14.9.2018

A hade år 2012 donerat aktier i X-koncernens moderbolag åt sin dotter B. Enligt inlösenklausulen som ingick i bolagsordningen hade aktieägarna primär rätt och bolaget sekundär rätt att lösa in aktie som övergår till utomstående ny ägare. Lösningsrätten gällde varken överlåtelse av aktie till egna eller andra aktieägares efterkommande i rakt nedstigande led. Lösenbeloppet var det pris som avtalats mellan överlåtaren och aktieförvärvaren, dock högst aktiens matematiska värde.

Vid gåvobeskattningen hade det gängse värdet för varje donerad aktie ansetts vara substansvärdet 843,24 euro, som grundade sig på koncernbokslutet. Aktiens i inlösenklausulen avsedda matematiska värde var 377,21 euro.

Det hade inte gjorts sådana jämförelseöverlåtelser med aktierna där det för aktierna skulle ha betalats ett pris som skulle ha överskridit det bolagsordningsenliga lösenbeloppet. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg det vara utrett att det med hjälp av inlösenklausulen hade skapats ett effektivt och fungerande inlösenhot för att förhindra handel med aktierna. Det aktieinnehav som gåvotagaren och dennas närkrets besatt var så litet att de inte kunde anses ha ett sådant inflytande i bolaget med hjälp av vilket inlösenklausulen skulle ha kunnat avlägsnas från bolagsordningen eller dess inlösenhot kunde ha avvärjats i en enskild försäljningssituation. Högsta förvaltningsdomstolen bedömde att det sannolika överlåtelsepriset för varje aktie, och därmed grunden för gåvobeskattningen, skulle anses vara aktiens matematiska värde.

Lagen om skatt på arv och gåva 9 § 1 mom. och 21 §

Beslut som överklagas

Helsingfors förvaltningsdomstol 29.11.2016 nr 16/1293/3

Ärendets tidigare handläggning

Skatteförvaltningen har 29.1.2014 verkställt gåvobeskattningen av en gåva som A 27.12.2012 hade givit till B. Gåvan bestod av 150 aktier i X Ab. Gåvans värde uppgick till 126 486 euro.

Skatterättelsenämndens 15. sektion har 25.5.2015 delvis godkänt B:s yrkande om att värdet för aktierna i X Ab som erhållits som gåva bör rättas till aktiens matematiska värde på 377,21 euro per aktie enligt inlösenklausulen i X Ab:s bolagsordning. Rättelsenämnden har ansett att gängse värdet ska fastställas till 70 procent av substansvärdet på aktien och att gåvans värde ska fastställas till 88 500 euro.

Förvaltningsdomstolens avgörande

Helsingfors förvaltningsdomstol har förkastat B:s besvär.

Förvaltningsdomstolen har godkänt besvär av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, upphävt skatterättelsenämndens beslut och satt i kraft den verkställda gåvobeskattningen.

Förvaltningsdomstolen har anfört följande skäl för sitt beslut:

Tillämpade lagrum

Enligt 9 § 1 mom. och 21 § i lagen om skatt på arv och gåva läggs till grund för gåvoskatten det gängse värde som egendomen hade vid skattskyldighetens inträde. Med gängse värde av-ses egendomens sannolika överlåtelsepris.

Utredning som erhållits i ärendet

A har 27.12.2012 givit 150 aktier i X Ab i gåva till B. Hon är A:s dotter.

X Ab är X-koncernens moderbolag. Enligt 7 § i X Ab:s bolagsordning har bolagets övriga ak-tieägare eller företaget rätt att lösa in aktien, då den överlåts till annan än aktieägares egen eller annan aktieägares arvinge i rakt nedstigande led. Aktiens inlösenbelopp är det pris som avta-lats mellan överlåtare och aktieförvärvare, dock högst aktiens matematiska värde såsom detta värde är definierat i lagen om värdering av tillgångar i beskattningen. B har yrkat på att det matematiska värdet 377,21 euro per aktie ska utgöra gängse värdet för aktien vid gåvobeskatt-ningen.

I gåvobeskattningen har Skatteförvaltningen uppskattat gängse värdet per aktie till 843,24 euro. Detta värderingsbeslut har gjorts på basis av det egna kapitalet så som det framgår ur X-koncernens koncern-bokslut.

Skatterättelsenämnden har ansett att gängse värdet ska fastställas till 70 procent av substans-värdet på aktien, 590 euro per aktie, eftersom inlösenklausulen i bolagsordningen begränsar effektivt fri handel med bolagets aktier. Dessutom då aktieägandet är spritt på en stor del ägare kan de inte i praktiken påverka aktiestockens gängse värde.

Rättslig bedömning och slutsatser

I den verkställda gåvobeskattningen har aktiernas värde fastställts på basis av X Ab:s sub-stansvärde. Skatterättelsenämnden har ansett att gängse värdet ska fastställas till 70 procent av aktiernas substansvärde.

I gåvobeskattningen ska värderingen av gåvan baseras på gåvans individuella omständigheter och särdrag. Om gängse värde inte kan fastställas enligt jämförelseöverlåtelser, fastställs akti-ernas gängse värde i gåvobeskattningen i allmänhet på basis av företagets substansvärde och avkastningsvärde.

Enligt Skatteförvaltningens anvisning om värdering av tillgångar i arvs- och gåvobeskattningen beaktar man vid fastställandet av aktiens värde i regel inte det att aktierna har inlösen- eller samtyckesklausul eller andra särdrag. Om en sådan sak likväl i verkligheten påverkar aktiens gängse värde kan faktorn genom en motiverad utredning beaktas då gängse värde fastställs. Från utredningen skall det framgå på vilket sätt aktiens sannolika överlåtelsepris fastställs i ifrågavarande fall eller vilka inverkningar detta särdrag, som skall beaktas, har på det sannolika överlåtelsepriset.

I den nuvarande situationen kan egendomens sannolika överlåtelsepris inte baseras på jäm-förelseöverlåtelser. Förvaltningsdomstolen anser därför att aktiernas värde vid gåvobeskatt-ningen har kunnat beräknas utgående från bolagets totala substansvärde.

Förvaltningsdomstolen anser att inlösenklausulen i bolagets bolagsordning inte i sig kan anses ha betydelse vid fastställandet av aktiens gängse värde. Inlösenklausulen inverkar inte på gåvo-tagarens rätt till dividend eller annan utdelning av tillgångar. Eftersom B är arvinge till gåvogi-varen i rakt nedstigande led gäller inlösenklausulen inte den ifrågavarande överlåtelsen. För-valtningsdomstolen anser att det inte har någon betydelse att den skattskyldige möjligen vid ett senare tillfälle överlåter aktierna till en utomstående och att inlösenklausulen då kan begränsa antalet potentiella köpare.

På dessa grunder anser förvaltningsdomstolen att inlösenklausulen inte ger anledning att avvika från användningen av substansvärdet som grund för fastställandet av aktiens gängse värde. Ur bevakningsenhetens besvär framgår X-koncernens förmögenhetsställning, dess rörelseresultat, egna kapital och avkastning samt dess odisponerade vinstmedel och dividendutdelningar under ett flertal år. Dessa uppgifter visar att aktiens gängse värde vid tidpunkten för gåvan inte un-derstiger substansvärdet 843,24 euro per aktie. Den skattskyldige har inte visat att det av Skat-teförvaltningen uppskattade gängse värdet saknar grund.

Enhetens för bevakning av skattetagarnas rätt besvär godkänns och den skattskyldiges besvär förkastas. Således ska skatterättelsenämndens beslut upphävas och den verkställda gåvobe-skattningen sättas i kraft.

Ärendet har avgjorts av förvaltningsdomstolens ledamöter Outi Niemi, Vesa Heikkilä och Tommi Toijonen som också har föredragit ärendet.

Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

B har ansökt om besvärstillstånd hos högsta förvaltningsdomstolen och i sina besvär yrkat att Helsingfors förvaltningsdomstols beslut ska upphävas. Värdet som används vid gåvobeskatt-ningen av de aktier i X Ab som gåvan består av ska rättas till att motsvara aktiernas matema-tiska värde och lösenbeloppet som fastställts i X Ab:s bolagsordning på 377,21 euro per aktie. Gåvans helhetsbelopp ska därför fastställas till 56 581,50 euro och gåvoskattens belopp till 5 155 euro.

B har anfört bland annat följande skäl för sina yrkanden:

Det sannolika överlåtelsepriset är den enda lagenliga värderingsgrunden. Förvaltningsdomsto-lens beslut strider mot den skatterättsliga legalitetsprincipen.

Bakgrunden till inlösenklausulen ligger i aggressiva och spekulativa transaktioner med X Ab:s aktier som genomfördes i slutet av 1980-talet. Vid tidpunkten strävade vissa av bolagets ak-tieägare till att bolaget skulle säljas eller att de i alla fall kunde lösgöra sig från sitt ägarskap i bolaget till ett bra pris. Efter detta kompletterades bolagets bolagsordning med en inlösenklau-sul för att försäkra att motsvarande situation inte skulle upprepas. Under det därpå följande kvartsseklet har det inte gjorts affärer med bolagets aktier till belopp som överskrider inlösen-beloppet så som det definieras i inlösenklausulen.

X Ab är fortsättningsvis ett bolag som är släktägt och aktieägarnas gemensamma beslut har varit att även i fortsättningen hålla bolaget under släktens kontroll och förhindra spekulativ handel med bolagets aktier. Det nu ifrågavarande 150 aktierna som gåvan består av represente-rar en andel på 0,0298 procent av aktierna. Allt som allt innehar ändringssökanden en andel på 1,21 procent och gåvogivaren en andel på 2,47 procent. Även de största ägarnas i X Ab aktie-innehav underskrider fem procent. Bolagets aktier är i detta nu spridda bland närmare hundra ägare. Den omfattande kretsen av delägare är numera till största del endast avlägset besläktade (till exempel kusiner i tredje eller fjärde led). Så här avlägsna släktningar är inte längre varand-ras anhöriga eller närstående och bildar inte annars heller en intressegrupp. Någon av ägarna skulle utan tvekan använda sig av sin lösningsrätt. I det fall att ingen av ägarna skulle vara vil-lig att använda sin lösningsrätt har styrelsens strategi varit att bolaget i sista hand ska lösa in aktierna som en ägare eventuellt skulle försöka sälja åt någon utomstående. Inlösenhotet är i detta fall reellt.

Värdet beräknat enligt den medeltagna dividendutdelningen på 17,92 euro per aktie underskri-der värdet enligt inlösenklausulen som B yrkar på även i det fall att man istället för den nor-mala kapitaliseringsräntesatsen på 15 procent skulle använda en räntesats på 10 procent eller till och med den 5 procents räntesats som tillämpas på tillgångar av mycket låg risk. B har inte heller en möjlighet att kräva att dividendutdelningen ökas till att motsvara det påstådda värdet enligt förvaltningsdomstolens beslut eller kräva till exempel bolagets upplösning och därmed en andel av bolagets substans.

Den effektiva inlösenklausulen har en väsentlig inverkan på försäljningspriset. Eftersom ett försäljningspris som överskrider lösenbeloppet skulle belasta köparen i en inlösensituation skulle en rationell köpare inte betala mera än lösenbeloppet för aktien. Lösenbeloppet är det högsta sannolika överlåtelsepriset för aktien.

Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt har gett ett bemötande. I bemötandet framförs bland annat att beloppet enligt inlösenklausulen inte påvisar aktiens gängse värde enligt situat-ionen på den fria marknaden. Eftersom aktierna som gåvan som besvären gäller inte hotas av inlösen, påvisar värdet enligt inlösenklausulen inte gängse värdet som avses i 9 § i lagen om skatt på arv och gåva. Den för värderingen avgörande tidpunkten är den tidpunkt då skattskyl-digheten börjar, det vill säga tidpunkten för förvärvet av egendomen. I den här situationen är det väsentligt att granska värdet på tillgångarna som överförts som gåva i gåvotagarens ägo och alla de faktorer som påverkar detta uttryckligen vid tidpunkten för förvärvet.

Inlösenklausulen gäller inte alls sådan överlåtelse som det är fråga om i ifrågavarande fall ef-tersom gåvotagaren är efterkommande till gåvogivaren i rakt nedstigande led. I detta fall ökar gåvotagarens ställning i fråga om tillgångar direkt med den andel av bolagets egendomsmassa som aktierna som gåvan gäller består av. På samma sätt minskar gåvogivarens ställning i fråga om tillgångar med motsvarande belopp. Den omständigheten att inlösenklausulen möjligtvis skulle komma att tillämpas om gåvotagaren i framtiden eventuellt skulle överlåta de förvärvade aktierna är inte av betydelse vid bedömningen av aktiernas värde vid tidpunkten för deras för-värv. Rätten till dividendutdelning eller utdelning av bolagets övriga tillgångar är en central rätt som hänför sig till aktieägandet och inlösenklausulen påverkar inte denna rätt på något sätt.

B har gett ett genmäle i vilket anförs bland annat att beräknande av substansvärdet utgående ifrån koncernbokslutet inte grundar sig på lag och leder till svåra situationer om detta värde avviker från aktiens matematiska värde. Det anses nuförtiden att koncernens substansvärde som förvaltningsdomstolen i praktiken har använt inte kan användas som matematiskt värde till exempel vid beskattningen av dividender. Numera borde substansvärdet beräknas enligt se-paratbolagets årsbokslut.

Det sannolika överlåtelsepriset kan uppnås enbart genom att bedöma situationen enligt vilken gåvotagaren mot vederlag genast överlåter aktierna som gåvan består av eller aktierna skulle ha sålts i stället för att överlåtas som gåva. Inlösenklausulen förblir i kraft även efter att gåvan har givits och påverkar aktiens värde även i gåvotagarens innehav.

Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt har beretts tillfälle att ge ett genmäle.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen har beviljat besvärstillstånd och prövat ärendet.

Besvären bifalls. Helsingfors förvaltningsdomstols och skatterättelsenämndens beslut upphävs. Värdet på de donerade aktierna i X Ab fastställs till 377,21 euro per aktie, det vill säga sam-manlagt 56 581,50 euro.

Skatteförvaltningen rättar gåvobeskattningen på motsvarande sätt.

Skäl till högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Tillämpade lagrum

Enligt 9 § 1 mom. (1144/2005) i lagen om skatt på arv och gåva läggs till grund för arvsskatten det gängse värde som egendomen hade vid skattskyldighetens inträde. Med gängse värde av-ses egendomens sannolika överlåtelsepris.

Enligt 21 § (1063/2007) i lagen om skatt på arv och gåva gäller det som föreskrivs i 9 - 11 och 15 § om arv och testamente även om gåva.

Fakta i ärendet

A har 27.12.2012 givit 150 aktier i X Ab i gåva till sin dotter B. Gåvan utgjorde cirka 0,0298 procent av bolagets totala antal aktier på 502 765 aktier. Gåvotagarens ägarandel uppgår till sammanlagt 1,21 procent och gåvogivarens till 2,47 procent. Aktieägarskapet i X Ab är spritt bland nästan hundra aktieägare så att ägarskapet för envar aktieägare förblir under fem procent. Aktieägarna är till stor del släkt sinsemellan. X Ab är X-koncernens moderbolag.

Enligt 7 § i X Ab:s bolagsordning har ägarna till aktier primär rätt och bolaget sekundär rätt att lösa in aktie som övergår till utomstående ny ägare. Lösningsrätten gäller varken överlåtelse av aktie till egna eller andra ägares av aktier efterkommande i rakt nedstigande led. Med efter-kommande jämställs adoptivbarn. Lösningsrätten gäller inte heller om aktie övergår från bola-get till ny ägare. Lösenbeloppet är det pris som avtalats mellan överlåtaren och aktieförvärva-ren, dock högst aktiens matematiska värde såsom detta värde är definierat i lagen om värdering av tillgångar i beskattningen. Årligen, efter att bolagsstämman fastslagit bokslutet, beräknas lösenbeloppet av bolagets revisor på det sätt som aktiens matematiska värde uträknas, obero-ende av om detta fastslagits av myndighet eller inte. I fall tinget är vederlagsfritt utgör aktiens lösenbelopp ovan nämnda matematiska värde.

Inlösenklausulen har intagits i bolagsordningen efter transaktioner som ingicks i slutet på 1980-talet.

I gåvobeskattningen har Skatteförvaltningen uppskattat det gängse värdet på basis av substans-värdet och av det egna kapitalet så som det framgår ur X-koncernens koncernbokslut för år 2012.

Värderingen av aktierna har grundat sig på Koncernskattecentralens utlåtande. Enligt utlåtandet har det matematiska värdet på bolagets aktie varit 377,208 euro. Det har inte varit känt att bo-lagets aktier under det senaste året skulle ha varit föremål för utbyte mellan oberoende parter och därför är det inte möjligt att använda jämförelseöverlåtelser för att bestämma aktiens gängse värde. Räknat utgående ifrån substansvärdet enligt koncernbokslutet har aktiens värde beräknats till 843,24 euro. Avkastningsvärdet för bolagets aktie underskrider substansvärdet. I utlåtandet anförs sammandraget att enligt Koncernskattecentralens uppfattning kan det gängse värdet för en aktie i bolaget med beaktande av försiktighetsprincipen anses vara det enligt kon-cernbokslutet beräknade substansvärdet 843,24 euro.

Juridisk bedömning

Högsta förvaltningsdomstolen har att avgöra vad det i 9 § 1 mom. (1144/2005) i lagen om arv och gåva avsedda gängse värdet på 150 aktier i X Ab har varit vid tidpunkten för överlåtelsen 27.12.2012.

Enligt den nämnda bestämmelsen, som har trätt i kraft 1.1.2006, avses med gängse värde egendomens sannolika överlåtelsepris. Enligt ordalydelsen i 10 § 1 mom. i lagen om skatt på arv och gåva som tidigare var i kraft skulle egendomen uppskattas enligt de grunder som gällde för uppskattning av förmögenhet vid inkomst- och förmögenhetsbeskattning. Enligt förarbetena till den nuvarande bestämmelsen (RP 144/2005 rd, detaljmotiveringarna) hade bestämmelsen som ingick i paragrafen blivit vilseledande i och med att rättspraxis hade förändrats. Det var sedan länge etablerad praxis att värderingen av egendom vid arvs- och gåvobeskattningen grundade sig på principen om gängse värde.

Även om det ur förarbetena kan härledas att det med bestämmelsen i 9 § 1 mom. i lagen om skatt på arv och gåva inte var avsett att ändra den gällande tillämpningspraxisen ska bestäm-melsen hur som helst tolkas i enlighet med dess ordalydelse så att det med gängse värde alltid avses egendomens sannolika överlåtelsepris. Den rättspraxis som rådde före den nuvarande lagen trädde i kraft kan inte nödvändigtvis tillämpas som sådan i ett fall som det ifrågavarande fallet.

Vid bedömningen av betydelsen av bolagsordningens inlösenklausul vid fastställandet av akti-ens sannolika överlåtelsepris konstaterar högsta förvaltningsdomstolen inledningsvis att inlö-senklausulen inte förlorar sin relevans trots att den inte blev tillämplig i samband med den nu ifrågavarande gåvan. Det sannolika överlåtelsepriset kan uppskattas bara mot bakgrund av en situation där aktierna säljs i stället för att doneras.

Frågan som ska bedömas är däremot betydelsen av att inlösenklausulen inte kan tillämpas ens i samband med försäljningen av aktier när mottagaren är en nuvarande aktieägare i bolaget eller dennes efterkommande i rakt nedstigande led. Eftersom bolagets aktieinnehav är spritt och ef-tersom flera av aktieägarna är endast avlägset besläktade finns det redan en relativt stor grupp sådana ägare som är oberoende av försäljarna och trots detta kan skaffa aktier utan inlösenhot. Det har emellertid utretts att det inte har gjorts sådana jämförelseöverlåtelser med aktierna där det för aktierna skulle ha betalats ett pris som skulle ha överstigit det bolagsordningsenliga lö-senbeloppet. Därför anser högsta förvaltningsdomstolen att det för aktierna inte inom bolagets aktieägarkrets har uppstått sådana marknader som borde beaktas vid värderingen av aktiens sannolika överlåtelsepris.

Högsta förvaltningsdomstolen har ännu att bedöma betydelsen av hur reellt inlösenhotet är vid en eventuell aktieförsäljning. Av utredningen framgår att inlösenklausulen har intagits i bo-lagsordningen långt före donationen, av orsaker som inte hänför sig till gåvobeskattning och det har på ett trovärdigt sätt framförts att med hjälp av inlösenklausulen har ett effektivt och fungerande inlösenhot skapats för att förhindra handel med aktierna. Det aktieinnehav som gåvotagaren och dennas närkrets besitter är så litet att de inte kan anses ha sådant inflytande i bolaget med hjälp av vilket inlösenklausulen kunde avlägsnas från bolagsordningen eller inlö-senhotet som klausulen medför i en enskild försäljningssituation kunde avvärjas.

Med stöd av det ovan anförda bedömer högsta förvaltningsdomstolen att det sannolikt inte är möjligt att för gåvomottagarens aktier erhålla ett högre överlåtelsepris än överlåtelsepriset en-ligt det bolagsordningsenliga lösenbeloppet, det vill säga aktiens matematiska värde. Därför ska aktiernas i 9 § 1 mom. i lagen om skatt på arv och gåva avsedda sannolika överlåtelsepris anses vara deras matematiska värde. Förvaltningsdomstolens och skatterättelsenämndens be-slut ska därför upphävas och värdet på de donerade aktierna i X Ab fastställas till 377,21 euro per aktier det vill säga sammanlagt 56 581,50 euro. Skatteförvaltningen ska rätta gåvobeskatt-ning på motsvarande sätt.

Ärendet har avgjorts av justitieråd Irma Telivuo, Hannele Ranta-Lassila, Leena Äärilä, Mikko Pikkujämsä och Antti Pekkala. Föredragande Katja Syväkangas.