalet på egen hand utan B:s styrelse måste ha fattat ett beslut om detta, har K:s aktieinnehav ingen betydelse i ärendet.

Betydelsen av B:s verksamhet efter bokning av flygen

K har protesterat mot prissättningen av flygserien genom ett e-postmeddelande. B har i K:s e-postmeddelande meddelat, att man har förutsatt en bokningsratio på minst 70 procent för att kunna fortsätta med flygprojektet. A har å sin sida bekräftat i e-postmeddelande, att något villkor om bokningsratio ej behövs, då detta kontrolleras genom villkor 4. i avtalsutkastet.

A har varit medveten om att försäljningsresultatet har varit mycket
betydelsefullt för B. Det är tydligt att A gått med på att B har kunnat avboka flygen senast den 1.10.2006 och att B därför inte varit tvungen att inlämna deposition före 1.10.2006. A har blivit medveten om att försäljningen av de bokade flygresorna i augusti och september 2006 har gått dåligt. Avbokningen av flygen har gjorts i god tid före överenskommen tid, den 22.9.2006. A har därefter kunnat sälja sin flygkapacitet till andra resebyråer.

Finlands högsta domstol har varit ytterst obenägen art konstatera att avtalsbundenhet föreligger endast på basen av den ena partens passivitet. Tingsrätten hänvisar till avgöranden HD 2006:71, HD 2011:6 och HD 2011:21. I dylika ärenden måste man tillämpa en in casu-bedömning och ta hänsyn till avtalskontexten i sin helhet.

I detta ärende kan man inte konstatera en sammanstämning mellan parternas
avtalsintentioner på basen av att objektivt granska e-postbrevväxling samt avtalsutkastet 8.7.2006. Avtalsinnehållet har varit tillräckligt exakt formulerat i
parternas e-postmeddelanden med hänsyn till tidpunktema för flygen i serien av flyg, flygpriserna, flygrutterna, samt tidpunkten för sista avbokningsmöjlighet för B.

Tingsrätten konstaterar, att en överenskommelse om dessa villkor behövs typiskt
för att ett resebolag skall kunna boka en flygserie och börja sin marknadsföring
av flygserien. Däremot har man varit i behov av ett mer preciserat, skriftligt avtal för att kunna ha genomfört den serie av semesterflyg som det är fråga om i A:s käromål. Båda parterna har även under avtalsförhandlingarna insett detta och kommit överens om att man skall sluta ett skriftligt avtal parterna emellan.

Då B inte har godkänt avtalsvillkoren i avtalsutkastet 8.7.2006, då B:s styrelse inte har godkänt flygavtalet, då K inte haft befogenhet att på egen hand godkänna avtalet och då avtalsutkastet 8.7.2006 inte har underskrivits av två firmatecknare för B, har inget slutligt avtal kommit till stånd mellan parterna. Det har varit fråga om ett preliminärt avtalsutkast på basen av avtalsförhandlingar som borde ha godkänts även av B:s styrelse, och undertecknats av bolagets två firmatecknare i normal ordning, såsom bolaget har gjort då man senare slutit ett flygavtal med den polska flygbolaget O den 26.10.2006.

Artikel 23 Bryssel I-förordning, tingsrättens behörighet i ärendet

Tingsrätten konstaterar, att parterna inte har slutit ett separat prorogationsavtal
vare sig genom e-postbrevväxling eller på annat sätt, såsom genom muntligt
avtal som senare bekräftats skriftligen till exempel med e-postmeddelanden.
Prorogationsklausulen i punkt 12.1 avtalsutkastet 8.7.2006 och dess giltighet
beror därför på om avtalsutkastets innehåll har helt eller delvis godkänts av
bägge parter. Artikel 23 Bryssel I-förordningen tillåter inte att man blir bunden
av en prorogationsklausul endast genom passivitet att reklamera mot vissa avtalsvillkor. Finska högsta domstolens avgörande HD 1982:167 saknar därför betydelse i detta ärende.

Såsom tingsrätten har ovan konstaterat, har parterna A och B inte slutit ett giltigt flygavtal (Air Charter Agreement) som skulle ha uppfyllt de krav för ett dylikt avtal med ett svenskt aktiebolag vars affärsverksamhet är av sådan art som B:s affärsverksamhet har varit år 2006. Flygavtalet har inte kommit tillstånd även av den anledningen att avtalsutkastet 8.7.2006 aldrig undertecknats av B:s behöriga firmatecknare som antecknats i handelsregistret och då parterna har inte undertecknat ett skriftligt avtal såsom har förutsatts mellan parter jämlikt e-postmeddelanden i 7.7.2006 och 8.7.2006.

Därför har inte heller ett giltigt prorogationsavtal (avtalsvillkoret i punkt 12.1 i
avtalsutkastet) slutits mellan parterna A och B. B har yrkat, att A:s käromål skall avvisas då Helsingfors tingsrätt inte är behörig att pröva ett käromål mot B, som har sin hemvist i Umeå i Sverige.

Helsingfors tingsrätt har inte kompetens att pröva och avgöra ärendet mellan
A och B då inget giltigt prorogationsavtal har kommit till stånd mellan parterna. A:s käromål måste därför avvisas i sin helhet.

TINGSRÄTTENS BESLUT

Tingsrätten avvisar A:s käromål mot B i dess helhet.

Ärendet har avgjorts av tingsdomare Ari Wirén

HELSINGFORS HOVRÄTTS BESLUT 19.10.2012

ÄRENDETS HANDLÄGGNING I HOVRÄTTEN

Huvudförhandling har hållits 24.5.2012.

A har försatts i konkurs 28.6.2012. Hovrätten har begärt konkursboet utlåtande huruvida det fortsätter rättegången. A:s konkursbo har 15.8.2012 meddelat att det fortsätter rättegången.

BESVÄR

A har yrkat att tingsrättens beslut skall upphävas och målet återförvisas till tingsrätten för ny handläggning.

B:s verkställande direktör, styrelsemedlem och enda ägare K hade för B:s del per e-post godkänt "Air Charter Agreement Nr 14/2006" -avtalet inklusive prorogationsklausulen. Avtalet hade uppkommit genom e-postkorrespondensen mellan parterna. Parterna hade inte kommit överens om ett skriftligt och undertecknat avtal, utan avtalet hade uppstått på grund av korrespondensen. B hade handlat i enlighet med avtalet. I sista hand bör B:s styrelse anses konkludent ha godkänt avtalet. K hade varit behörig att ingå avtalet. I varje fall hade A inte vetat eller borde ha vetat om behörighetsöverskridandet. Prorogationsklausulen hade uppfyllt Bryssel I-förordningens krav på skriftlighet. Enligt prorogationsklausulen hade tingsrätten varit behörig att pröva käromålet.

BEMÖTANDE

B har yrkat att besvären förkastas.

B och A hade inte ingått ett skriftligt avtal. Parterna hade därmed inte heller ingått något prorogationsavtal. Dokumentet som A 8.7.2006 hade skickat till B:s verkställande direktör K hade endast varit ett utkast. B:s styrelse hade inte godkänt det påstådda avtalet och K hade inte varit behörig att ingå det. B bör inte heller anses ha godkänt avtalet konkludent. E-postkorrespondensen var bara en del av avtalsförhandlingarna. Parterna hade förhandlat om avtalsvillkoren även efter den tidpunkt A gjort gällande att avtalet redan skulle ha uppstått.

Bevisning

Parterna har vid huvudförhandlingen åberopat samma skriftliga bevisning som i tingsrätten. Vid huvudförhandlingen har H, K och L hörts i bevissyfte samt U, G, M och D som vittnen.

HOVRÄTTENS AVGÖRANDE

Frågeställningen

I ärendet är det fråga om ett tvistemål där A som kärande yrkar på betalning/prestation av B som har sin hemort i Sverige. A baserar sitt yrkande på ett påstått avtal. Enligt artikel 2 punkt 1 i Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel I-förordningen) skall talan mot den som har hemvist i en medlemsstat väckas vid domstol i den medlemsstaten, oberoende av i vilken stat han har medborgarskap och om inte annat föreskrivs i förordningen. På motsvarande sätt bestäms i artikel 3 punkt 1 att talan mot den som har hemvist i en medlemsstat får väckas vid domstol i en annan medlemsstat endast med stöd av bestämmelserna i avsnitten 2-7 i kapitlet.

Enligt artikel 23 punkt 1 kan parterna, om minst en av dem har hemvist i en medlemsstat, träffa ett avtal om att en domstol eller domstolarna i en medlemsstat skall vara behöriga att avgöra en redan uppkommen tvist eller framtida tvister i anledning av ett bestämt rättsförhållande. En sådan behörighet skall vara exklusiv om parterna inte har träffat avtal om annat.

Käranden A har väckt talan i Finland i Helsingfors tingsrätt. Som grund för talan har A åberopat ett mellan A och B uppkommet lufttransportavtal (Air Charter Agreement). Enligt artikel 12 i avtalet är Helsingfors tingsrätt behörig i tvister som gäller avtalet. B har för sin del ansett att Helsingfors tingsrätt inte är behörig för att det mellan parterna inte finns ett avtal och sålunda finns det inte heller något giltigt avtal om behörig domstol.

Parterna är ense om att en ort i Finland inte kan anses vara uppfyllelseorten för den förpliktelse som talan avser och därmed kan Helsingfors tingsrätts behörighet inte basera sig på bestämmelsen i artikel 5 punkt 1 i Bryssel I-förordningen.

I målet är det sålunda fråga om huruvida Helsingfors tingsrätt enligt artikel 23 i Bryssel I-förordningen är behörig i detta tvistemål. Det som prövas är huruvida parterna har avtalat om behörig domstol och om avtalet har uppgjorts i enlighet med formkraven i artikel 23.

Avtal om behörig domstol

Helsingfors tingsrätt har på de i beslutet nämnda grunderna ansett att inget slutligt avtal har kommit till stånd mellan parterna. Därför har det inte heller uppstått ett giltigt prorogationsavtal och Helsingfors tingsrätt är således inte behörig i målet.

Bryssel I-förordningens bestämmelser om domstols behörighet baserar sig på principen att den behöriga domstolen i regel är domstolen på svarandens hemort. Å andra sidan bör parternas rätt att avtala om behörig domstol respekteras med förbehåll för vissa specialfall. Artikel 23 ger uttryck för just denna princip. Avtalet om behörig domstol bör grunda sig på ett verkligt samförstånd. I rättslitteratur har man på basis av rättspraxis ansett att detta förutsätter en gemensam vilja om den behöriga domstolen.

Enligt praxis från den Europeiska unionens domstol bör frågan om giltigheten av ett avtal om behörig domstol prövas självständigt i enlighet med artikel 23 och skilt från huvudsaken. En klausul om behörig domstol kan vara giltig oberoende av om huvudavtalet är giltigt. Om klausulen om behörig domstol anses giltig är den i klausulen nämnda domstolen behörig att avgöra tvister i anledning av huvudavtalet.

Tingsrätten har sammanbundit frågan om avtal om behörig domstol till frågan om det mellan parterna över huvudtaget har uppkommit ett giltigt lufttransportavtal. Således har frågan om tingsrättens behörighet varit möjlig att avgöras först efter att all bevisning om omständigheterna som inverkar på uppkomsten av huvudavtalet emottagits. Käranden har sålunda inte vid tidpunkten för väckande av talan med någon som helst säkerhet kunnat bedöma om Helsingfors tingsrätt är behörig. Om käromålet hade anhängiggjorts i svarandens hemort i en svensk domstol skulle forumvalet därtill ha stått i strid med talans väsentliga grunder, det vill säga att ett giltigt avtal och därmed också en giltig prorogationsklausul har uppkommit mellan parterna.

Hovrätten anser att frågan om vilken domstol som är behörig inte med beaktande av praktiska och rättsliga behov nödvändigtvis kan bli beroende av om det materiella avtalet har uppkommit eller inte.

Hovrätten anser därför att i de fall då giltigheten av en prorogationsklausul är sammanbunden med uppkomsten av huvudavtalet, kan domstolens behörighet grundas på den i käromålet åberopade prorogationsklausulen, utan att huvudsaken först avgörs. Det kan dock förutsättas att det är sannolikt att en sådan klausul skulle ingå i avtalet om det skulle vara giltigt och att klausulen inte kan anses oskälig ur svarandens synvinkel.

Det är ostridigt att bolagen har förhandlat per e-post och telefon i alla fall från och med försommaren 2006. Verkställande direktören H, som har förhandlat för A:s del, hade under förhandlingarna sänt B:s verkställande direktör K utkast till avtalet vid namn Air Charter Agreement. Efter att ha emottagit det reviderade utkastet 7.7.2006 hade K per e-post meddelat H att "it seems to be ok" och bett H skicka avtalet tillbaka undertecknat. H hade följande dag svarat till K att han hade sänt det undertecknade avtalet per fax och post. H:s uppfattning hade varit att ett avtal hade uppkommit. K hade däremot ansett att förhandlingarna ännu i detta skede hade varit oavslutade och att det undertecknade avtalet inte hade varit bindande ens för A.

I augusti 2006 hade A på B:s begäran sänt B en del information som behövdes för marknadsföring. B hade 15.8.2006 meddelat att "projektet annulleras", vilket A hade godkänt. Följande dag hade K dock meddelat att annulleringen återkallas och att det tidigare meddelandet hade baserat sig på ett missförstånd. Den 22.9.2006 hade B meddelat att de bokade flygen avbokas på grund av låg efterfrågan.

Hovrätten konstaterar att klausulen om behörig domstol har sett lika ut i alla avtalshandlingar. H och M har berättat att klausulen är en standardklausul i A:s avtal. Enligt H avviker bolaget väldigt sällan från klausulen. I detta fall skulle A inte ha godkänt en avvikelse från klausulen.

På basis av företedd utredning är det möjligt att parterna inte alls hade diskuterat klausulen, vilket i sig är vanligt. I varje fall hade klausulen inte motsatts. Enligt K hade andra saker varit orsaken till att samförstånd och avtal inte uppkommit. Enligt M är det hemorten som är det typiska forumet för flygbolag som sysslar med charterflyg.

Enligt A hade det mellan bolagen uppkommit ett giltigt avtal, i vilket den ifrågavarande klausulen om behörig domstol hade ingått. B:s missnöje hade gällt andra avtalspunkter och B hade inte i något som helst skede motsatt sig forumklausulen. Trots att B anser att inget bindande lufttransportavtal har uppkommit, tyder inget på att B under avtalsförhandlingarna inte i sig skulle ha godkänt Helsingfors tingsrätt som behörig domstol i avtalet.

Enligt prorogationsklausulen är domstolen i flygbolagets hemort behörig. Klausulen är sedvanlig och skälig även ur svarandens synvinkel. Det är fråga om en domstol i grannlandet som ligger nära svaranden och där man kan använda svarandebolagets språk.

Formkrav

Enligt artikel 23 punkt 1 i Bryssel I-förordningen skall ett prorogationsavtal vara antingen skriftligt eller muntligt och skriftligen bekräftat, eller i en form som överensstämmer med praxis som parterna har utbildat mellan sig, eller i internationell handel, i en form som överensstämmer med handelsbruk eller annan sedvänja som parterna kände till eller borde ha känt till och som är allmänt känd och regelmässigt iakttas av parter i avtal av föreliggande typ vid det ifrågavarande slaget av handel. Enligt punkt 2 skall ett elektroniskt meddelande som möjliggör en varaktig dokumentation av avtalet, anses vara likvärdigt med skriftligt.

Parterna har förhandlat om avtalet i huvudsak per e-post. Av avtalet har uppgjorts flera utkast, i vilka prorogationsklausulen har ingått. Efter att K 7.7.2006 på ett avtalsutkast svarat att "it seems to be ok", har H sänt K det undertecknade avtalet per fax och post. Formkravet för ett skriftligt avtal uppfylls inte i sig då bara den ena parten undertecknar avtalet. I detta fall grundar sig avtalets klausuler och de omständigheter som talar för uppkomsten av ett avtal dock på material som dokumenterats skriftligt och som parterna sänt varandra elektroniskt och avtalshandlingen även per post.

K:s befogenhet att avtala om prorogationsklausulen

Hovrätten anser att oberoende om K har haft behörighet att avtala om huvudavtalet, har han på grund av sin ställning i B på ett giltigt och bindande sätt kunnat godkänna en sådan biförpliktelse som prorogationsklausulen i fråga.

Med stöd av allt detta anser hovrätten att det mellan parterna har funnits ett tillräckligt samförstånd om den behöriga domstolen och att ett giltigt prorogationsavtal kan anses ha uppkommit.

DOMSLUT

Tingsrättens beslut upphävs.

Målet återförvisas till tingsrätten. Tingsrätten skall på eget initiativ uppta målet till ny handläggning sedan hovrättens beslut vunnit laga kraft. Tingsrätten skall då den avgör målet även ta ställning till yrkandena på ersättning för rättegångskostnaderna.

Ärendet har avgjorts av:

Presidenten Mikko Könkkölä
Hovrättsrådet Erkki Koivula
Hovrättsrådet för viss tid Wilhelm Norrman
Beredare: Fiskalen Jenny Öberg

Uppgifter om laga kraft:

Laga kraft vunnen. Högsta domstolen beviljade inte besvärstillstånd 11.6.2013.