HFD:2025:28
- Ämnesord
- Internationellt skydd, Asyl, Uteslutningsklausul, Krigsförbrytelse, Personligt ansvar, Tvång, Minderårighet, Afghanistan
- År för fallet
- 2025
- Meddelats
- Diarienummer
- 3514/2023
- Liggare
- 766
- ECLI-kod
- ECLI:FI:KHO:2025:28
A var i sitt hemland Afghanistan utsatt för risk för förföljelse men hade trots det med stöd av 87 § 2 mom. i utlänningslagen inte beviljats asyl.
A hade tvingats ansluta sig till Talebans trupper som minderårig. A hade som medlem av Taleban i samband med en väpnad konflikt tre gånger deltagit i avrättningen av fångade personer och dödat sammanlagt sju personer. Handlingarna skulle anses vara krigsförbrytelser enligt 87 § 2 mom. 1 punkten i utlänningslagen.
Trots sin minderårighet hade A för sin ålder och också psykiska mognad och sitt hälsotillstånd varit straffrättsligt ansvarig medan hen ingick i Talebans trupper. I ärendet skulle bedömas huruvida A skulle anses ha varit personligt ansvarig för sina handlingar med beaktande av A:s yrkande att hen handlat i nödläge.
Högsta förvaltningsdomstolen hänvisade till bestämmelserna i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen och rättspraxis om tvång. Det kan vara fråga om tvång ifall den handling som har lett till uteslutningen föranleddes av tvång orsakat av överhängande hot mot liv eller av pågående eller överhängande fara för allvarlig kroppsskada för personen själv eller för någon annan. Det är då fråga om ett sådant grundat och uttryckligt hot för vilket situationens hotfullhet i allmänhet inte räcker.
Högsta förvaltningsdomstolen bedömde att omständigheterna både då A anslöt sig till organisationen och medan hen verkade i den har varit påtryckande och eventuellt har utgjort ett potentiellt hot mot A:s liv och hälsa. A har i alla fall varit delaktig i talebanernas verksamhet i omkring ett år, utan att med undantag för den första skjutningen ens ha försökt vägra utföra de uppgifter hen fått. A har inte heller försökt fly från organisationen under detta år. A har upprepade gånger gjort ytterst allvarliga brott till vars följd sju personer har mist livet. Med beaktande av omständigheterna som helhet kan A inte anses ha varit under ett sådant överhängande hot som tvång internationellt definierat avser. A:s liv och hälsa har följaktligen inte varit utsatta för överhängande hot och A har inte handlat under tvång.
A kunde inte beviljas asyl eftersom hen hade begått en krigsförbrytelse och det inte har varit fråga om tvång.
Se och jmf. HFD 2023:49
Utlänningslagen 87 § 2 mom. 1 punkten
Genèvekonventionen art.1 F a
Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (skyddsgrundsdirektivet, omarbetat) art. 12. 2 a
Ärendet har avgjorts av justitieråden Janne Aer, Petri Helander, Tuomas Kuokkanen, Monica Gullans och Emil Waris. Föredragande Marja Huilla.