12.6.2019

Kommun X och A hade år 2006 ingått ett avtal tillsvidare om närståendevård för vård av den fullvuxne svårt utvecklingsstörda B. Kommun X hade samma år genom skilda beslut beviljat B en personlig assistent för 30 timmar i veckan. Sedermera hade flera avtal om den personliga assistansen gjorts och besvär gällande dem hade behandlats i förvaltningsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen.

Vård- och serviceplanen 20.9.2006 hade varit bilaga till avtalet om närståendevård. I den i oktober 2011 uppdaterade vård- och serviceplanen konstaterades bland annat att den för B:s vård relevanta servicen bestod av hälsocentralstjänster, fysioterapi, specialsjukvårdstjänster, fallhantering och vid behov undersöknings- och rådgivningstjänster på poliklinik, dag- och arbetsverksamhet i ett verksamhetscenter samt en personlig assistent. I vård- och serviceplanen hade dessutom anordnandet av närståendevårdarens lediga dagar behandlats.

A framhöll i sin förvaltningstvistemålsansökan att Y som var samkommun för grundtjänsterna hade brutit avtalet om närståendevård genom att ensidigt minska antalet timmar som B hade beviljats för personlig assistent från vad som enligt den serviceplan som bilagts avtalet, och som därmed utgjorde en del av avtalet, hade ansetts vara behövligt för B med tanke på vårdbehovet. Att avsluta den personliga assistansen innebar samtidigt att A fråntogs sina ledigheter. A yrkade att samkommun Y enligt avtalet om närståendevård åläggs att återinföra en personlig assistent åt B för 30 timmar i veckan. Förvaltningsdomstolen avslog A:s förvaltningstvistemålsansökan.

Högsta förvaltningsdomstolen hade att på A:s besvär avgöra om samkommun Y hade brutit det med A ingångna avtalet om närståendevård gällande B:s vård genom att avsluta den personliga assistans som B hade rätt till enligt vård- och serviceplanen.

Högsta förvaltningsdomstolen avslog A:s besvär. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det under den tid som avtalet om närståendevård var i kraft gick att ändra den vård- och serviceplan som bilagts avtalet så att den motsvarade den vårdbehövandes aktuella behov av service. Vård- och serviceplanen kan även ändras i en situation då det inte i sig skett några förändringar i den vårdbehövandes behov av vård. Oberoende av vad som skrivits in i vård- och serviceplanen är kommunen skyldig att tillgodose kommuninvånarna med de social- och hälsovårdstjänster som hör till kommunens ansvar att anordna.

Socialtjänster, som personlig assistans enligt lagen om service och stöd på grund av handikapp, beviljas den vårdbehövande enligt skilda överklagbara beslut av en kommunal tjänsteman. Personlig assistans enligt lagen om service och stöd på grund av handikapp beviljas inte genom förvaltningsbeslut som gäller stöd för närståendevård och inte heller genom ett avtal om närståendevård eller en till avtalet bilagd vård- och serviceplan. De tjänster som beviljas den vårdbehövande med stöd av lagen om service och stöd på grund av handikapp är därför inte en del av avtalet om närståendevård mellan kommunen och vårdaren och på tjänsterna tillämpas inte bestämmelserna i lagen om stöd för närståendevård om uppsägning och ändring av avtalet om närståendevård. Den för grundtjänsterna ansvariga samkommunen Y hade inte brutit det avtal om närståendevård som ingåtts med A då kommunen beslutade att avsluta eller göra ändringar i den personliga assistens som B hade beviljats.

Lagen om stöd för närståendevård 1 §, 2 § 2 och 4 punkten, 7 § och 8 § 1 mom.

Lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården 7 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Outi Suviranta, Janne Aer, Petri Helander och Toomas Kotkas. Föredragande Suvi Leskinen.