21.1.2020

Den ledande tjänsteinnehavaren inom barnskyddet i X stad hade 14.8.2017 begränsat ett år 2008 fött barns rätt att hålla kontakt med sin mamma under tiden 14.8.2017 - 13.8.2018, så att fosterföräldrarna hade rätt att närvara då mamman och barnet träffades. I beslutet hade varken platsen för träffarna eller deras antal definierats. Den ledande tjänsteinnehavaren inom barnskyddet beslöt 13.10.2017 att omhändertagandet av barnet fortsätter i fosterfamiljen. Innan beslutet fattades hade ett avvecklingsarbete för att avsluta omhändertagandet pågått 10.4. - 11.8.2017. Förvaltningsdomstolen avslog mammans besvär över besluten.

Mamman förnyade i högsta förvaltningsdomstolen sina yrkanden om att kontakterna inte fick begränsas och att barnet skulle få träffa sin mamma utan övervakning vartannat veckoslut från fredag till söndag och under skolloven. Omhändertagandet i fosterfamiljen hade börjat i juli 2009. Mamman ansåg i sina besvär gällande avslutandet av omhändertagandet att bedömningen av barnet och mamman i samband med avvecklingsarbetet hade varit fullkomligt skenbar. Barnet hade under omhändertagandet kommit åt att besöka sin mamma och sina syskon i deras hem endast en gång. Till övriga delar hade allt umgänge mellan mamman och barnet varit kontrollerat. Av den orsaken hade barnets besök hos mamman under avvecklingsarbetet varit förvirrande för barnet.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att Europeiska människorättsdomstolen i sin dom i stor sammansättning 10.9.2019 Strand Lobben and others v. Norway, som gäller tvångsadoption enligt norsk lag, i styckena 202 -213 har redogjort för de allmänna tolkningsprinciperna i domstolens rättspraxis gällande skyddet av familjeliv enligt artikel 8 i människorättskonventionen. Till exempel ur människorättsdomstolens dom 17.12.2019 A.S. v. Norway, som gäller avslutande av omhändertagande och begränsning av kontakterna, framgår (stycke 59) att sammanställningen av de allmänna principerna i det ovan nämnda fallet är allmänt tillämplig i ärenden som gäller barnskydd.

Med beaktande av den utredning om förutsättningarna för att fortsätta omhändertagandet som gjorts inom socialvården efter att ansökan om att avsluta omhändertagandet hade gjorts, förvaltningsdomstolens motiveringar och de rättsregler förvaltningsdomstolen hänvisar till i sitt beslut och de yrkanden som framförts i högsta förvaltningsdomstolen och den utredning som erhållits i ärendet, fanns det inte skäl att ändra slutresultatet i förvaltningsdomstolens beslut avseende avslutandet av omhändertagandet.

Gällande begränsningen av kontakterna konstaterade högsta förvaltningsdomstolen att klientplanen innehöll en skrivning om en stadgad praxis mellan fosterföräldrarna och mamman, att barnet träffade sin mamma i genomsnitt en gång per månad hos fosterfamiljen. Beslutet att begränsa kontakten hade gjorts efter att mamman i början av augusti till socialvården hade uttryckt sitt missnöje över fosterföräldrarnas närvaro vid träffarna. Mamman hade i mars 2017 krävt ökad kontakt och samtidigt ansökt om att omhändertagandet upphör. Under dessa omständigheter borde senast i beslutet 14.8.2017 om att begränsa kontakten ha skrivits in var och hur ofta träffarna ordnas. Eftersom den tid då kontakten var begränsad hade löpt ut ändrades inte förvaltningsdomstolens beslut till denna del.

Barnskyddslagen 4 § 2 mom., 40 §, 47 § 1 - 3 mom., 49 § 3 mom., 54 §, 62 § 1 mom. 1 och 2 punkten, 62 § 2 mom. 1 punkten, 62 § 4 mom. och 63 §

Europeiska människorättskonventionen artikel 8

Europeiska människorättsdomstolens dom i stor sammansättning Strand Lobben and others v. Norway 10.9.2019 (styckena 202 - 213 med hänvisningar).

Europeiska människorättsdomstolens dom A.S. v. Norway 17.12.2019

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Outi Suviranta, Janne Aer, Ari Wirén och Toomas Kotkas. Föredragande Anne Rautiainen.