11.6.2025

Lantmäteriverket hade beviljat ett företag inlösningstillstånd för permanent nyttjanderätt för att genom 118 fastigheter dra en ca 30 km lång vattenledning och på fastigheterna placera de anläggningar som sammanhörde med den. Vattenledningen tjänade den ekonomiska regionen. Nyttjanderätten begränsade nyttjandet av fastigheterna på ett fyra meter brett område där vattenledningen skulle dras under jorden. På detta område fick inga byggnader, konstruktioner eller anläggningar byggas, med undantag för vanliga staket.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att inlösningstillståndet behövdes för att bygga en vattenledning som tjänade en omfattande mängd människor och vilken var en del av den för samhället viktiga vattentjänsten. Enligt den utredning som erhållits gav inlösningen inte upphov till några negativa konsekvenser för det allmänna intresset, med beaktande av till exempel miljö- och naturskydd eller det allmänna intresse som sammanhänger med områdesanvändningen.

Inlösningen riktades huvudsakligen till områden i lant- och skogsbruksanvändning, som oberoende av nyttjandebegränsningarna fortfarande kunde användas för de ändamål för vilket områdena användes vid den tidpunkten då inlösningstillståndet beviljades. Med ytterligare beaktande av att den inlösning som vattenledningen krävde för varje fastighets del gällde endast ett relativt smalt område, gav varken enskilda fastigheters storlek eller deras stora antal anledning att anse att de olägenheter som inlösningen orsakade enskilt intresse var annat än ringa.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att inlösningen skulle anses vara av mindre betydelse med avseende på allmänt och enskilt intresse. Avgörandet gällande ansökan om inlösningstillstånd hörde till Lantmäteriverkets behörighet.

Lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter 5 § (264/2017) 1 — 2 mom. och 9 § (264/2017) 4 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Jaakko Autio och Joni Heliskoski. Föredragande Pekka Kemppainen.