13.2.2023

Kommunens livsmedelstillsynsmyndighet hade ålagt ett bolag att ändra de vegetariska produkternas Muu Kasvilihapulla (”Annan vegetarisk köttbulle”) och Muu Burgerpihvi (”Annan Burgerbiff ”) marknadsföringsnamn så att de inte vilseleder konsumenter eller antyder att produkterna innehåller kött. Enligt beslutet skulle också andra produkters marknadsföring ändras så att det vilseledande begreppet kasviliha (”vegetariskt kött”) eller andra uttryck som hänvisar till kött av vegetabiliskt ursprung inte används.

Förvaltningsdomstolen avslog bolagets besvär. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde åläggandet till den del det gällde marknadsföringsnamnet Muu Burgerpihvi men ändrade inte till övriga delar slutresultatet i förvaltningsdomstolens beslut.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att frågan om huruvida den information som ges om livsmedlet är vilseledande ska bedömas enligt de principer som framgår ur EU-domstolens dom C-195/17, Teekanne. Ur domen framgår bland annat att för att bedöma i vilken utsträckning en beteckning på en etikett kan vara vilseledande, ska domstolens huvudsakligen grunda sitt avgörande på de förväntningar avseende den nämnda beteckningen som en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och medveten konsument har, avseende livsmedlets ursprung, härkomst och kvalitet. Med detta avsågs en konsument i den medlemsstat där livsmedelsprodukten var till salu.

Med ”kött” avses i EU:s förordning om livsmedelsinformation och i hygienförordningen enbart delar från djur som tjänar till livsmedel. Kasviliha ingår inte som en definition eller officiell livsmedelsbeteckning i lagstiftningen på EU eller nationell nivå.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att kasviliha inte kan anses på det sättet stadfäst i vanligt språkbruk på finska att en genomsnittskonsument utan förklaringar förstår att produkten efterapar kött men är ett helt vegetabiliskt livsmedel. Följaktligen kan användningen av uttrycket kasviliha anses vara vilseledande för konsumenten i strid med förordningen om livsmedelsinformation.

Utgående från förpackningen för produkten Muu Kasvilihapulla kan genomsnittskonsumenten få den uppfattningen att det är fråga om en köttbaserad köttbulle med tillsatta grönsaker. Följaktligen är produktens marknadsföringsnamn och marknadsföring eventuellt ägnade att vilseleda konsumenten i strid med förordningen om livsmedelsinformation.

Avseende produkten Muu Burgerpihvi konstaterade högsta förvaltningsdomstolen att benämningen ”burgerbiff” inte i livsmedelslagstiftningen har reserverats för att beteckna och marknadsföra köttprodukter på motsvarande sätt som till exempel en del benämningar som beskriver mjölkprodukter av animaliskt ursprung. Genomsnittskonsumenten uppfattar sannolikt inte heller längre att benämningen ”burgerbiff” uteslutande är en köttprodukt. Då utgör produktens övriga förpackningsinformation och innehållsförteckning viktiga kompletterande uppgifter ur vilka produktens vegetabiliska ursprung framgår. På dessa grunder kan marknadsföringsnamnet Muu Burgerpihvi inte anses vilseleda konsumenten.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det i ärendet fanns skäl ålägga en ändring av marknadsföringsnamnet Muu Kasvilihapulla och marknadsföringen av bägge produkterna. Däremot fanns inte skäl ålägga bolaget att ändra markandsföringsnamnet Muu Burgerpihvi .

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (allmänna livsmedelsförordningen) art. 16

Europaparlamentets och rådets förordning om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 (förordning om livsmedelsinformation) art. 7.1-2 och 4, art. 15.1, art. 17.1 samt bilaga VII B-delen punkt 17

Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (EG) nr 853/2004 (hygienförordningen) art. 2.3 och definitionerna i punkt 1.1 i bilaga I

Livsmedelslagen (23/2006) 9 § 1 mom., 55 § (365/2013)

EU-domstolens dom 4.6.2015 i ärendet C-195/14, Teekanne

EU-domstolens dom 14.6.2017 i målet C-422/16, Tofutown.com

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Janne Aer, Kari Tornikoski, Jaakko Autio och Joni Heliskoski. Föredragande Päivi Korkeakoski.