22.5.2025

I ärendet skulle avgöras om arbetarskyddsmyndigheten hade kunnat förplikta A Ab att föra bok över alla de timmar som de matbud bolaget använde arbetade samt de utbetalade ersättningarna. Bedömningen i högsta förvaltningsdomstolen gällde särskilt om buden arbetade i anställningsförhållande eller som självständiga företagare. För det fall att arbetet ansågs vara utfört i anställningsförhållande skulle ytterligare avgöras om arbetstidslagen var tillämplig på buden.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att arbetarskyddsmyndighetens beslut hade gällt arbetstidslagens tillämpning. Med arbetstidslagen har arbetstidsdirektivet satts i kraft. Därför skulle man i bedömningen beakta arbetstidsdirektivet och EU-domstolens rättspraxis gällande direktivets tolkning och särskilt vilken betydelse begreppet arbetstagare har getts i unionsrätten.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg, trots att det i budens arbete ingår många sådana drag som allmänt förknippas med självständiga företagare, att alla kännetecken för ett arbetsavtal enligt 1 kap. 1 § 1 mom. i arbetsavtalslagen uppfylldes. Buden var också efter en helhetsbedömning i en underordnad ställning i förhållande till A Ab, när man beaktade särskilt A Ab:s rättigheter enligt det tjänsteavtal bolaget själv gjort och på vilket sätt A Ab med hjälp av den digitala plattform bolaget administrerade kunde följa och övervaka budens arbetsprestation inklusive de krav på arbetsprestationens kvalitet som ställts på buden. Av detta följde att budens självständighet måste anses vara delvis skenbar och dölja ett verkligt anställningsförhållande. När man ytterligare beaktade att begreppet arbetstagare enligt EU-domstolens rättspraxis inte ska tolkas snävt, skulle buden anses utföra sitt arbete i anställningsförhållande.

Enligt utredningen i ärendet var längden på budens arbetstid inte bestämd på förhand. Buden får själva även bestämma hur de förlägger sin arbetstid samt arbetstiden per dag och vecka. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg därför att buden har en i 2 § 1 mom. i arbetstidslagen avsedd autonomi i förhållande till sin arbetstid. Det var i ärendet inte avgörande huruvida buden skulle anses kunna bestämma själva över den tid de använder för ett enskilt transportuppdrag. Eftersom budens arbete dessutom till sin natur motsvarade sådant arbete som avses i 2 § 1 mom. 4 punkten i arbetstidslagen tillämpades inte arbetstidslagen på budens arbete.

Omröstning 4 — 1

Arbetstidslagen 1 § 1 mom. och 2 § 1 mom. 4 punkten

Arbetsavtalslagen 1 kap. 1 § 1 mom.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden

Rådets direktiv 89/391/EEG om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet

EU-domstolens dom 14.10.2010, Union syndicale Solidaires Isère (C-428/09, ECLI:EU:C:2010:612),

EU-domstolens dom 10.9.2014, Haralambidis (C-270/13, ECLI:EU:C:2014:2185),

EU-domstolens dom 4.12.2014, FNV Kunsten Informatie en Media (C‑413/13, ECLI:EU:C:2014:2411)

EU-domstolens dom 20.11.2018, Sindicatul Familia Constanţa ym. (C-147/17, ECLI:EU:C:2018:926)

EU-domstolens beslut 22.4.2020, Yodel Delivery Network (C-692/19, ECLI:EU:C:2020:288)

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio (skiljaktig), Jaakko Autio och Joni Heliskoski. Föredragande Anna Ahlberg.