15.12.2021

De svenska bolagen H AB och B AB avtalade i augusti 2010 bland annat om försäljning av E Ab:s aktier åt B AB och, att B AB kan överföra sin rätt och skyldighet att köpa nämnda aktier till sitt dotterbolag som B AB äger direkt eller indirekt. B AB:s dotterbolag grundade D Ab i augusti 2010. I september 2010, innan aktieköpet slutförts, hade B AB överfört sin rätt och skyldighet att köpa aktierna i E Ab till D Ab. Äganderätten till aktierna i E Ab övergick till D Ab i slutet av september 2010. D Ab finansierade köpet av aktierna i E Ab huvudsakligen med ett lån av B AB. D Ab hade årligen avdragit räntekostnaderna för lånet i sin beskattning.

Enligt skatterevisionsberättelsen hade inga av beskattningen oberoende företagsekonomiska grunder framförts för att genom ett mångfasetterat ägar- och finansieringsarrangemang överföra låneansvaret för företagsköpet till D Ab. Enligt skatterevisionsberättelsen hade arrangemangen genomförts endast för att erhålla skatteförmåner genom att utnyttja Finlands koncernbidragssystem och ränteavdragsrätt. På dessa grunder hade ränteutgifterna på det lån som riktade sig till anskaffningen av aktierna i E Ab lagts till D Ab:s beskattningsbara inkomster i de skatterättelser som gjorts till den skattskyldiges nackdel för åren 2012 - 2015 och i beskattningen för året 2016. Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt hade vidare framfört att de förevarande arrangemangen i sin helhet var konstlade på ett sätt som gick att jämföra med situationen i högsta förvaltningsdomstolens årsboksbeslut HFD 2016:72.

D Ab hade förvärvat aktierna i E Ab av en oberoende part. Enligt förarbetena till lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet var lagstiftarens utgångspunkt att man genom en lagändring begränsar skatteförmånerna i anslutning till användning av holdingbolag i aktiehandel mellan oberoende parter. Därför och med beaktande av att utgångspunkten i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet är att ränteutgifter som uppkommit i näringsverksamheten är avdragsgilla, var det inte enligt 28 § i lagen om beskattningsförfarande konstgjort att grunda ett holdingbolag för att i ett företagsköp mellan två oberoende parter vara det bolag som anskaffar aktierna. Inte heller finansiering av holdingbolaget delvis med eget kapital och delvis med koncernintern skuld kunde anses vara en sådan åtgärd som inte motsvarar sakens egentliga natur enligt 28 § i lagen om beskattningsförfarande. En dylik situation kunde inte heller jämföras med den situation som förelåg i högsta förvaltningsdomstolens årsboksavgörande HFD 2016:72. D Ab hade följaktligen rätt att avdra ränteavgifterna som riktades till lånet för anskaffning av E Ab i sin beskattning för skatteåren 2012 och 2013 enligt 7 § och 18 § 1 mom. 2 punkten i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet samt i sin beskattning för skatteåren 2014 - 2016 enligt 7 §, 18 § 1 mom. 2 punkten och 18 a § i samma lag. Skatteåren 2012 - 2016.

Lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet 7 § 1 mom. och 18 § 1 mom. 2 punkten och 18 a § (983/2012) 1, 2 och 5 mom.

Lagen om beskattningsförfarande 28 §

Se HFD 1989 B 513 och jmfr. HFD 2016:72 och HFD 2021:178

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Leena Äärilä, Vesa-Pekka Nuotio, Joni Heliskoski och Toni Kaarresalo. Föredragande Jarkko Kyllönen.