28.4.2021

Kommunfullmäktige hade godkänt detaljplanen år 2019. Den på området ikraftvarande generalplanen med rättsverkan hade vunnit laga kraft år 2000. Detaljplanelösningen avvek från generalplanen bland annat till den del kvartersområden för flervåningshus (AK) hade anvisats för ett område som i generalplanen anvisats som frilufts- och strövområde (VR). En riksväg i närheten av VR-områdena hade, efter att generalplanen trädde ikraft, ändrats till motorväg. De ovan nämnda AK-kvartersområdena i detaljplanen var placerade nära motorvägens korsning. Det område vid en sjöstrand som i generalplanen anvisats som kvartersområde för småhus (AP) hade i stället i detaljplanen anvisats som ett område för närrekreation (VL).

I ärendet skulle det först avgöras om generalplanen kunde anses uppenbart föråldrad och om det från denna utgångspunkt fanns grundad anledning att avvika från den. Efter detta skulle avgöras om detaljplanen på ett tillräckligt sätt uppfyllde kraven på generalplanens innehåll.

En etapplandskapsplan för området hade fastställts efter att generalplanen trätt i kraft. I etapplandskapsplanen var området reserverat för kvartersområde med bostadshus. I huvudstadsregionens strategiska planering för markanvändning, boende och trafik var detaljplaneområdet anvisat som ett viktigt tillväxtområde för boende.

I detaljplanens planbeskrivning konstaterades att generalplanen är föråldrad på grund av utvecklingen i samhällsstrukturen. Tyngdpunkten i samhällsstrukturens koncentration riktar sig till omgivningen kring motorvägskorsningen. Det i generalplanen anvisade AP-området är lösryckt från den övriga samhällsstrukturen. Enligt planbeskrivningen kan generalplanens mål för rekreationsbruk anpassas till en situation där byggområdet flyttas närmare korsningen och det övriga bostadsområdet och närmare bussarnas stamlinjer.

NTM-centralen konstaterade i sin utsaga om detaljplaneutkastet bland annat att detaljplanelösningen utvidgar det område som lämpar sig för rekreation när den oavbrutna sträckan av fri strandlinje som kan användas för allmän rekreation blir längre och samtidigt det område som lämpar sig för rekreation blir större än för tillfället, på grund av det bullerskydd som bildas av de höga byggnaderna.

Med beaktande av särskilt den tid som gått sedan generalplanen för området fastställdes, de ändringar som gjorts i landskapsplanen och de strategiska planerna för området efter att generalplanen fastställdes, samt den av trafiken ökade olägenheten på grund av buller, ansåg högsta förvaltningsdomstolen det utrett att generalplanen, när detaljplanen uppgjordes, hade varit uppenbart föråldrad och att det funnits en grundad anledning att avvika från generalplanen. Både i detaljplanen och i generalplanen hade anvisats områden för såväl bostadsbyggande som rekreationsbruk. Därför, och med beaktande av att det fanns godtagbara skäl ur markanvändningssynpunkt för att anvisa detaljplanens områdesreserveringar på ett från generalplanen avvikande sätt, skulle detaljplanen anses vara anpassad till generalplanen som helhet. När detaljplanen uppgjordes hade generalplanens innehållskrav tagits i beaktande på ett tillräckligt sätt också till den del det var fråga om tillräckligheten av områden som lämpar sig för rekreationsbruk.

Förvaltningsdomstolen hade avslagit besvären över kommunfullmäktiges beslut. Högsta förvaltningsdomstolen ändrade inte slutresultatet i förvaltningsdomstolens beslut.

Markanvändnings- och bygglagen 9 § 1 ja 2 mom., 39 § 1 ja 2 mom., 42 § 1 och 4 mom. samt 54 § 1 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Kari Tornikoski, Taina Pyysaari, Jaakko Autio och Robert Utter. Föredragande Satu Sundberg.