16.12.2019

A Ab som hade ett i 4 § i lagen om privat hälso- och sjukvård avsett tillstånd att tillhandahålla hälso- och sjukvårdstjänster, upprätthöll en webbtjänst där privatpersoner genom att logga in kunde köpa en blod- eller urinprovsanalys utan remiss av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården. A Ab analyserade enligt köparens önskemål de erhållna provresultaten och sammanställde en rapport ur vilken provresultaten framgick. Enligt ansökan utförde köparen själv jämförelsen av provresultaten med referensvärden och fattade beslut om att eventuellt söka sig till vidare behandling. Det var ostridigt att A Ab var en i 35 § 1 punkten i mervärdesskattelagen avsedd verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård.

I sina besvär till förvaltningsdomstolen hade A Ab bett att som förhandsavgörande erhålla ett utlåtande om att bolaget inte skulle erlägga mervärdesskatt för försäljningen av de i ansökan om förhandsavgörande avsedda tjänsterna eftersom det var frågan om i 36 § 2 punkten i mervärdesskattelagen avsedda undersöknings- och laboratorietjänster i anslutning till hälso- och sjukvård. Förvaltningsdomstolen hade avvisat ärendet till den del det gällde tillämpningen av 35 § i mervärdesskattelagen. Enligt förvaltningsdomstolen hade saken blivit en annan då ändringssökanden först i sitt genmäle hade yrkat att den i ansökan om förhandsavgörande avsedda försäljningen av tjänster skulle anses vara skattefri också med stöd av 35 § i mervärdesskattelagen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att domstolen å tjänstens vägnar enligt allmänna rättegångsprinciper känner rätten och tillämpar lagen på fakta i ärendet (jura novit curia -principen). Bolaget hade inte framfört ett nytt yrkande i sitt genmäle till förvaltningsdomstolen och saken hade inte på grund av bolagets yrkande i genmälet blivit en annan på det sätt som avses i 27 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen. Det hade därför skett ett rättegångsfel i förvaltningsdomstolen.

Med beaktande av de i ansökan avsedda tjänsternas natur och syfte samt unionens domstols rättspraxis, skulle de tjänster ansökan om förhandsavgörande gällde anses vara i 35 § och 36 § 2 punkten i mervärdesskattelagen avsedda hälso- och sjukvårdstjänster som är befriade från skatt. Förhandsavgörande för tiden 21.6.2017 - 31.12.2018.

Förvaltningsprocesslagen 27 § och 51 § 1 mom.

Mervärdesskattelagen 34 §, 35 § och 36 § 2 punkten

Rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt

art. 132.1 b

Unionens domstols domar C-106/05, L.u.P, C-344/14, De Fruytier, ja C-700/17, Peters

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Hannele Ranta-Lassila, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio och Anne Nenonen. Föredragande Suvi Leskinen.