31.3.2023

Högsta förvaltningsdomstolen hade att avgöra om B stad hade laglig grund säga upp A:s tjänsteförhållande som teamansvarig för biblioteks- och museitjänster av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker oberoende av att staden under uppsägningstiden hade ett lediganslaget arbetsavtalsförhållande som kommunikationssakkunnig. Frågan gällde särskilt bedömningen av om A med hänsyn till sin yrkesskicklighet och förmåga skäligen kunde utbildas för uppgiften som kommunikationssakkunnig för att undvika uppsägningen.

Arbetsgivarens plikt att utbilda en tjänsteinnehavare för nya uppgifter gäller sådana uppgifter tjänsteinnehavaren med beaktande av sin yrkesskicklighet och förmåga skäligen kan utbildas för och utbildningen med beaktande av arbetsgivarens behov är ändamålsenlig och rimlig. Det väsentliga är att bedöma huruvida den tjänsteinnehavare som hotas av uppsägning med hänsyn till sin yrkesskicklighet och förmåga efter en rimlig utbildning är kapabel att klara av den erbjudna uppgiften. I bedömningen av utbildningens rimlighet beaktas särskilt den tid som utbildningen tar i anspråk. Vad som i ett enskilt fall kan anses som en rimlig utbildningstid beror på uppgiftens natur, arbetsgivarens behov och övriga omständigheter.

Enligt den utredning som i ärendet har lämnats om det centrala innehållet i den kommunikationssakkunniges arbete och A:s yrkesskicklighet, utbildning och arbetserfarenhet hade utbildningen för uppgiften tagit en med hänsyn till arbetsgivarens behov orimligt lång tid. B stad hade följaktligen inte försummat sin omplacerings- och utbildningsskyldighet på den grunden att A inte erbjöds tjänsten som kommunikationssakkunnig för att undvika uppsägningen.

Lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden 37 § 1 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Outi Suviranta, Janne Aer, Petri Helander, Ari Wirén och Kristina Björkvall. Föredragande Kaisa Pärssinen-Knight.