5.6.2020

Migrationsverket hade inte beviljat ändringssökanden uppehållstillstånd på grund av äktenskap med en finsk medborgare. Enligt Migrationsverket fanns det grundad anledning att misstänka att ändringssökanden hade för avsikt att kringgå bestämmelserna om inresa i landet enligt 36 § 2 mom. i utlänningslagen.

Förvaltningsdomstolen hade utgående från handlingarna i ärendet och den muntliga förhandling som hållits ansett det utrett att makarna levde som familj. Förvaltningsdomstolen hade trots detta ansett att ändringssökandens förfarande, bedömd som en helhet, skulle anses som kringgående av bestämmelserna om inresa i landet enligt 36 § 2 mom. i utlänningslagen. Förvaltningsdomstolen beaktade ändringssökandens vistelse- och ansökningshistoria, början på ändringssökandens och anknytningspersonens förhållande och deras giftermål samt vad som konstaterats om ändringssökandens skilsmässa. Förvaltningsdomstolen ansåg att det under dessa omständigheter inte i bedömningen av om kriterierna för 36 § 2 mom. i utlänningslagen uppfylldes var av betydelse huruvida ändringssökanden levde i en familj med anknytningspersonen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att förvaltningsdomstolen inte hade kunnat anse att ändringssökanden och anknytningspersonen hade gift sig i annat syfte än att leva som familj efter att ha ansett att makarna levde i en familj med varandra. Förvaltningsdomstolen hade därför inte kunnat avslå uppehållstillståndsansökan med hänvisning till 36 § 2 mom. i utlänningslagen genom att ifrågasätta äktenskapets äkthet. Ingen avgörande betydelse kunde heller ges åt de omständigheter som ursprungligen gett anledning till att betvivla äktenskapets äkthet.

I ärendet skulle ännu bedömas om det i ändringssökandens ansökningshistoria och tidigare vistelse i Finland fanns sådana omständigheter som tydde på en avsikt att kringgå bestämmelserna om inresa i landet. Om det i ärendet till dessa delar fanns en grundad anledning misstänka att ändringssökanden hade för avsikt att kringgå bestämmelserna om inresa, skulle det ytterligare bedömas om regleringen av invandringen och det allmänna intresset vägde tyngre än ändringssökandens familjeliv med en finsk medborgare.

Ändringssökanden hade före den nu aktuella ansökan om uppehållstillstånd i januari 2015 ansökt om internationellt skydd i Finland. Migrationsverket hade avvisat ansökan utan prövning och ändringssökanden hade avvisats till Frankrike som var ansvarig för behandlingen av asylansökan. Ändringssökanden hade avlägsnat sig från Finland efter att ha delgetts avvisningsbeslutet. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att den ansökan om internationellt skydd som ändringssökanden tidigare hade gjort, inte kunde anses visa på en avsikt att kringgå bestämmelserna om inresa i landet och ansökan kunde därför inte utgöra ett hinder för att bevilja ändringssökanden uppehållstillstånd på grundval av familjeband.

Ändringssökanden hade två gånger kommit till Finland med ikraftvarande Schengenvisum beviljade av Frankrike och vistats här under visumens giltighetstid. Första gången efter att ändringssökanden hade anlänt till Finland och här ansökt om internationellt skydd hade hen rätt att i Finland vänta på att ansökan avgjordes. Efter att ha återvänt till Finland och gift sig här hade ändringssökanden rätt att vistas i Finland tills uppehållstillståndsärendet avgjorts. Ändringssökanden kunde inte anses ha vistats i Finland i strid med utlänningslagens bestämmelser.

Ändringssökanden hade andra gången hen anlände till Finland ansökt om visum i Frankrike eftersom hen antog att Finland inte skulle bevilja visum, trots att avsikten var att komma uttryckligen till Finland. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att ändringssökandens förfarande till denna del tydde på en avsikt att anlända till Finland genom att kringgå bestämmelserna om inresa i landet. Då å ena sidan ändringssökandens förfarande, och å andra sidan det faktum att ändringssökanden och anknytningspersonen levde som en familj i Finland vägdes mot varandra, kunde det allmänna intresset inte på grund av ändringssökandens förfarande anses väga så tungt att skyddet för familjeliv skulle ge vika i bedömningen.

Förvaltningsdomstolens och Migrationsverkets beslut upphävdes och ärendet återförsändes till Migrationsverket för beviljande av uppehållstillstånd.

Omröstning 4 - 4.

Utlänningslagen 1 §, 5 §, 11 § 1 mom. 2 punkten, 11 § 2 mom., 36 § 2 mom., 37 § 1 mom., 40 § 1 mom. 4 punkten, 40 § 3 mom. och 50 § 1 mom.

Europeiska människorättskonventionen art. 8

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) art. 2.3, art. 5.1 och art.18

Se HFD 2016:164, HFD 2016:166, HFD 2017:41 ja HFD 2020:64

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Hannele Ranta-Lassila, Leena Äärilä, Vesa-Pekka Nuotio, Timo Räbinä, Anne Nenonen, Tero Leskinen och Joni Heliskoski. Föredragande Heidi Jääskeläinen.