24.4.2025

Bostads Ab X hade tagit i bruk en luft/vattenvärmepump vid sidan av oljeuppvärmningen för att värma radhusets värme- och varmvattensystem. Luft/vattenvärmepumpens uteenhet var 1,35 meter hög och 0,95 meter bred. Uteenheten var monterad på en ställning på radhusets yttervägg så att den låg cirka fem meter från gränsen till granntomten och cirka 35 meter från en bostadsbyggnad på grannfastigheten.

I ärendet skulle avgöras om bullret från luft/vattenvärmepumpens uteenhet orsakade grannfastighetens ägare sådant oskäligt besvär att det fanns grunder för ett föreläggande enligt 175 § i miljöskyddslagen. Ifall grunder för ett föreläggande inte fanns skulle i ärendet ännu avgöras huruvida bullret från luft/vattenvärmepumpens uteenhet orsakade grannfastighetens ägare ett sådant besvär på grund av buller som förutsätter ett enskilt föreläggande enligt 180 § i miljöskyddslagen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att en luft/vattenvärmepump i sig kan anses vara en tämligen vanlig uppvärmningsanordning i ett bostadshus. Därför, och med ytterligare beaktande av utredningen om anordningens bullernivå i dess näromgivning, kunde anordningen inte anses vara sådan verksamhet som förutsätter miljötillstånd enligt 27 § 2 mom. 3 punkten i miljöskyddslagen. Eftersom ärendet inte heller gällde någon annan överträdelse eller försummelse av en förpliktelse enligt miljöskyddslagen var det inte fråga om en sådan lagstridig situation som kunde åtgärdas med stöd av 175 § i miljöskyddslagen.

Med beaktande av de lokala förhållandena, uteenhetens buller som tydligt skiljde sig från bakgrundsbullret samt den utredning som erhållits om bullrets kontinuitet och varaktighet ansåg högsta förvaltningsdomstolen trots allt att uteenhetens buller under dessa omständigheter inte kunde anses vara sådant vanligt buller som man är skyldig att tåla. Bullret kunde följaktligen orsaka grannfastighetens ägare en sådan risk för förorening som kan behöva hindras med ett enskilt föreläggande enligt 180 § i miljöskyddslagen.

Den kommunala miljövårdsmyndigheten hade avslagit den ansökan om förvaltningstvång som grannfastighetens ägare hade gjort på grund av bullret från luft/vattenvärmepumpens uteenhet. Förvaltningsdomstolen hade avslagit deras besvär. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens och miljövårdsmyndighetens beslut och återförsände ärendet till miljövårdsmyndigheten för ny behandling.

Miljöskyddslagen 5 § 1 mom. 1 och 2 punkten, 27 § 2 mom. 3 punkten, 175 § 1 mom., 180 §

Lagen angående vissa grannelagsförhållanden 17 § 1 och 2 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Eija Siitari, Mika Seppälä, Kari Tornikoski och Jaakko Autio samt miljösakkunnigråden Olli Dahl och Samuli Korpinen. Föredragande Päivi Korkeakoski.