16.11.2020

Migrationsverket hade beslutat att A skulle utvisas till sitt hemland Albanien eftersom han inte hade beviljats ett upphållskort för en unionsmedborgares familjemedlem.

Högsta förvaltningsdomstolen hade endast att avgöra frågan om huruvida den i 146 § 1 momentet i utlänningslagen avsedda helhetsbedömningen av utvisningen i detta fall skulle i efterhand bedömas annorlunda enbart på den grunden att A efter utvisningsbeslutet hade ingått äktenskap med en finsk medborgare och hade hos Migrationsverket ansökt om uppehållstillstånd på grund av familjeband.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att en ansökan om uppehållstillstånd som gjorts efter ett verkställbart beslut om avlägsnande från landet inte i utgångsläge utgjorde en grund för fortsatt vistelse i landet. Vid bedömningen av situationen ska det ändå säkerställas huruvida det finns vägande till barnets bästa eller skyddet för familjelivet hörande faktorer enligt den i 5 § i utlänningslagen avsedda proportionalitetsprincipen och 146 § 1 moment i utlänningslagen, som ska beaktas.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det att A vid en möjlig utvisning skulle måsta vänta på beslutet till sin uppehållstillståndsansökan utanför Finland inte kunde anses utgöra en kränkning av hans eller hans makas rätt till skydd för familjelivet och var inte heller i övrigt mot den i 5 § i utlänningslagen avsedda proportionalitetsprincipen. Det fanns inte heller övriga skäl att upphäva utvisningsbeslutet och återförvisa ärendet till Migrationsverket.

Utlänningslagen 5 §, 40 §, 146 § 1 mom., 147 § och 168 § 1 mom.

Europeiska människorättskonventionen 8 art.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Tuomas Kuokkanen, Taina Pyysaari, Jaakko Autio, Monica Gullans, Pekka Aalto och Juha Lavapuro. Föredragande Jenny Rebold.