14.12.2022

A FPCI var en för viss tid grundad avtalsbaserad specialplaceringsfond i vilken 33 utomstående investerare hade investerat tillgångar. Investerarna uppfyllde definitionen för en professionell investerare enligt fransk lagstiftning. Av dessa investerare var 18 regionala banker inom företagskoncernen B och en investerare var en sådan regional banks koncernbolag. Över 2000 lokala banker utgjorde medlemmar och andelsägare i de regionala bankerna. De lokala bankerna hade som medlemmar privatpersoner och andra medlemmar. Dessa lokala banker ägde tillsammans med andra lokala banker indirekt aktiemajoriteten i det offentligt noterade B S.A. I fonden hade ytterligare investerat fondens förvaltningsbolag och dess 12 arbetstagare. Dessa fondandelsägares andelar motsvarade under en procent av fondens totala mängd investeringsförbindelser. Fondens totala mängd investeringsförbindelser var över 245 000 000 euro. A FPCI:s andelsantal varierade inte enligt teckningar och inlösen och det var inte alls möjligt kräva inlösning av andelarna under fondens tidsbundna verksamhetsperiod.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att B-företagsgruppens investeringar inte ska ses som en helhet när man räknar antalet fondandelsägare. Fonden hade följaktligen över 30 fondandelsägare. Med beaktade av begränsningarna gällande inlösen av fondandelarna skulle fonden till sin natur inte anses vara öppen. Följaktligen var ett villkor för fondens skattefrihet under skatteåret 2020 att den uppfyllde 20 a § 3 mom. i inkomstskattelagen.

Fonden uppfyllde villkoret enligt 20 a § 3 mom. 2 punkten i inkomstskattelagen gällande fondens kapitalbelopp. Med beaktande av att de privatpersoner som hade investerat i fonden var verksamma inom dess förvaltningsbolag, ansågs fondens situation avseende villkoret enligt 20 a § 3 mom. 3 punkten i inkomstskattelagen till väsentliga delar vara jämförbar med situationen för en inhemsk specialinvesteringsfond som uppfyller villkoren för skattefrihet. Följaktligen skulle fonden för skatteåret 2020 anses uppfylla alla villkor för skattefrihet enligt 20 a § 3 mom. 3 punkten i inkomstskattelagen förutsatt att den faktiskt till sina fondandelsägare årligen delar ut minst tre fjärdedelar av vinsten för räkenskapsperioden med undantag för icke-realiserade värdestegringar.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg ytterligare att fonden för skatteårets 2019 del var jämförbar med en placeringsfond enligt 20 § 1 mom. 2 punkten (229/1999) i inkomstskattelagen.

Förhandsavgörande gällande inkomstbeskattning för skatteåren 2019 och 2020.

Inkomstskattelagen 20 § 1 mom. 2 punkten (229/1999), 20 a § 2 och 3 mom.
FEUF art. 63 och 65
EU-domstolens dom i målet C-342/20, A SCPI (EU:C:2022:276)

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Hannele Ranta-Lassila, Vesa- Pekka Nuotio, Joni Heliskoski ja Toni Kaarresalo. Föredragande Jarkko Kyllönen.