15.12.2017

Förvaltningsdomstolen hade med ett interimistiskt beslut bestämt att rättshjälpen till ett sådant minderårigt barn som varken ensamt eller med sin vårdnadshavare hade rätt att föra talan i ärendet, skulle upphöra. Rättshjälpen hade beviljats för anförande av förvaltningsbesvär. Barnets talan i saken hade förts av dess vårdnadshavare.

I rättshjälpslagen stadgas inte explicit om rättshjälp kan beviljas ett minderårigt barn, vars talan förs av dess vårdnadshavare. Frågan har inte heller behandlats i regeringens proposition (RP 82/2001 rd).

I det ifrågavarande fallet var det klart att barnet skulle betraktas som en part i förvaltningsdomstolen. Rättshjälpsbyrån hade beviljat barnet rättshjälp trots att barnets talan i förvaltningsdomstolen fördes av vårdnadshavaren. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att rättshjälpsbyråns beslut inte kunde anses vara uppenbart lagstridigt i skenet av de relevanta stadgandena i rättshjälpslagen.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg, att trots att förvaltningsdomstolen enligt 16 § 2 mom. i rättshjälpslagen hade befogenhet att ändra rättshjälpsbeslutet eller besluta att rättshjälpen skall upphöra, var det inte med stöd av stadgandet befogat att förvaltningsdomstolen befattade sig med en sådan stadgad tillämpningspraxis av rättshjälpslagen som inte i ett oklart rättsläge kunde anses uppenbart lagstridig, i synnerhet ifall den nya tolkningen skulle betyda en försämring i erhållandet av rättshjälp. Förvaltningsdomstolens beslut upphävdes. Rättshjälpsbyråns beslut om beviljande av rättshjälp och förordnande av biträde blev således i kraft.

Rättshjälpslagen 1 § 1 mom., 2 § 1mom., 3 § 1 mom., 10 § 1 mom. samt 16 § 1 och 2 mom.

Statsrådets förordning om rättshjälp 3 §

Förvaltningsprocesslagen 6 § 1 mom., 17 § samt 18 § 2 och 2 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Niilo Jääskinen, Outi Suviranta, Taina Pyysaari, Maarit Lindroos och Kirsti Kurki-Suonio. Föredragande Riitta Kreula.