6.10.2021

Frågan i högsta förvaltningsdomstolen var om bestämmelsen i 46 § i universitetslagen om obligatoriskt medlemskap i studentkåren skulle lämnas utan tillämpning därför att tillämpningen av bestämmelsen enligt 106 § i grundlagen uppenbart skulle strida mot den i 13 § 2 mom. i grundlagen tryggade föreningsfriheten i en situation där ändringssökanden hade meddelat att hen önskade utträda ur studentkåren och krävde återbetalning av medlemsavgiftens studentkårsandel.

Högsta förvaltningsdomstolen fäste uppmärksamhet vid att uppenbarhetskravet i 106 § i grundlagen enligt förarbetena anses förutsätta att konflikten mellan lagen och grundlagen är klar och ostridig. Enligt grundlagens förarbeten kan en konflikt mellan tillämpningen av en lag och grundlagen inte anses uppenbar om grundlagsutskottet har tagit ställning till den när lagen stiftades och ansett att någon konflikt inte föreligger. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att även senare tolkningar kan vara av betydelse i bedömningen av vilken vikt grundlagsutskottets i lagberedningsskedet uttryckligt uttalade ståndpunkt har.

Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande GrUU 11/2009 rd ansett att det obligatoriska medlemskapet i studentkåren inte strider mot 13 § 2 mom. i grundlagen. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det i grundlagsutskottets praxis efter det nämnda utlåtandet i samband med bedömningen av andra lagar har framförts ställningstaganden enligt vilka utskottets inställning också till det obligatoriska medlemskapet i studentkåren som en begräsning av föreningsfriheten numera kan anses åtminstone i någon mån mer kritisk. I dem har ändå inte direkt behandlats grundlagsenligheten av bestämmelsen gällande det obligatoriska medlemskapet i studentkåren. Därför kan man inte ur utlåtandena till denna del utläsa en ändring av utskottets ståndpunkt. I utskottets senare utlåtanden har däremot fortfarande framförts att det obligatoriska medlemskapet i studentkåren enligt tidigare utlåtandepraxis, med undantag för yrkeshögskolornas studerandekårer, anses godtagbart särskilt på grund av att studentkåren av hävd måste betraktas som en del av ett universitet med självstyrelse. Endast de legislativa förändringarna som har gjorts i studentkårernas uppgifter ger inte anledning anse att tillämpningen av bestämmelserna om obligatoriskt medlemskap i studentkåren borde anses klart och ostridigt vara i strid med den negativa föreningsfriheten. Den olika behandlingen av universitetsstuderande och yrkeshögskolestuderande motiveras med de godtagbara grunder som faller tillbaka på universitetens i grundlagen tryggade självstyre.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att tillämpningen av 46 § i universitetslagen inte i det aktuella fallet uppenbart strider mot grundlagen på det sätt som avses i 106 § i grundlagen. Besvären avslogs.

Finlands grundlag 6 § 1 och 2 mom., 13 § 2 och 3 mom., 106 § och 123 § 1 mom.

Universitetslagen 46 §

GrUU 11/2009 rd

GrUU 24/2014 rd

GrUU 33/2018 rd

Omröstning om beslutsskälen 3 - 2

Ärendet har avgjorts av justitieråden Outi Suviranta, Petri Helander, Juha Lavapuro, Ari Wirén och Outi Siimes. Föredragande Anne Rautiainen.