Finlex - Till startsidan
Prejudikat

6.5.2021

Prejudikat

Högsta förvaltningsdomstolens prejudikat.

HFD:2021:59

Ämnesord
Handikappservice, Personlig assistans, Fritidsaktiviteter och hobbyverksamhet, Barn, Behov av ledning och tillsyn, Resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den
År för fallet
2021
Meddelats
Diarienummer
20314/2020
Liggare
H1549
ECLI-kod
ECLI:FI:KHO:2021:59

Frågan gällde ett vid beslutstidpunkten 10-årigt barns rätt att med stöd av handikappservicelagen få personlig assistans för hobbyer och fritidsaktiviteter. Barnet var diagnostiserat med bland annat utvecklingsstörning och en störning i autismspektrumet. Myndigheten hade avslagit ansökan om personlig assistans på den grunden att A:s hjälpbehov tydligt består av vård, omsorg och tillsyn som utgår från arbetstagaren.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det inte i handikappservicelagen ingår någon åldersgräns för att få personlig assistans. I bedömningen av ett barns behov av assistans kan dock beaktas föräldrarnas och övriga vårdnadshavares skyldighet att ge barnet god vård och uppfostran samt ägna barnet en med hänsyn till dess ålder och utvecklingsnivå behövlig tillsyn och omsorg på det sätt som avses i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt. Ju yngre barnet är desto större kan föräldrarnas och de övriga vårdnadshavarnas ovan nämnda skyldighet anses vara.

Syftet med personlig assistans är att öka den assisterade personens självständighet och oberoende. Med personlig assistans som beviljas för fritidsaktiviteter och hobbyverksamhet kan man stöda barnets eller den ungas möjligheter att delta i aktiviteter motsvarande sin ålder samt deras delaktighet och möjlighet att bli självständiga. Det, att den hjälpbehövande under assistansen även behöver viss tillsyn utgör inget hinder för beviljande av personlig assistans. Personlig assistans lämpar sig ändå inte för situationer där barnets eller den ungas hjälpbehov tydligt består av att en vuxen person övervakar och leder hens verksamhet och uppförande, eftersom den hjälpbehövande inte då enligt 8 c § 2 mom. i handikappservicelagen själv definierar assistansens innehåll och sättet att ordna den.

Enligt utredningen i ärendet behövde A på grund av problem med regleringen av sitt beteende oavbruten ledning av en vuxen, tydlig strukturering och visuellt stöd under ledningen. I det utlåtande en specialläkare gett betonades vikten av att stöda och öva förmågan att agera självständigt. För detta ansåg läkaren till exempel stöd i form av coaching vara lämpligt.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att A:s hjälpbehov ännu hade tyngdpunkten på en vuxens ledning och tillsyn av hens aktiviteter. Ansökan om personlig assistans för hobbyverksamhet och fritidsaktiviteter hade kunnat avslås.

Omröstning 3 - 2.

Lagen om service och stöd på grund av handikapp (handikappservicelagen) 8 § 2 mom., 8 c § 1 mom. 3 och 5 punkten, 8 c § 2 och 3 mom.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD) artikel 30

Se HFD 2012:36, HFD 2019:87 och HFD 2020:40

Ärendet har avgjorts av justitieråden Outi Suviranta, Janne Aer, Monica Gullans, Juha Lavapuro och Ari Wirén. Föredragande Eeva Mäenpää.

Till början av sidan