6.2.2025

Ett fiskeriområde ansökte om undantag för att skjuta skarv på våren i syfte att skydda abborrens ynglande och minska skarvpopulationen i området. De i ansökan avsedda som åtta punkter på kartan angivna skytteområdena var viktiga förökningsplatser för abborren.

NTM-centralen beviljade inte fiskeriområdet tillstånd att skjuta skarvar på våren, utan från början av augusti till årets slut. Tillståndet gällde ett stort havsområde kring Finlands största skarvpopulation. Enligt tillståndsvillkoren fick årligen 1 000 skarvar skjutas. Tillståndet gällde tre år.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att situationen beträffande skarvarnas bevarande inte försämras av att det tillståndsenliga antalet individer skjuts. Det är ytterligare möjligt att stora skarvsamhällen påverkar fiskstammarna i sin närhet på ett sätt som försämrar resultatet för fiskenäringen. Skarvarnas rov i fiskevatten kan följaktligen orsaka i fågeldirektivet avsedd allvarlig skada på fiske. Ur de här utgångspunkterna var det i sig möjligt bevilja undantag från skyddet av skarv. I samband med behandlingen av ansökan om undantag hade det ändå inte utretts om det tillståndsenliga skyttet under hösten och i ett vitt område har sådan inverkan att den skada på fisket som skarvstammen på orten orsakar på det här sättet kan förhindras.

Enligt de sakkunnigutlåtanden som högsta förvaltningsdomstolen införskaffat av Naturresursinstitutet och Finlands miljöcentral kan skarvskytte på hösten särskilt efter augusti rikta sig i hög grad till andra än de inom fiskeriområdet häckande skarvarna. Dessa kan till vissa delar vara även andra underarter än de skarvar som häckar i Finland. Enligt den utredning som erhållits kunde man inte sluta sig till att det tillståndsenliga skyttet skulle förhindra den allvarliga skadan på fisket.

I det sakkunnigutlåtande av Naturresursinstitutet som högsta förvaltningsdomstolen införskaffat framfördes även andra, jämfört med skytte eventuellt effektivare sätt att förhindra eller minska de skador som skarvpopulationen orsakar fiskstammarna. I detta hänseende hade det inte heller blivit tillräckligt utrett om det hade funnits andra lämpliga lösningar för att avvärja skadorna på fiske än att skjuta skarvarna.

På ovan nämnda grunder var NTM-centralens beslut lagstridigt.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG om bevarande av vilda fåglar (fågeldirektivet) art. 1, 2 och 5, art. 9.1 och art. 13

Naturvårdslagen (1096/1996) 37 § 1 mom., 38 § 1 mom., 39 § 1 mom. och 49 § 3 mom.

Förvaltningslagen 31 § 1 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Joni Heliskoski och Tero Leskinen. Föredragande Petri Leinonen.