4.5.2018

A uppfyllde inte oförvitlighetsvillkoret enligt 13 § 1 mom. i medborgarskapslagen. Då A:s situation granskades som helhet förelåg inte i 19 § 1 mom. i medborgarskapslagen avsedda vägande skäl att avvika från oförvitlighetsvillkoret.

Migrationsverket hade inte bestämt en i 19 a § 1 mom. i medborgarskapslagen avsedd väntetid för A.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att en väntetid kan bestämmas, men Migrationsverket kan också enligt 19 a § 1 mom. i medborgarskapslagen låta bli att bestämma en väntetid. I allt förvaltningsförfarande ska enligt 6 § i förvaltningslagen rättsprinciperna inom förvaltningen följas. Rättsprinciperna begränsar Migrationsverkets prövningsrätt då den bestämmer väntetiderna. Särskilt jämlikhetsprincipen förutsätter att väntetiderna i ärenden som är jämförbara med varandra är lika långa eller inte alls bestäms, om gärningarnas art eller upprepning förutsätter det. Det centrala är att fakta i ärendet och dess särdrag ligger som grund för avvägningen om väntetid bestäms eller inte.

Med beaktande av den utredning som erhållits av de brott A hade begått, upprepningen av brotten och den tid som gått sedan brotten begicks, hade Migrationsverket inte överskridit sin prövningsrätt då ingen väntetid hade bestämts i ärendet.

Medborgarskapslagen 13 § 1 mom. 3 punkten, 19 § 1 mom. och 19 a § 1 mom.

Ärendet har avgjorts av president Pekka Vihervuori och justitieråden Hannu Ranta, Mika Seppälä, Kari Tornikoski och Jaakko Autio. Föredragande Liisa Leiniö.