16.12.2022

A rf hade sedan 1998 för vinterbadare ordnat möjlighet till vinterbad och för dem och andra besökare möjlighet att bada bastu i en 174 kvadratmeter stor bastubyggnad i anslutning till badplatsen. Bastubyggnaden hade beviljats bygglov 1970. Bastun hade byggts för att användas av den lägergård som då fanns på platsen och för branschorganisationer. En detaljplan för området hade antagits år 2008. I detaljplanen hade den fastighet på vilken bastun befann sig anvisats som småhusområde.

Ärendet gällde ett byggnadstillsynsärende som blivit anhängigt på initiativ av invånarna i grannskapet. Miljönämnden hade beslutat godkänna att föreningen fortsätter sin bastuverksamhet. Förvaltningsdomstolen hade på besvär av invånarna i grannskapet upphävt och återförsänt ärendet till miljönämnden för ny behandling. Enligt förvaltningsdomstolen handlade föreningens uthyrningsverksamhet om en sådan ändring av användningsändamålet som förutsätter ett undantagslov enligt markanvändnings- och bygglagen för avvikelse från detaljplanen och bygglov.

Högsta förvaltningsdomstolen hade att på föreningens besvär först avgöra om det i användningen av bastun eller i omständigheterna på området efter att bygglovet hade beviljats hade skett sådana väsentliga förändringar som förutsätter bygglov. Efter detta skulle i ärendet avgöras om föreningens bastuverksamhet som en följd av den detaljplan som sedermera antagits för området skulle anses förutsätta först ett undantagslov från användningsändamålet enligt detaljplanens bestämmelser och sedan ett nytt bygglov.

I bedömningen av om en ändring av byggnadens användningsändamål förutsätter undantagslov ska särskilt fästas uppmärksamhet vid om de typiska konsekvenserna av byggnadens användning motsvarar det beviljade bygglovet.

När bygglovet beviljades för bastubyggnaden var ingen detaljplan i kraft på området. Därför skulle den detaljplan som sedermera hade trätt i kraft på området inte tas i beaktande i bedömningen av om användningsändamålet för byggnaden hade ändrats på ett sådant sätt att ändringen förutsatte ett nytt bygglov.

Utgående från den utredning som erhållits om bastuns storlek och dess ursprungliga användning var det klart att bastun varit avsedd för en avsevärt större användarskara än en vanlig bastu i samband med ett bostadshus. Enligt utredningen hade i bastuns användning inte skett sådana ändringar i verksamhetens konsekvenser som kunde anses ha väsentligt ändrat användningsändamålet i förhållande till användningsändamålet enligt bygglovet.

Invånarna i grannskapet hade framfört att bastuverksamheten medförde problem för trafiken och parkeringen på det småhusområde som bildats i omgivningen. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att dylika ändringar i anslutning till markanvändningen inom den ursprungliga byggplatsens område och i dess närhet kan ha betydelse i bedömningen av om det ursprungliga användningsändamålet för en byggnad har ändrats så att ett nytt bygglov krävs. I det aktuella fallet var ändringarna i trafiken enligt utredningen i ärendet inte så betydande att användningsändamålet heller på denna grund kunde anses ha ändrats väsentligt.

Med beaktande av det ovan sagda stred den bastuverksamhet som föreningen idkade inte mot bygglovet.

Det att bastun används för bastuverksamhet i enlighet med bygglovet förutsätter inte heller avvikelse från den detaljplan som har antagits efter att bygglovet beviljades enbart på den grunden att konsekvenserna av byggnadens användning avviker från den i detaljplanen anvisade användningens typiska konsekvenser.

Markanvändnings- och bygglagen 58 § 1 och 2 mom., 125 § 5 mom., 182 § 1 mom.

Se och jmfr. HFD 2021:76 och HFD 2021:77

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Tuomas Kuokkanen och Jaakko Autio. Föredragande Laura Leino.