HFD:2021:2
- Ämnesord
- Internationellt skydd, Förfallande i förvaltningsdomstolen av ett ärende som gäller överklagande, Ny ansökan, Lagakraftvunnet beslut, Lämna ansökan utan prövning, Omarbetade ansvarsbestämningsförordningen, Dublin III -förordningen, Omarbetade förfarandedirektivet
- År för fallet
- 2021
- Meddelats
- Diarienummer
- 959/1/20
- Liggare
- 7
- ECLI-kod
- ECLI:FI:KHO:2021:2
Migrationsverket hade avslagit A:s ansökan om internationellt skydd. A anförde besvär över beslutet till förvaltningsdomstolen. Som en följd av att A hade försvunnit under ärendets behandling avskrev förvaltningsdomstolen ärendet. A hade sedermera överförts till Finland från Tyskland genom sk. Dublin-förfarande och en andra gång ansökt om internationellt skydd i Finland. Migrationsverket behandlande A:s ansökan som en ny ansökan och lämnade den i brist på nya fakta eller uppgifter utan prövning.
Förvaltningsdomstolen upphävde Migrationsverkets beslut och återförvisade det till Migrationsverket för ny behandling. Enligt förvaltningsdomstolen hade A inte haft effektiva rättsmedel till sitt förfogande efter att besvären över A:s första asylansökan hade förfallit och Migrationsverket hade lämnat den nya ansökan utan prövning. A hade således inte fått ett i 102 § i utlänningslagen avsett lagakraftvunnet beslut och den andra ansökan borde inte som en ny ansökan ha lämnats utan prövning.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade på besvär av Migrationsverket att A hade anfört besvär till förvaltningsdomstolen över det beslut varmed hens första ansökan hade avslagits och att hen följaktligen hade haft tillgång till effektiva rättsmedel i domstol. Högsta förvaltningsdomstolen hänvisade till de bestämmelser med stöd av vilka en part anses ha tagit tillbaka sina besvär eller avstått från möjligheten att överklaga. Efter att A hade försvunnit hade förvaltningsdomstolen kunnat avskriva besvären. Då besvären förfallit hade Migrationsverkets beslut att avslå A:s ansökan vunnit laga kraft. A:s andra ansökan skulle anses vara en ny ansökan.
Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens beslut och återförvisade ärendet till förvaltningsdomstolen för ny prövning.
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna artikel 47
Den omarbetade ansvarsbestämningsförordningen (sk. Dublin III -förordningen) artikel 18 och artikel 19.3
Det omarbetade förfarandedirektivet artikel 2 q, artikel 28 samt artikel 46.1 och 11
Utlänningslagen 95 a § 1 mom., 95 c §, 102 § 1 och 3 mom., 104 § 4 punkten och 198 a §
Unionens domstols domar 26.9.2018, Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie (överklagandets upphävande verkan, C-180/17, EU:C:2018:775), 26.7.2017, Sacko (C-348/16, EU:C:2017:591) och 25.7.2018, Alheto (C-586/16, EU:C:2018:584)
Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Tuomas Kuokkanen, Taina Pyysaari, Jaakko Autio, Monica Gullans, Pekka Aalto och Juha Lavapuro. Föredragande Petri Leinonen.