25.9.2023

I en generalplan ingick ett gruvområde (EK) som anvisats för utvinning av mineralförekomster. I generalplanen fanns också planbestämmelser i anslutning till områdesreservationen.

I ärendet skulle avgöras om delgeneralplanen grundade sig på tillräckliga utredningar för att bedöma de konsekvenser för vattendragen som föranleds av planens genomförande.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att man i delgeneralplanen ur markanvändningssynvinkel avgör förutsättningarna för gruvdrift på ifrågavarande område. När delgeneralplanen utarbetas ska de betydande konsekvenserna av den planerade markanvändningen utredas på ett sådant sätt och i sådan omfattning som med beaktande av planeringsprecisionen för en generalplan är behövligt och möjligt. Man ska utgående från utredningarna kunna försäkra sig om att de krav som markanvändnings- och bygglagen ställer för innehållet i en generalplan är uppfyllda.

Förutsättningarna för att på området idka den planerade gruvdriften avgörs ändå slutgiltigt i de från planläggningen separata tillståndsförfarandena. I dessa förfaranden utreds detaljerat de tekniska kraven på verksamheten och den tillåtna miljöbelastningen samt behovet av bestämmelser för att förhindra miljöförstörelse. Motsvarande utredningar kan inte förutsättas för en bedömning av om ifrågavarande delgeneralplan uppfyller kraven på innehållet i en generalplan enligt markanvändnings- och bygglagen.

I ärendet bedömdes också om delgeneralplanen medför oskäligt men för markägarna och näringsidkarna i området.

Markanvändnings- och bygglagen 9 § och 39 §

Se och jmfr. HFD 2018:10

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Mika Seppälä, Taina Pyysaari, Jaakko Autio och Robert Utter. Föredragande Petri Hellstén.