3.2.2025

A hade med stöd av bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen om rätt till radering av uppgifter och rätt till invändningar yrkat att hens personuppgifter avlägsnas från skattemaskinerna på två tidningars webbsidor och att hens personuppgifter inte behandlas i dem. Dessa skattemaskiner innehöll offentliga uppgifter om A:s inkomstbeskattning.

I ärendet skulle avgöras huruvida behandlingen av personuppgifter i skattemaskinerna ska anses ske enbart för journalistiska ändamål enligt dataskyddslagen, varvid den nämnda allmänna dataskyddsförordningens bestämmelser inte är tillämpliga. Bedömningen förutsatte en avvägning mellan de synpunkter som gäller skyddet av personuppgifter samt rätten till yttrandefrihet och rätten till informationsfrihet för att hitta en balans mellan dem och sammanjämka dem.

De uppgifter som framgick ur skattemaskinerna gällande de personer som ansågs ha stora inkomster hade enligt högsta förvaltningsdomstolens bedömning betydelse för diskussionen och åsiktsbildningen i ett öppet och demokratiskt samhälle i frågor som gäller hur beskattningen riktas, dess nivå och rättvishet samt inkomstbildningen och inkomstfördelningen. Syftet med att publicera de ifrågavarande beskattningsuppgifterna i skattemaskinerna var att uttrycka information till publiken och syftet var därmed journalistiskt. Verksamhetens natur som journalism ändrades inte av att informationen förutom att vara samhälleligt betydande även stillade mänsklig nyfikenhet. Det var ytterligare av betydelse bland annat också att den begränsade publiceringen av offentliga beskattningsuppgifter i massmedia hade blivit en etablerad del av finsk informationsförmedling och den finska öppenhetskulturen.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att behandlingen av personuppgifter gällande beskattningen i den omfattning och med det innehåll som tidningarnas skattemaskiner hade omfattat, med beaktande av avvägningen mellan de synpunkter som gäller å ena sidan skyddet av personuppgifter och å andra sidan rätten till yttrandefrihet och rätten till informationsfrihet, skedde enbart i journalistiskt syfte på det sätt som avses i dataskyddslagen. A hade följaktligen inte rätt att med stöd av den allmänna dataskyddsförordningen invända mot behandlingen av sina personuppgifter i skattemaskinerna eller få sina uppgifter raderade ur dem.

Se och jämför HFD 2009:82

EU-domstolens dom (stora avdelningen) i målet C-73/07, Dataombudsmannen mot Satakunnan Markkinapörssi Oy och Satamedia Oy ( EU:C:2008:727)

Europeiska människorättsdomstolens dom (stor sammansättning) i Satakunnan Markkinapörssi Oy och Satamedia Oy mot Finland den 27 juni 2017, (CE:ECHR:2017:0627JUD000093113)

Europeiska unionens grundrättighetsstadga art. 8.1 och 2 och art. 11

Europeiska människorättskonventionen art. 8 och art. 10

Finlands grundlag 10 § 1 mom. och 12 § 1 mom.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) art. 17.1 och 3, art. 21.1 och art.

85.1 och 2

Dataskyddslagen 27 § 1 mom.

Lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter 5 § (851/2010)

Ärendet har avgjorts av justitieråden Outi Suviranta, Janne Aer, Petri Helander, Taina Pyysaari och Toni Kaarresalo. Föredragande Mikko Rautamaa.