1.7.2022

1. Utlåtanden av representanten för det bolag som befriats från påföljdsavgift

Marknadsdomstolen ansåg att A Ab med sina konkurrenter B Ab och C Ab hade avtalat om prishöjningar och påfört A Ab en påföljdsavgift om 1,2 miljoner euro för brott mot konkurrensbestämmelserna.

Enligt A Ab hade marknadsdomstolen felaktigt grundat sitt beslut på utlåtanden som getts av D åt konkurrens- och konsumentverket och marknadsdomstolen. D hade verkat som verkställande direktör för det från påföljdsavgift befriade bolaget B Ab. Enligt A Ab kunde D:s utlåtanden inte anses pålitliga.

Marknadsdomstolen hade i sitt beslut bedömt bevisvärdet på D:s utlåtanden enligt de kriterier för särskilt högt bevisvärde som Europeiska unionens tribunal har fastställt i sin rättspraxis. Enligt nämnda rättspraxis kan ett särskilt högt bevisvärde tillmätas de uttalanden som är trovärdiga, görs i ett företags namn, görs av en person som på grund av sitt yrke är skyldig att handla i det företagets intresse, strider mot intresset hos den som gör uttalandet eller av en person som direkt har bevittnat de omständigheter som nämns i uttalandet och redovisas skriftligen och på ett genomtänkt och välövervägt sätt.

Marknadsdomstolen ansåg att D:s utlåtanden skulle ges högt bevisvärde eftersom ovan nämnda kriterier uppfylldes och att de kunde anses mer betydande till sitt bevisvärde än utlåtandena av A Ab:s och C Ab:s representanter.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att enligt principen om fri bevisprövning får en domstol grunda sin bedömning av bevisningens trovärdighet och betydelse på alla fakta som framkommit i ärendet. I sin bedömning av ett utlåtandes bevisvärde kan domstolen enligt principerna för fri bevisvärdering som hjälp också använda sig av de ovan nämnda kriterierna som har fastställts i tribunalens rättspraxis. Bedömningen ska ändå inte göras mekaniskt. Ett utlåtande kan anses ha betydande bevisvärde på grund av sin trovärdighet och pålitlighet trots att något av de ovan nämnda kriterierna inte skulle uppfyllas. På grund av helhetsprövningen av bevisningen innebär det att ovan nämnda kriterier uppfylls å andra sidan inte automatiskt att utlåtandet till sitt bevisvärde ska anses mer betydande än bevisning som går i annan riktning.

Marknadsdomstolens bedömning grundade sig inte i sin helhet på den muntliga bevisningen i ärendet utan också på skriftlig utredning och marknadsdomstolen hade i sitt beslut vägt till vilka delar och på vilka grunder övrig i ärendet lämnad utredning stödde de utlåtanden som D i egenskap av verkställande direktör för det från påföljdsavgift befriade B Ab hade gett. Marknadsdomstolen hade i sin helhetsbedömning av bevisningen kunnat anse D:s utlåtanden mer trovärdiga än utlåtandena av A Ab:s och C Ab:s representanter.

2. Påföljdsavgiftens belopp

Enligt A Ab var den påföljdsavgift som marknadsdomstolen påförde bolaget oproportionerlig i förhållande till den påföljdsavgift marknadsdomstolen påförde C Ab som också hade påståtts gjort sig skyldigt till konkurrensbrott, och även i förhållande till i tidigare rättspraxis påförda påföljdsavgifter.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att bedömningen av påföljdsavgiftens storlek enligt 13 § i konkurrenslagen görs utgående från ifrågavarande konkurrensbrott och klandervärdigheten i verksamheten hos den näringsidkare som deltagit i det. Krav på förutsebarhet och likvärdig behandling gäller beslutspraxisen för påföljdsavgiftens belopp. Rättspraxis för nivån på påföljdsavgifternas belopp kan ändå med tiden utvecklas enligt ärendenas art och enligt hur de särskilt och allmänt prohibitiva synpunkterna beaktas. Påföljdsavgiften ska stå i proportion till det konkurrensvidriga förfarandets natur och klandervärdighet och därför är det främst fråga om en helhetsbedömning av alla fakta i ärendet när påföljdsavgiften bestäms.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg med de skäl som närmare framgår ur beslutet att beloppet på den påföljdsavgift som påförts A Ab i marknadsdomstolen varken var lagstridigt i relation till företagets konkurrensvidriga förfarande eller i jämförelse med i rättspraxis tidigare påförda påföljdsavgifter. Med ytterligare beaktande av att A Ab:s och C Ab:s påföljdsavgifter i relation till deras totalomsättningar inte avsevärt avvek från varandra, fanns det inte grunder anse den påföljdsavgift som marknadsdomstolen hade påfört A Ab som lagstridig.

Konkurrenslagen 12 § och 13 § (948/2011)

Lagen om rättegång i förvaltningsärenden 79 §

EU-domstolens dom i målet C-99/17 P, Infineon Technologies v. kommissionen (EU:C:2018:773)

EU-domstolens dom i målet C‑613/13 P, kommissionen v. Keramag Keramische Werke m.fl. (EU:C:2017:49)

EU-domstolens dom i de sammansatta målen C‑239/11 P, C‑489/11 P ja C‑498/11 P, Siemens m.fl. v. kommissionen (EU:C:2013:866)

Tribunalens avgörande i målet T-133/07, Mitsubishi Electric v. kommissionen (EU:T:2011:345)

Tribunalens avgörande i de sammansatta målen T-67/00, T-68/00, T-71/00 ja T-78/00, JFE Engineering m.fl. v. kommissionen (EU:T:2004:221)

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Anne Nenonen, Joni Heliskoski, Tero Leskinen och Toni Kaarresalo. Föredragande Jukka Koivusalo.