8.12.2022

En asylsökande från Iran meddelade att hen omvänt sig till kristendomen. Frågan gällde om asylsökandens religiösa övertygelses äkthet och religionsutövning hade utretts tillräckligt med hänseende till att den fara hen eventuellt utsätts för i framtiden i sitt hemland kunde bedömas på ett tillbörligt sätt. Enligt landinformationen har iranska myndigheter utsatt personer som omvänt sig till kristendomen för rättskränkningar.

En utredning av den religiösa övertygelsens äkthet är väsentlig i fall där en omvändelse till kristendomen kan leda till risk för förföljelse i den asylsökandes hemland. Om det i ärendet har utretts att den asylsökande till sin övertygelse är kristen kan man från denna utgångspunkt vidare utreda huruvida och på vilket sätt hen ämnar fortsätta utöva kristendomen i sitt hemland. Först efter detta kan man, utgående från asylsökandens personliga omständigheter och aktuell landinformation, bedöma om det är rimligt att anta att asylsökanden som omvänd till kristen i sitt hemland kan utöva sådan religiös verksamhet som inte utsätter hen för en faktisk risk för förföljelse. I bedömningen ska man beakta att det inte är rimligt att förutsätta att den asylsökande avstår från sin religiösa övertygelse eller verksamhet eller döljer sin övertygelse av rädsla för förföljelse när hen återvänder till sitt hemland.

Det hade i ärendet förblivit oklart huruvida Migrationsverket och förvaltningsdomstolen ansett att ändringssökandens religiösa omvändelse var äkta. För det fall övertygelsen hade ansetts äkta hade Migrationsverket och förvaltningsdomstolen inte med specifika frågor eller på annat sätt försökt utreda huruvida och på vilket sätt ändringssökanden eventuellt ämnar fortsätta utöva kristendomen i sitt hemland Iran.

Migrationsverkets och förvaltningsdomstolens bedömningar om asylsökandens religiösa övertygelse och hens utövande av kristendomen grundade sig inte på tillräcklig utredning. Därför upphävdes Migrationsverkets och förvaltningsdomstolens beslut och ärendet återförsändes till Migrationsverket för ny prövning.

Utlänningslagen 7 § 2 mom., 87 § 1 mom., 87 a § 1 mom., 87 b § 1 och 2 mom., 88 § 1 mom., 147 §

Det omarbetade skyddsgrundsdirektivet (2011/95/EU) art. 4.1 — 3, art. 5.1 — 2, art. 10.1 — 2

Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheterna art. 10

Europeiska människorättskonventionen art. 9

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Eija Siitari, Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Tuomas Kuokkanen, Taina Pyysaari, Jaakko Autio och Robert Utter. Föredragande Camilla Servo.