HFD:2023:116
- Ämnesord
- Beskattning av personlig inkomst, Skatteplikt på inkomst, Ekonomisk fördel, Lön, Rådgivnings- och rättegångsutgifter som samlats i ett brottmål, Arbetstagarens utgifter som arbetsgivaren betalat
- År för fallet
- 2023
- Meddelats
- Diarienummer
- 3411/2022
- Liggare
- 3618
- ECLI-kod
- ECLI:FI:KHO:2023:116
A var redaktör på Y-tidningen och i arbetsförhållande till B Ab. A var den ena redaktören i artikel X som Y-tidningen hade publicerat. Mot A väcktes ett åtal, enligt vilket A och två andra personer i samband med artikeln gjort sig skyldiga till röjande av statshemlighet och avseende några handlingar som var utkast, till försök till röjande av statshemlighet. Eftersom B Ab ansåg det ligga i dess intresse att brottmålet sköttes på bästa möjliga sätt, åtog sig B Ab att från och med förundersökningen stå för A:s försvar. B Ab beställde tjänsterna av en advokatbyrå, vars räkningar riktades till B Ab.
Högsta förvaltningsdomstolen hade att avgöra om A:s arbetsgivare B Ab i stället för A kan betala rådgivnings- och rättegångskostnaderna i A:s brottmål utan att A erhåller skattepliktig lön enligt 61 § 2 mom. i inkomstskattelagen.
Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att ifrågavarande åtal riktade sig mot A. Följaktligen var rådgivnings- och rättegångskostnaderna A:s utgifter. A erhöll ekonomisk fördel av att B Ab betalade dessa utgifter i stället för A. En sådan ekonomisk fördel är i utgångsläge lön. Nämnda fördel ska ändå inte betraktas som lön om de aktuella rådgivnings- och rättegångskostnaderna är sådana direkta kostnader på grund av arbetet som kan jämföras med arbetsredskap samt material och förnödenheter eller rese- och representationsutgifter. Trots att till A:s arbetsuppgifter hörde att skriva artiklar som publiceras i tidningen, har till hens arbetsuppgifter inte hört att vara svarande i en brottmålsrättegång. Följaktligen bildade betalningen från B Ab åt advokatbyrån skattepliktig lön för A. Slutresultatet i brottmålet saknade betydelse i förhållande till den ekonomiska fördel som A erhållit.
Omröstning 3 — 2 och föredragandens skiljaktiga mening.
Inkomstskattelagen 29 § 1 mom. och 61 § 2 mom.
Lagen om förskottsuppbörd 13 § 1 mom. 1 punkten och 15 § 1 mom.
Ärendet har avgjorts av Irma Telivuo, Hannele Ranta-Lassila, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio och Tero Leskinen. Föredragande Heidi Jääskeläinen.