22.12.2023

Den turkiska medborgaren A ansökte om permanent uppehållstillstånd. Migrationsverket avslog ansökan eftersom A:s försörjning inte var tryggad. A som verkade som näringsidkare åberopade standstill -klausulen enligt art. 41.1 i Associeringsavtalet mellan Republiken Turkiet och Europeiska ekonomiska gemenskapen. Klausulen har omedelbar rättsverkan. Enligt klausulen tar avtalsparterna inte i bruk nya begränsningar i etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster. A ansåg att försörjningsförutsättningen är en i klausulen avsedd ny begränsning som inte får tillämpas.

I ärendet skulle avgöras om kravet på tryggad försörjning i den ikraftvarande utlänningslagen är en begränsning som strider mot standstill -klausulen. Bedömningen grundar sig på en jämförelse av den nationella lagstiftningen det vill säga i det här fallet i förhållande till 1991 års utlänningslagen (378/1991).

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att beviljandet av uppehållstillstånd enligt bestämmelserna från år 1991 i motsats till den nuvarande utlänningslagen i stor utsträckning baserade sig på en av lagstiftaren icke begränsad fri prövning av myndigheterna. I lagen ingår ingen separat bestämmelse om försörjningsförutsättningen men ur flera av lagens bestämmelser framgår att en tryggad försörjning varit en allmän förutsättning för vistelse i landet. Kravet framgår även ur lagens bestämmelser om avvisning. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att en person enligt 1991 års utlänningslag kunde få uppehållstillstånd genom att verka som näringsidkare förutsatt att personens försörjning var tryggad.

Utgående från en jämförelse av lagstiftningen och förvaltningspraxis är försörjningsförutsättningen inte en förbjuden ny begränsning enligt standstill — klausulen.

Enligt den utredning som lämnats i ärendet hade Migrationsverket kunnat avslå ansökan om uppehållstillstånd och utvisa A till sitt hemland.

Utlänningslagen 3 § 7 punkten (301/2004), 72 § 4 mom. (301/2004) och 39 §

Utlänningslagen (378/1991)

Avtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet, undertecknat i Ankara 12.9.1963 och fastställt för gemenskapens vidkommande genom Rådets beslut 64/732/EEG (associeringsavtalet) artikel 2.1

Tilläggsprotokollet till associeringsavtalet, antaget och fastställt för gemenskapens vidkommande genom Rådets förordning nr 2760/72 artikel 41.1

EU-domstolens domar i målen Tum och Dari, C-16/05, EU:C:2007:530 samt Savas

C 37/98, EU:C:2000:224

Se HFD 2014:62 och 2014:63

Jmfr. HFD 2022:2

Ärendet har avgjorts av justitieråden Anne E. Niemi, Outi Suviranta, Janne Aer, Petri Helander och Juha Lavapuro. Föredragande Juuso Peltonen.