20.12.2021

Migrationsverket ansåg att A på sin hemort i republiken Ingusjien hade en enligt 87 § 1 mom. i utlänningslagen välgrundad fruktan att bli förföljd av lokalmyndigheterna i Ingusjien. Migrationsverket beviljade inte A asyl eftersom verket ansåg att A hade internt flyktalternativ till Moskva. Förvaltningsdomstolen avslog A:s besvär.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att man när internflyktsalternativet bedöms, första måste ta ställning till om A vid sidan av Ingusjien också i Moskva har en välgrundad fruktan för förföljelse enligt 87 § 1 mom. i utlänningslagen eller om hen där utsätts för en verklig risk att lida allvarlig skada. I denna bedömning ska uppmärksamhet fästas vid de allmänna förhållandena i den aktuella landsdelen och vid sökandens personliga omständigheter. För detta måste man införskaffa korrekta och tidsenliga uppgifter ur för ärendet relevanta källor.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg i enlighet med Migrationsverket och förvaltningsdomstolen att A inte i sitt hemland löper någon risk för förföljelse från de ryska specialstyrkorna, utan det är i ärendet fråga om förföljelse från lokalmyndigheterna i Ingusjien. Möjligheten till internflykt ska följaktligen bedömas från denna utgångspunkt.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att man med hänvisning till förhållandena i hemlandet måste utreda om de ingusjiska myndigheterna utanför republiken har sådan behörighet och sådana verksamhetsmöjligheter som ger de ingusjiska myndigheterna en möjlighet att utöva förföljelse av A även i Moskvaområdet. Om sådan behörighet och sådana verksamhetsmöjligheter finns måste man utreda om det finns information enligt vilken det är möjligt att bedöma sannolikheten för att den förföljande myndigheten kommer använda sig av denna möjlighet. Utgående från denna och motsvarande information om förhållandena i hemlandet, eller den uppgiften att ingen information finns att tillgå, görs en riskanalys där den erhållna informationen och dess betydelse för internflyktsalternativet som helhet avvägs. Utredningsskyldigheten gällande internflyktsalternativet ligger hos Migrationsverket.

Migrationsverket och förvaltningsdomstolen hade bedömt A:s risk för förföljelse i Moskva utgående från hens politiska verksamhet enligt dagsläget och graden av profilering enligt det. Varken i Migrationsverkets eller förvaltningsdomstolens beslut ingick landinformation om huruvida de ingusjiska myndigheterna kan rikta rättskränkningar mot A i Moskva och i vilken utsträckning och under vilka omständigheter ingusjiska myndigheter har använt en sådan möjlighet. Ur besluten framgick inte heller att ingen sådan information finns att tillgå. Besluten innehöll därför inte en tillräcklig riskanalys av A:s risk att utsättas för förföljelse av de ingusjiska myndigheterna i Moskva.

Högsta förvaltningsdomstolen bedömde den information som lämnats i ärendet om de allmänna förhållandena i hemlandet och ändringssökandens personliga omständigheter och ansåg att A inte har möjlighet till intern flykt till Moskva enligt 88 e § i utlänningslagen. A skulle därför beviljas asyl. Migrationsverkets och förvaltningsdomstolens beslut upphävdes och ärendet återförsändes till Migrationsverket för beviljande av asyl.

Utlänningslagen 87 § 1 mom., 88 e §, 98 § 2 mom., 146 §, 147 § och 148 §

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (det s.k. omarbetade skyddsgrundsdirektivet) artikel 4.1 - 4 och artikel 8

EU-domstolens dom i målet C-921/19

Jmfr. HFD 2013:19

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Jaakko Autio, Joni Heliskoski, Robert Utter och Veronica Storträsk. Föredragande Minna Miettinen.