4.2.2019

A hade av polisinrättningen meddelats körförbud tills vidare efter att läkaren hade gjort en anmälan åt polisen om att A inte uppfyllde de medicinska kraven för körkortstillstånd i grupp 1.

Förvaltningsdomstolen avslog besvären som A anfört över polisinrättningens beslut.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg med anledning av A:s besvär att i princip skulle polisen meddela körförbud åt en person utan någon närmare granskning efter att ha mottagit anmälan av läkare. A hade emellertid lagt fram sådan tillförlitlig utredning gällande sin sjukdom som skulle beaktas vid bedömningen av huruvida förutsättningarna för att meddela körförbud hade uppfyllts.

En medlemsstat kan i och för sig ställa strängare medicinska krav på förarens hälsotillstånd än direktivet om körkort. I 17 § 1 mom. 3 punkten i körkortslagen hänvisades emellertid uttryckligen till kraven enligt bilaga III i körkortsdirektivet utan att ställa strängare krav än direktivet. Vid bedömningen av om A på det sätt som avses i 64 § 2 mom. 1 punkten i körkortslagen hade uppfyllt de medicinska kraven för körkortstillstånd som anges i 12 § i körkortslagen skulle därför beaktas det som föreskrivits om epilepsi enligt bilaga III i direktivet. Eftersom A hade epileptiska anfall endast under sömnen, skulle han enligt direktivet anses vara körförmögen. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens och polisinrättningens beslut samt det körförbud som meddelats åt A.

Körkortslagen 12 § 1 mom. 1 punkten, 17 § 1 mom. 3 punkten (70/2015) och 2 mom. (70/2015), 21 § 1 mom. (70/2015) och 3 mom. (386/2011), 64 § 2 mom. 1 punkten och 66 § 3 mom.

Europaparlamentets och rådets direktiv om körkort (körkortsdirektivet) 2006/126/EG, bilaga III punkt 12 sådant det lyder ändrat genom Europeiska kommissionens direktiv 2009/113/EG

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Mikko Pikkujämsä, Janne Aer, Vesa-Pekka Nuotio och Antti Pekkala. Föredragande Kari Nieminen.