Finlex - Till startsidan
Prejudikat

18.12.2020

Prejudikat

Högsta förvaltningsdomstolens prejudikat.

HFD:2020:147

Ämnesord
Offentlig upphandling, Nationell upphandling, Upphandlingsenhetens prövningsrätt att välja förfarandet vid konkurrensutsättningen av nationell upphandling, Onormalt lågt anbud, Upphandlingsenhetens begäran om förklaring på anbudets priser och kostnader, Anbudsgivarens skyldighet att inlämna förklaring så att det onormalt låga anbudet kan bedömas, Förkastande av anbud som onormalt lågt
År för fallet
2020
Meddelats
Diarienummer
315/2/19
Liggare
4377
ECLI-kod
ECLI:FI:KHO:2020:147

Frågan gällde om upphandlingsenheten i en nationell upphandling hade kunnat begära förklaring på grunderna för det onormalt låga anbudet och förkasta anbudet på grund av det onormalt låga priset för att anbudsgivaren enligt upphandlingsenheten inte hade inlämnat tillräcklig utredning om de begärda förklaringarna gällande arbetsmetoder och prissättningsgrunder.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att den upphandlande enheten enligt 100 § i lagen om offentlig upphandling och koncession har prövningsrätt över vilket förfarande den använder i en nationell upphandling så länge det upphandlingsförfarande som används beskrivs i upphandlingsannonsen eller anbudsförfrågan.

Upphandlingsenheten har i nationella upphandlingar rätt att trygga sin egen avtalsrättsliga och ekonomiska ställning för den händelse att anbudsgivarna ger anbud på entreprenad till ett pris, som omöjliggör genomförandet av upphandlingen på det sätt som beskrivs i upphandlingsdokumenten, eller som leder till ekonomiska risker i genomförandet av upphandlingen. Därför har upphandlingsenheten, trots att man på den nationella upphandlingen inte tillämpar lagens 96 § om upphandlingar som överstiger EU-tröskelvärden, rätt att i upphandlingen tillämpa förfarandet gällande onormalt låga anbud enligt nämnda lagrum.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade vidare att upphandlingsenheten har en omfattande rätt att be om förklaring på anbud den anser vara för låga. Upphandlingsenheten hade bett om förklaring av anbudsgivaren på sådana omständigheter enligt vilka denne hade ansett sig kunna genomföra entreprenaden enligt anbudsbegäran med de pris som uppgavs i anbudet. Efter att anbudsgivaren inkommit med en förklaring som enligt upphandlingsenheten inte var ett tillräckligt svar på begäran om förklaring hade upphandlingsenheten ytterligare med en andra begäran om förklaring försökt utreda anbudsgivarens arbetsmetod och prissättning för att kunna bedöma hur onormalt anbudspriset var. Begäran om förklaring hade gällt bland annat arbetsmetodens tekniska lösningar och prissättningsgrunder.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg, i motsats till marknadsdomstolen, att eftersom anbudsgivaren inte hade lämnat de uppgifter upphandlingsenheten begärt för att kunna bedöma grunderna för det onormalt låga anbudet, hade upphandlingsenheten inom sin prövningsrätt kunnat förkasta bolagets anbud som onormalt lågt.

Lagen om offentlig upphandling och koncession 3 § 1 mom., 100 § 1 mom., 104 § 2 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Leena Äärilä, Vesa-Pekka Nuotio, Anne Nenonen och Joni Heliskoski. Föredragande Saija Laitinen.

Till början av sidan