25.5.2023

En rysk medborgare, ursprungligen hemma i Tjetjenien, sökte asyl i Finland tillsammans med sitt barn för att hon var rädd för att hon själv eller barnet skulle återbördas till hennes före detta make. Migrationsverket och förvaltningsdomstolen ansåg det utgående från ändringssökandens trovärdiga berättelse vara utrett att ändringssökandens pappa och före detta make upprepade gånger hade varit våldsamma mot ändringssökanden och hennes barn. Migrationsverkets och förvaltningsdomstolens beslut grundade sig väsentligen på att ändringssökanden och barnet efter detta med stöd av ändringssökandens släktingar från sin mammas sida i flera år hade bott i Groznyj utan nämnvärda problem.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att enligt aktuell landinformation om Tjetjenien är frånskilda kvinnors situation i landet svår. De förlorar i regel kontakten med sina barn i samband med skilsmässan. Barn ses som pappans egendom och de stannar oftast hos sin pappa och hans familj för vårdnad. Enligt traditionen ska frånskilda kvinnor flytta tillbaka till sina egna manliga släktingar. Enligt landinformationen förekommer det att frånskilda kvinnor av myndigheterna pressas återgå till sin före detta make.

Enligt högsta förvaltningsdomstolen kan ändringssökandens förfarande efter skilsmässan och särskilt år 2010 då hon bosatte sig på tumanhand med sitt barn, i ljuset av landinformationen om Tjetjenien, ha varit ägnat att på det sätt som ändringssökanden berättat kraftigt fördömas av å ena sidan ändringssökandens pappa och å andra sidan den före detta maken och hans släktingar. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att ändringssökandens pappa och före detta make redan tidigare hade utövat långvarigt och allvarligt familjevåld mot ändringssökanden och hennes barn. Enligt vad ändringssökanden berättat hade den före detta makens släktingar också upprepade gånger visat intresse för barnets vistelseort. Enbart på den grunden, att ändringssökanden med hjälp av sin morbror och en del andra släktingar hade lyckats undgå rättskränkningar genom att hålla sig gömd, kunde man inte dra den slutsatsen att det framtida hotet riktat mot ändringssökanden och hennes barn, avsevärt skulle ha minskat.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg ändringssökanden och hennes barn ha en välgrundad fruktan för förföljelse enligt 87 § 1 mom. i utlänningslagen. Med beaktande av ändringssökandens och hennes barns personliga omständigheter som uppvisar sårbarhet, inklusive särskilt deras försvagade skyddsnätverk, och landinformationen om Ryssland och Tjetjenien, kunde man inte skäligen förutsätta att de använder sig av nämnda lands skydd eller interna flyktalternativ. Migrationsverkets och förvaltningsdomstolens beslut upphävdes och ärendet återförsändes till Migrationsverket för beviljande av asyl åt ändringssökandena.

Utlänningslagen 87 § 1 mom., 87 a § 1 mom., 87 b § 3 mom., 88 c §, 88 d §, 98 § 2 och 3 mom.

Europaparlamentets och rådets direktiv (2011/95/EU) om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (skyddsgrundsdirektivet; omarbetning) art. 4.4

Europeiska människorättsdomstolens domar 9.7.2019 Volodina v. Ryssland och 23.11.2021 Tapayeva m.fl. v. Ryssland

FN:s kommittés för avskaffande av diskriminering av kvinnor (CEDAW-kommittén) avgörande 25.2.2019 (CEDAW/C/72/D/65/2014)

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Jaakko Autio och Robert Utter. Föredragande Hilla Viljamaa.