4.12.2023

Myndigheten avslog A:s omprövningsbegäran i ett hälsoskyddsärende som gällde A:s bostad. Enligt myndigheten fanns ingen sådan sanitär olägenhet i bostaden som hade förutsatt åtgärder. A hade sedermera flyttat ut ur bostaden. Förvaltningsdomstolen ansåg att A under dessa omständigheter inte längre hade något rättsskyddsbehov och avvisade på denna grund A:s besvär över myndighetens beslut.

Frågan gällde om förvaltningsdomstolen borde ha prövat A:s besvär oberoende av att omständigheterna hade ändrats på ovan nämnda sätt.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att frågan i förvaltningsdomstolen varit att på A:s besvär avgöra om myndighetens beslut grundat sig på tillräcklig utredning i förhållande till de sanitära omständigheterna som rådde i bostaden och om myndigheten utgående från utredningarna hade kunnat besluta att det inte fanns behov för några åtgärder.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att A i egenskap av den person som hade anhängiggjort det ifrågavarande hälsoskyddsärendet hade rätt att få ett domstolsavgörande i frågan om myndighetens beslut hade varit lagenligt. A kunde inte anses ha förlorat sin partsställning i förvaltningsprocessen på den grunden att hen sedermera hade flyttat ut ur den bostad som var föremål för hälsoskyddsärendet i fråga. Det fanns följaktligen inte förutsättningar för att avvisa A:s besvär. Därför, och eftersom ärendets behandling i förvaltningsdomstolen inte heller på ovan nämnder grunder kunde avskrivas, upphävdes förvaltningsdomstolens beslut och ärendet återförsändes till förvaltningsdomstolen för ny behandling.

Finlands grundlag 21 § 1 mom.

Lagen om rättegång i förvaltningsärenden 81 § 2 och 3 mom.

Ärendet har avgjorts justitieråden Riitta Mutikainen, Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Tuomas Kuokkanen och Jaakko Autio. Föredragande Laura Leino.