HFD:2019:108
- Ämnesord
- Inlösningstillstånd, Kraftledning, Ändrad ledningsrutt, Kommunens utlåtande, Bristfällig utredning
- År för fallet
- 2019
- Meddelats
- Diarienummer
- 6144/1/18
- Liggare
- 3895
- ECLI-kod
- ECLI:FI:KHO:2019:108
I ett ärende som gällde inlösningstillstånd för bygge av kraftledning hade kommunen gett sitt utlåtande i ett skede då ledningsrutten var planerad att dras väster och norr om en industrifastighet. Inlösningstillstånd hade sedermera ansökts för en sådan ledningsrutt som skulle dras söder och öster om sagda industrifastighet. Denna ruttändring kunde inte anses obetydlig i förhållande till förutsättningarna för beviljande av inlösningstillstånd, i synnerhet som kraftledningen till dessa delar skulle dras genom ett detaljplaneområde och på ett sätt som avvek från den anvisning som gjorts för ledningsrutten i generalplanen.
Kommunen hade inte beretts tillfälle att avge utlåtande till den del inlösningstillståndet gällde kraftledningens rutt söder och öster om industrifastigheten. Ruttändringen fick inte stöd av de ikraftvarande general- och detaljplanerna och ändringen kunde inte heller i övrigt anses obetydlig. Den för planläggningen ansvariga kommunen borde ha hörts om ruttändringen i förhållande till de ikraftvarande planerna. Eftersom kommunen inte hade beretts i 8 § i inlösningslagen avsett tillfälle att avge utlåtande i ärendet till denna del var tillståndet beviljat utgående från bristfällig utredning. Statsrådets beslut om att bevilja inlösningstillstånd skulle upphävas till den del det gällde kraftledningens ovan nämnda sträckning. Ärendet återförvisades till dessa delar till statsrådet för ny behandling.
Finlands grundlag 15 §
Lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter (inlösningslagen) 3 §, 4 § 1 och 2 mom., 5 § 1 mom., 7 § 1 och 2 mom., 8 § samt 9 § 1 mom.
Beslut som överklagas
Statsrådet 22.11.2018 nr TEM/1380/05.03.03/2018
Statsrådets beslut
Statsrådet har med sitt överklagade beslut med stöd av 4 § i lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter (inlösningslagen) beviljat Sibbo Energi Ab tillstånd till att genom inlösen förvärva bestående nyttjanderätt till de områden i Helsingfors stad och Sibbo kommun som tillhör de fastigheter som räknas upp i ansökan och som behövs för en 110 kV:s elöverföringsledning (Landbo - Massby) och utrustning för da-taöverföring. Inlösningen börjar vid fastigheten Landbo elstation 91-442-6-623 i Helsingfors stad och slutar vid fastigheten Transformatorn 753-419-3-29 i Sibbo kommun. Ledningens längd är cirka 7,1 kilometer. Ledningsgatans bredd är huvudsakligen 26 meter och delvis 16 meter och på bägge sidor om den inlöses 10 meter breda kantzoner. Med stöd av 58 § i inlösningslagen har Sibbo Energi Ab även beviljats tillstånd till förhandsbesittningstagande.
Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen
A och B har i sina gemensamma besvär yrkat att statsrådets beslut ska upphävas till den del det berör inlösning av nyttjanderätt på sträckningen av den planerade ellinjen från stolpe nr 26 och framåt till Massby elstation. Ändringssökandena har också yrkat att verkställigheten av statsrådets beslut ska förbjudas.
Ändringssökandena har motiverat sina besvär på bland annat följande sätt:
Energiverket har 12.5.2014 beviljat Etelä-Suomen Energia Oy, numera Sibbo Energi Ab, projekttillstånd för en 110 kV:s överföringsledning från Landbo elstation till Massby elstation. Ledningsförbindelsen har motiverats med att den behövs som en tillfällig reservförbindelse för att den äldre överföringslinjen från stamlinjen i Andersböle till Kallbäck elstation ska kunna repareras i framtiden. Linjen till Massby elstation är nyare och denna 110 kV:s linje och elstationen byggdes huvudsakligen för att betjäna Arla-Ingmans mejeri-industrianläggning i slutet av 1980-talet. Det andra alternativet att bygga linjen direkt till Kallbäck elstation längs motorvägen österut, vilken funktionellt skulle ha varit en betydligt bättre nätverkslösning, ansågs av elbolaget vara för dyr att förverkliga jämfört med det nu valda alternativet.
Etelä-Suomen Energia Oy har den 6.2.2015 erhållit Lantmäteriverkets tillstånd för att utföra utredningar i terrängen för att fastställa riktningen för linjen mellan Landbo och Massby elstationer. Enligt den preliminära sträckningen skulle linjen följa motorvägen österut nästan fram till Vaakkola och härifrån norrut till Massby elstation och i slutändan var den dragen norr om Arlas fabrikstomt fram till Massby elstation.
Etelä-Suomen Energia Oy anordnade 26.3.2018 ett hörandetillfälle enligt 9 § 4 mom. i inlösningslagen. Före mötet utskickades också en kallelse med den föreslagna sträckningen för 110 kV:s linjen till berörda markägare. Den slutliga linjedragningen följde till största delen den år 2016 kungjorda preliminära linjedragningen. Den enda större väsentliga ändringen var att linjen hade flyttats till att löpa söder om Arlas fabriksanläggning i Massby. Vid hörandetillfället motsatte sig ändringssökandena detta och framförde att ledningen inte borde ha flyttats på grund av att endast en part det vill säga Arla har fått framföra sina krav och önskemål som inverkat på linjedragningen före hörandetillfället.
I sitt yttrande framförde ändringssökandena att A äger en i den gällande detaljplanen anvisad, obebyggd industritomt TK-1 gränsande till Arlas industritomt. Tomten var tänkt som en möjlig utvidgning av mejeriverksamheten och körningen till tomten har anvisats via Arlas tomt. Mellanområdet har avsatts som område som ska planteras. Ingen ellinje har anvisats i detaljplanen mellan tomterna.
I den gällande detaljplanen har däremot anvisats en reservering för en ellinje längs Arlas tomts norra gräns. En ny ellinje ska således i första hand placeras enligt den fastställda detaljplanen norr om industrifastigheten. För det andra har också ett nytt gatuområde till fabriken anvisats från sydväst och det skulle vara mest ändamålsenligt och medföra minsta olägenhet om linjen placerades att löpa längs det planerade gatuområdet.
Den föreslagna ellinjen kommer att förorsaka särskild stor oskälig olägenhet för planeringen och utbyggandet av industritomten och linjen strider klart emot den fastställda detaljplanen.
B äger två bostadstomter på fastigheten 753-419-1-61 inom samma planeområde där också en mindre planeändring är under uppgörande. Linjen gränsar till dessa två bostadstomter, vilket inte kan vara i enlighet med en ansvarsfull och laglig linjeplanering som också strider emot den fastställda detaljplanen. Dessutom bestämmer Sibbo kommuns fastställda byggnadsordning, att en bostadsbyggnad inte får placeras inom ledningsområdet och att 2 000 m 2 av tomtens areal ska ligga utanför ledningsområdet dit också kantzonen räknas. Linjen är i strid med dessa bestämmelser.
På ett område med fastställd detaljplan är åtgärdsbegränsning enligt 128 § i markanvändnings- och bygglagen alltid i kraft, vilket innebär att för trädfällning och schaktning alltid krävs tillstånd för miljöåtgärder. Också undantag från den fastställda planen för placering av linjen kan förutsätta undantag från Sibbo kommuns byggnadsordning. Huruvida detta har utretts i samband med utlåtandet från Sibbo kommun framgår inte ur ansökningshandlingarna. Dessa lovprocesser med tillhörande besvärstider kan fördröja byggandet av linjen avsevärt.
Ändringen av linjedragningen från den ursprungliga väster och norr om Arlas tomt grundar sig, enligt planerarens utsago vid hörandetillfället, endast på ett muntligt önskemål av Arlas fastighetschef om att Arla har eventuella planer på utvidgningar norrut. Detta baserar sig dock inte på några relevanta fakta eftersom den fastställda detaljplanen inte möjliggör utvidgning vare sig norrut eller västerut. Enda möjliga utvidgningsriktningen är mot sydväst på den angränsande av A ägda industritomten. Den nu föreslagna linjen förstör denna enda möjliga utvidgningsriktningen.
Ytterligare har A i motsats till Arla inte kontaktats om ändringen av sträckningen och han har ej heller fått ge sitt genmäle till Arlas utlåtande, vilket inte är i enlighet med förvaltningslagens förfarandebestämmelser.
I den gällande generalplanen Sibbo 2025, som fastställts av högsta förvaltningsdomstolen, har den nu aktuella ellinjen anvisats noggrant och så att den löper väster och norr om Arlas industrifastighet. Den planerade ledningen försvårar avsevärt genomförandet av generalplanen till denna del.
Enligt 58 § 2 mom. i markanvändnings- och bygglagen får på ett detaljplaneområde inte placeras sådana funktioner som medför olägenheter för den användning av andra områden som anvisats i planen. På ett detaljplaneområde får inte heller placeras funktioner som strider mot detaljplanebestämmelser som avser att förhindra eller begränsa miljökonsekvenser som är skadliga eller förorsakar störningar. Området där ledningen ska placeras är avsatt som TK-1-kvartersområde för industri- och kontorsbyggnader. Utelagring får ej ske på kvartersområdet. På kvartersområdet får byggas utrymmen för icke miljöstörande industri- och kontorsverksamhet, samt för fastighetens skötsel nödvändiga bostäder.
Enligt Strålsäkerhetscentralens direktiv om hur kraftlinjer beaktas i planeringen rekommenderas, att bestående boende- eller vistelseutrymmen inte ska placeras närmare än 40 meter från mittlinjen på en 110 kV:s ellinje. En stor del av bostadsfastigheten 753-419-1-61 ligger inom den planerade linjens 40 meters zon.
Sibbo Energi Ab har inte utrett linjedragningens planenlighet till alla delar tillräckligt noggrant. Detta har gett fel information och uppfattning för statsrådets beredning beträffande linjens ändamålsenlighet och lagenliga beredning, vilket har stor betydelse för intressebedömningen om huruvida projektet medför större skada på privata intressen än den allmänna nyttan jämfört med om ledningen dragits väster och norr om Arlas industrianläggning.
Eftersom statsrådet inte har haft tillgång till tillräckliga utredningar beträffande markanvändningen och planläggningssituationen, såsom förutsätts i inlösningslagen och elmarknadsförordningen, längs hela den planerade 110 kV:s ellinjen från Landbo elstation till Massby elstation, har beslutet om inlösning av nyttjanderätt fattats på felaktiga grunder till den del det berör ledningsdragningen från ledningsstolpe nr 26 fram till Massby elstation. Inlösningsbeslutet förorsakar större men för A:s och B:s enskilda intressen än den nytta inlösningen medför för allmänt intresse på den sträckning som ovan nämnts med beaktande av att ledningen lika enkelt och utan större tilläggskostnader kan placeras annorlunda till denna del.
Arbets- och näringsministeriet har i sitt yttrande anfört bland annat följande:
Det har förhandlats med Sibbo kommun om dragningen av den planerade ledningen, och enligt kommunens representanter försvårar den valda linjedragningen inte planläggningen av området.
I det direktiv av Strålsäkerhetscentralen som nämns i besvären konstateras att de rekommenderade värdena för befolkningen inte hindrar byggande alldeles invid ledningsgatans kant i kantzonen. Av den miljöutredning som gjorts om projektet framgår inte att ledningen skulle orsaka hälsoeffekter.
I besvären framförs inte några nya omständigheter som skulle inverka på saken. Ministeriet anser att det beviljade inlösningstillståndet inte strider mot lag.
Sibbo Energi Ab har i sin förklaring yrkat att besvären ska förkastas. Bolaget har hänvisat till sitt bemötande till arbets- och näringsministeriet och till arbets- och näringsministeriets utlåtande. Enligt bolaget är de i en generalplan anvisade ledningsrutterna riktgivande utan att deras verkställbarhet har granskats närmare i det skede reserveringen har gjorts. De slutliga rutterna utreds i allmänhet först i samband med terrängkartläggningen. Förutsättningarna för inlösningstillstånd och tillstånd till förhandsbesittningstagande har varit uppfyllda.
A och B har i sitt genmäle anfört bland annat följande:
I statsrådets beslutsmotiveringar anförs att Sibbo kommun inte har haft något att anmärka på projektet. Denna motivering är felaktig eftersom kommunens positiva utlåtande om linjedragningen är givet den 27.8.2013 och baserar sig på den ursprungliga linjedragningen väster om Arlas fabriksfastigheter och som är i enlighet med reserveringen i Sibbo kommuns generalplan och i de under uppgörande varande delgeneralplanerna.
Arbets- och näringsministeriet har bifogat ett antal e-postmeddelanden som utväxlats mellan sökandens representant och vissa tjänstemän i Sibbo kommun och en konsultbyrås representant som handhar vissa detaljplaneringsuppdrag som tangerar den tilltänkta nya linjedragningen till en mindre del. Ur e-posten 3.4.2018 framgår klart att sökanden inte har haft någon som helst uppfattning om att största delen av området på fastigheten 753-419-1-44 söder om Arlas industrianläggning har en fastställd detaljplan redan från år 1989, trots att Arla och Sibbo Energi Ab redan långt tidigare har blivit upplysta om saken. I svaret nämns bara pågående planeprojekt och inget om den gällande detaljplanen. Dessa e-postmeddelanden kan inte anses vara relevanta officiella utlåtanden och de tar heller inte ställning till huruvida den ändrade linjedragningen står i strid med den gällande fastställda detaljplanen. Det är uppenbart och klart att den linjedragning som statsrådets inlösningsbeslut avser strider emot gällande detaljplan.
Arbets- och näringsministeriet påstår också att ur en miljöutredning, som gjorts om projektet, skulle framgå att ledningen inte skulle orsaka hälsoeffekter. Denna miljöutredning är utförd 19.6.2012 och baserar sig på den ursprungliga linjedragningen väster om Arlas industriområde. En komplettering är daterad 16.6.2018 och justerad 24.6.2018. Ansökan om inlösningstillstånd är daterad 21.6.2018 och inlämnad till arbets- och näringsministeriet 28.6.2018. Kompletteringsutredningarna har heller inte delgetts markägarna, utan endast fogats till inlösningsansökan i sista stund. I miljöutredningen och dess kompletteringar har inte utretts linjens hälsoeffekter och de omnämns inte heller i rapporten. Ministeriets genmäle är vilseledande och inte sanningsenligt till denna del.
Största delen av ansökningshandlingarna, utlåtandena och utredningarna gäller den ursprungliga linjedragningen. Också Energiverkets projekttillstånd, Lantmäteriverkets undersökningstillstånd 6.2.2015 och alla myndighetsutlåtanden baserar sig på den ursprungliga linjedragningen väster om Arlas industrianläggning. Man kan nog med fog påstå, att statsrådets beslut delvis baserar sig på felaktiga och vilseledande utredningar och handlingar.
Undersökningstillståndet kan inte anses ha gällt den nya linjedragningen söder om Arlas industriområde, som delvis ligger utanför undersökningszonen. Ansökan och beslutet om inlösningstillstånd baserar sig inte på ett lagakraftvunnet undersökningstillstånd till denna del.
Ellinjen är anvisad som en bindande reservering i Sibbo generalplan 2025. Enligt 42 § i markanvändnings- och bygglagen ska generalplanen tjäna till ledning för myndigheterna vid beslut som berör markanvändningen.
Högsta förvaltningsdomstolen har sänt A:s och B:s genmäle till Sibbo Energi Ab för kännedom.
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande
Högsta förvaltningsdomstolen har prövat ärendet.
1. Statsrådets beslut upphävs till den del inlösningstillståndet och tillståndet till förhandsbesittningstagande gäller kraftledningens sträckning mellan stolpe nr 26 och Massby elstation. Till dessa delar återförvisas ärendet till statsrådet för ny behandling.
2. Yrkandet om verkställighetsförbud avskrivs.
Skälen till högsta förvaltningsdomstolens avgörande
1. Avgörande i huvudsaken
Tillämpliga lagrum
Enligt 15 § 1 mom. i Finlands grundlag är vars och ens egendom tryggad. Enligt 2 mom. i samma paragraf bestäms angående expropriation av egendom för allmänt behov mot full ersättning genom lag.
Enligt 3 § i lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter (inlösningslagen) kan genom inlösen:
1) fast egendom eller ständig eller tidsbestämd särskild rättighet förvärvas;
2) rätten att nyttja eller råda över fast egendom eller särskild rättighet varaktigt eller för viss tid begränsas; samt
3) särskild rättighet upphävas.
Enligt 4 § 1 mom. i inlösningslagen får inlösen ske, när allmänt behov så kräver. Inlösen får likväl icke verkställas, om inlösningens syfte kan uppnås lika lämpligt på något annat sätt eller om det men inlösningen förorsakar enskilt intresse är större än den nytta som den medför för allmänt intresse. Enligt 2 mom. i samma paragraf kan sökande av inlösen även vara privaträttsligt samfund som visar att allmänt behov kräver inlösen, och framlägger tillförlitlig utredning om att egendom, som inlöses, kommer att användas för avsett ändamål.
Enligt 5 § 1 mom. i inlösningslagen utfärdar statsrådet vid sitt allmänna sammanträde inlösningstillstånd på ansökan.
Enligt 7 § 1 mom. i inlösningslagen ska den sökande vid ansökan om inlösningstillstånd förete en utredning, med stöd av vilken behovet av inlösen kan bedömas eller förekomsten av rätt till inlösen kan konstateras.
Enligt 2 mom. i samma paragraf ska till ansökan fogas vederbörliga kartor och ritningar, utredning om vederbörande ägare och innehavare samt deras adresser och vid behov uppgifter om planläggningssituationen inom området.
Enligt 8 § 1 mom. i inlösningslagen ska ägare av sådan fast egendom och innehavare av sådan nyttjanderätt som inlöses, om sökanden inte styrker att dessa skriftligen har samtyckt till inlösningen, innan inlösningstillstånd utfärdas beredas tillfälle att inom utsatt tid avge utlåtande i saken. Denna tid får inte vara kortare än 30 dagar, ej heller längre än 60 dagar, räknat från delgivningen av ansökan. Enligt 2 mom. i samma paragraf ska kommunen samt, om företaget har regional betydelse, förbunden på landskapsnivå och närings-, trafik- och miljöcentralen beredas i 1 mom. avsett tillfälle. Närings-, trafik- och miljöcentralen ska beredas motsvarande tillfälle också när företaget har avsevärd betydelse för miljövården.
Enligt 9 § 1 mom. i inlösningslagen ska ansökningshandlingarna och meddelande om den tid som har utsatts för avgivande av utlåtande delges ägare och innehavare som bevislig delgivning, samt sådan i 8 § 2 mom. avsedd part som ska höras som vanlig delgivning enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen (434/2003). Delgivning till andra än de ovannämnda verkställs genom offentlig kungörelse på kommunens anslagstavla, enligt vad som föreskrivs särskilt. Om inlösningstillståndsansökan gäller ett projekt på vilket lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning tillämpas, ska kungörelsen offentliggöras också på kommunens webbplats.
Enligt 7 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen får beslut av statsrådets allmänna sammanträde överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen. Enligt 2 mom. i samma paragraf får besvär anföras på den grunden att beslutet strider mot lag.
Juridisk bedömning och slutsatser
I inlösningslagen ingår inte bestämmelser om hur planering av områdesanvändningen enligt markanvändnings- och bygglagen inverkar på förutsättningarna för att bevilja inlösningstillstånd. En förutsättning för att bevilja inlösningstillstånd är till exempel inte att en i ansökan om inlösningstillstånd avsedd kraftlednings rutt är anvisad i en i markanvändnings- och bygglagen avsedd plan. Planeringen av områdesanvändningen ska ändå beaktas då förutsättningarna för inlösning prövas och särskilt då prövningen gäller om inlösningens syfte kan uppnås lika lämpligt på något annat sätt i enlighet med 4 § 1 mom. i inlösningslagen, än den ledningsrutt eller det byggalternativ som uppgetts i ansökan om inlösningstillstånd.
Ur handlingarna framgår att den i inlösningstillståndet avsedda kraftledningen ursprungligen var tänkt att dras till Massby elstation på den västra och norra sidan om industrifastigheten i närheten av elstationen. Denna ledningsrutt är anvisad i generalplanen Sibbo 2025.
Inlösningstillståndet har ändå ansökts och beviljats för en ledningsrutt på den södra och östra sidan om industrifastigheten. Enligt inlösningsansökan är kraftledningen på detta sätt lättare att ansluta till elstationen och därutöver har man strävat efter att beakta möjligheterna att utvidga verksamheten på industrifastigheten till dess norra och västra sida. A och B har i sina besvär yrkat att statsrådets beslut upphävs till uttryckligen denna del det vill säga till den del linjedragningen går söder och öster om industrifastigheten från stolpe nr 26 och fram till Massby elstation.
Enligt 8 § 2 mom. i inlösningslagen ska kommunen beredas tillfälle att avge utlåtande i ärendet innan ett inlösningstillstånd beviljas. Sibbo kommun har beretts tillfälle att avge utlåtande och kommunen har 27.8.2013 gett ett utlåtande om byggprojektet gällande kraftledningen Landbo - Massby.
I 7, 8 och 9 § i inlösningslagen ingår bestämmelser om utredning i samband med en inlösningsansökan, hörande och hur hörandet ska genomföras. Av dessa bestämmelser kan man dra den slutsatsen att också kommunen i fråga om inlösningsärenden i samband med kraftledningsbyggen är avsedd att höras så att kommunen har kunnat ge sitt utlåtande utgående från en sådan ledningsrutt som inte åtminstone avsevärt avviker från det som sedermera har framställts i ansökan om inlösningstillstånd.
Sibbo kommun har gett sitt utlåtande i det skede då ledningen var tänkt att dras väster och norr om industrifastigheten. I den ansökan som 28.6.2018 har inlämnats till arbets- och näringsministeriet har inlösningstillstånd sökts för en ledningsrutt som på ovan beskrivet sätt går söder och öster om sagda industrifastighet. Denna ruttändring kan inte anses obetydlig i förhållande till förutsättningarna för beviljande av inlösningstillstånd, i synnerhet som kraftledningen således skulle dras genom ett detaljplaneområde och på ett sätt som avviker från den anvisning som gjorts för ledningsrutten i generalplanen.
A och B har i sin i 9 § 4 mom. i inlösningslagen avsedda utsaga 24.4.2018 framfört bland annat att en inlösning delvis skulle strida mot den ikraftvarande detaljplanen i Massby och den anhängiga detaljplaneändringen. Sibbo Energi Ab som ansökt om inlösningstillståndet har i sitt bemötande 31.8.2018 meddelat att man diskuterat med Sibbo planläggningsgrupp på ett möte i januari 2018. Sökanden har också hänvisat till e-postmeddelanden från april 2018. E-postmeddelandena har bifogats bemötandet och gäller kommunikation mellan sökandens representant och bland annat några tjänstemän inom Sibbo planläggning.
Inget skriftligt material från det möte som sökanden hänvisar till ingår i handlingarna. Ett sådant möte eller kommunikation per e-post med Sibbo kommuns tjänstemän kan inte anses utgöra ett i 8 § i inlösningslagen avsett tillfälle för kommunen att avge utlåtande, och varken det som i nämnda möte eventuellt har uttalats eller nämnda e-postmeddelanden anses utgöra kommunens i lagrummet avsedda utlåtande i ärendet. Vidare kan noteras att e-postmeddelandena främst gäller den i inlösningstillståndsansökan avsedda ledningsruttens förhållande till den anhängiga detaljplaneändringen och inte den i ansökan uppgivna ledningsruttens förhållande till den gällande detaljplanen.
Sibbo kommun har således inte beretts tillfälle att avge utlåtande i ärendet till den del inlösningstillståndet och tillståndet till förhandsbesittningstagande gäller kraftledningens sträckning mellan stolpe nr 26 och Massby elstation. Ledningsruttens ändring får inte stöd av de ikraftvarande general- och detaljplanerna och ändringen kan inte heller i övrigt anses obetydlig. Den för planläggningen ansvariga kommunen borde ha hörts om ruttändringen i förhållande till de ikraftvarande planerna. Eftersom kommunen inte har beretts i 8 § i inlösningslagen avsett tillfälle att avge utlåtande i ärendet till denna del har tillstånden beviljats utgående från bristfällig utredning.
På ovan nämnda grunder ska statsrådets beslut upphävas till den del ändring har sökts i ärendet det vill säga till den del inlösningstillståndet och tillståndet till förhandsbesittningstagande gäller kraftledningens sträckning mellan stolpe nr 26 och Massby elstation. Således ska ärendet till dessa delar återförvisas till statsrådet för ny behandling.
Då statsrådets beslut av ovan nämnda skäl har upphävts till de i besvären yrkade delarna finns det inte anledning att i ärendet yttra sig om de övriga besvärsgrunderna.
2. Yrkandet om verkställighetsförbud
Ärendet har avgjorts med detta beslut. Det behövs därför inte längre något avgörande med anledning av yrkandet om verkställighetsförbud.
Ärendet har avgjorts av president Kari Kuusiniemi samt justitieråden Kari Tornikoski, Tuomas Kuokkanen, Pekka Aalto och Monica Gullans. Föredragande Mikko Rautamaa.