30.1.2025

Ett bolag hade med stöd av statsrådets förordning om återvinning av vissa avfall i markbyggnad (”MARA”-förordningen) gjort två registreringsanmälningar om dumpning av betongavfall på samma fastighet. Tillsynsmyndigheten registrerade båda anmälningarna. Tillsynsmyndigheten beordrade senare bolaget med hot om löpande vite att avlägsna avfallsschaktet.

Avfallskonstruktionen var i ett myrområde i kontakt med vatten och minimiavståndet till grundvattnet enligt MARA-förordningen uppfylldes inte. Konstruktionens höjd motsvarade inte heller kraven enligt förordningen och konstruktionen var inte täckt. Förvaltningsdomstolen avslog bolagets besvär.

Högsta förvaltningsdomstolen hade att avgöra om tillsynsmyndigheten kunde beordra bolaget att avlägsna avfallsschaktet.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att den som gör registreringsanmälan ansvarar för att de krav förordningen ställer är uppfyllda i den verksamhet som anmälan gäller. Registreringen medför ingen sådan rättsställning för den som gjort anmälan som skulle hindra att man i samband med efterbevakning ingriper i verksamhet som strider mot förordningen. Enligt 175 § i miljöskyddslagen kan förvaltningstvångets huvudförpliktelse gälla även att rätta till eller undanröja ett förfarande som strider mot förordningen. I föreläggandet av huvudförpliktelsen ska rättsprinciperna inom förvaltningen enligt 6 § i förvaltningslagen tas i beaktande. Föreläggandet ska följaktligen med beaktande av överträdelsens natur och situationen som helhet vara proportionerligt.

Bolaget hade inte i sina anmälningar nämnt att fastigheten låg i ett myrområde. Myrområden är i sig inte enligt 2 § 2 mom. i förordningen uteslutna ur förordningens tillämpningsområde. I ett myrområde ska ändå särskild uppmärksamhet fästas vid myrens vattenhushållning och de miljöskyddsåtgärder som förutsätts när avfallsschaktet planeras och därför också då anmälan görs. Bolaget hade i sina anmälningar inte heller framfört att avfallsschaktet förutsatte att torvskiktet avlägsnas, dikningen förnyas och en sedimentationsbassäng byggs. De här åtgärderna hade bolaget genomfört innan avfallsmaterialet dumpades. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att de ifrågavarande åtgärderna var sådana nödvändiga miljöskyddsåtgärder enligt 5 § 1 mom. 8 punkten i förordningen som bolaget borde ha yppat för myndigheten i sina anmälningar.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att underlåtelsen att täcka ett avfallsschakt i strid med förordningen och överskridandet av den i förordningen fastställda tjockleken av avfallsskiktet i sig är sådana överträdelser eller försummelser som går att undanröja utan att hela avfallsschaktet måste avlägsnas. Eftersom det var fråga om sådana överträdelser eller försummelser på grund av vilka en förordningsenlig hantering av avfallet i området inte var möjlig på grund av avfallets och områdets natur, förutsatte avfallshanteringen miljötillstånd. Hanteringen av avfall med stöd av den bristfälliga anmälan skulle därför anses vara i strid med 27 § i miljöskyddslagen. Myndigheten hade prövningsrätt avseende huruvida man som huvudförpliktelse krävde att avfallet omedelbart avlägsnas eller huruvida avfallet skulle avlägsnas först i det fall att miljötillstånd för avfallshanteringen inte beviljas inom utsatt tid.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att ett avfallsschakt på området var i strid med förordningen eftersom schaktets avstånd till grundvattnets maximihöjd var under det avstånd på 1 meter som föreskrivs i förordningen. Det hade i praktiken varit synnerligen svårt att undanröja förordningsstridigheten. Det hade inte varit möjligt att med stöd av anmälan placera avfallsschaktet i ifrågavarande omständigheter utan verksamheten hade förutsatt miljötillstånd. Tillsynsmyndigheten hade följaktligen kunnat ålägga bolaget att avlägsna avfallsschaktet helt inom utsatt tid utan att först uppmana eller förplikta bolaget att ansöka om miljötillstånd. Åläggandet att avlägsna schaktet förutsatte inte heller att man kunde påvisa att avfallsschaktet orsakar någon konkret följd i strid med förbudet mot förorening av grundvatten.

Miljöskyddslagen 6 §, 27 §, 175 § 1 mom. 1 och 2 punkten

Statsrådets förordning om återvinning av vissa avfall i markbyggnad (843/2017, ”MARA”-förordningen) 1 §, 2 § 1 och 2 mom., 4 § 1 mom. 1, 4 och 5 punkten, 5 § 1 mom. 8 punkten

Förvaltningslagen 6 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Jaakko Autio och Tero Leskinen samt miljösakkunnigråden Olli Dahl och Juha Järvelä. Föredragande Päivi Korkeakoski.