HFD:2020:114
- Ämnesord
- Handlingsoffentlighet, Offentlighetslagens tillämpningsområde, Myndighetshandling, Icke-handling, Handling som uppgjorts för myndighetens interna arbete, Utbildningsmaterial, Internt utbildningstillfälle
- År för fallet
- 2020
- Meddelats
- Diarienummer
- 4784/1/19
- Liggare
- 4175
- ECLI-kod
- ECLI:FI:KHO:2020:114
Begäran om handlingar som riktade sig till polisinrättningen gällde powerpoint-bilder, vilka en person som tillhörde personalen hade uppgjort för polisinrättningens interna utbildningstillfälle. Såväl polisinrättningen som förvaltningsdomstolen hade med stöd av 5 § 3 mom. och 5 § 4 mom. i offentlighetslagen ansett att offentlighetslagen inte tillämpas på materialet. Personen som begärt handlingarna hade således inte rätt att få del av det material som begäran gällde.
Högsta förvaltningsdomstolen hade först att avgöra huruvida samma handling som innehades av myndigheten kunde falla utanför offentlighetslagens tillämpningsområde både på basis av 5 § 3 mom. 3 punkten och 5 § 4 mom. i offentlighetslagen. Därefter hade högsta förvaltningsdomstolen att avgöra huruvida begäran om handlingar hade kunnat avslås.
Med hänvisning till 5 § 4 mom. i offentlighetslagen kunde man utgående ifrån bestämmelsens syfte, ordalydelse och den inre systematiken i paragrafen dra den slutsatsen att 5 § 4 mom. i lagen uttryckligen gällde handlingar som klassificeras som myndighetshandlingar och inte sådana handlingar som till exempel enligt 5 § 3 mom. 3 punkten i lagen inte kan anses utgöra i offentlighetslagen avsedda myndighetshandlingar. Samma handling kan därför inte falla utanför offentlighetslagens tillämpningsområde både med stöd av 5 § 3 mom. 3 punkten och 5 § 4 mom. i lagen.
Det faktum att materialet som begäran om handlingar avsåg hade uppgjorts för polisinrättningens interna utbildningstillfälle talade i och för sig för att materialet hade kunnat anses utgöra en i 5 § 3 mom. 3 punkten i offentlighetslagen avsedd handling som var avsedd för myndighetens interna utbildning, på vilken offentlighetslagen inte tillämpas. Samtidigt gällde bestämmelsen, som även kallas biblioteksklausulen, enligt sin ordalydelse handlingar som har förvärvats av myndigheten, vilket talade för att bestämmelsen inte var avsedd att tillämpas på handlingar som uppgjorts av en person som var anställd av den nämnda myndigheten. Med beaktande även av att bestämmelsen enligt lagens förarbeten huvudsakligen är avsedd för material så som hjälpmedel, samt det att begränsningar av offentlighetsprincipen ska tolkas restriktivt, kunde det i begäran om handlingar avsedda materialet inte anses vara en handling som med stöd av 5 § 3 mom. 3 punkten i lagen faller utanför offentlighetslagens tillämpningsområde.
Det ifrågavarande materialet som en anställd hade uppgjort för internt utbildningsbruk inom myndigheten skulle däremot anses vara handlingar som har upprättats för förhandlingar, kontakter och något annat därmed jämförbart internt myndighetsarbete mellan personer som arbetar inom en myndighet enligt 5 § 4 mom. i offentlighetslagen. I ärendet skulle följaktligen ännu avgöras om materialet innehöll sådan information som enligt arkivlagen är material som ska arkiveras.
I det nämnda utbildningsmaterialet hade bland annat offentlighets- och förundersökningslagstiftningen behandlats och därigenom ämnen som är centrala för bruket av offentlig makt och polisens verksamhet. Å andra sidan var de åsikter och ställningstaganden som framförts om ämnena upphovspersonens egna och inte som sådana bindande för polisinrättningen eller enskilda poliser i deras verksamhet. I ärendets bedömning skulle beaktas att till exempel en till polisinrättningen riktad begäran om handlingar i varje fall alltid ska avgöras med tillämpning av lagen och enskilt oberoende av vad som eventuellt har framförts i detta ämne under en intern utbildning.
Mot ovanstående bakgrund ansåg högsta förvaltningsdomstolen att betydelsen av det material som var föremål för begäran för polisinrättningens beslutsfattande och övrigt maktbruk var högst indirekt och av sekundär betydelse för hur offentlighetsprincipen förverkligas. Materialet innehöll inga sådana uppgifter som enligt arkivlagstiftningen ska överföras till ett arkiv. Offentlighetslagen skulle således inte enligt 5 § 4 mom. i sagda lag tillämpas på det begärda materialet och begäran om handlingar hade därför kunnat avslås.
Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (offentlighetslagen) 1 § 1 mom., 2 § 1 mom., 5 § och 9 § 1 mom.
Arkivlagen 6 § 1 mom. och 7 § 2 mom.
Se och jämför HFD 2012:68, HFD 2015:171 och HFD 2016:207.
Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Taina Pyysaari, Jaakko Autio, Monica Gullans och Juha Lavapuro. Föredragande Mikko Rautamaa.