26.5.2016

Ändringssökandens ansökan till Migrationsverket om internationellt skydd hade inte handlat om hans religiösa övertygelse, utan i ansökningsskedet hade han hänvisat främst till omständigheter som gällde hans närstående. I förvaltningsdomstolen hade han uppgett att han lämnat den islamiska tron och begärt att muntlig förhandling skulle hållas i ärendet.

Enligt aktuell landinformation om Iran kan den som överger islam bli förföljd eller föremål för omänsklig behandling, enligt den islamiska lagen till och med dömas till döden. Därför kan det inte uteslutas att valet att lämna islam kan medföra behov av sådant internationellt skydd om vilket bestäms i 6 kap. i utlänningslagen. Med hänsyn till vad som anförts ovan borde förvaltningsdomstolen inte ha avgjort ärendet utan att grundligt klarlägga de omständigheter som hänförde sig till att ändringssökanden övergett nämnda religion samt även klarlägga det allmänna läget i Iran.

Ändringssökanden hade också anfört att han senare omvänt sig till kristendomen. Denna uppgift hade framförts först i högsta förvaltningsdomstolen. Det var inte motiverat att högsta förvaltningsdomstolen omedelbart prövade saken vidare. De omständigheter som ändringssökanden anfört till stöd för sitt behov av internationellt skydd hade förändrats så mycket efter att förvaltningsdomstolen avgjort saken att det inte heller var motiverat att återvisa saken till förvaltningsdomstolen för ny handläggning.

På ovan nämnda grunder upphävde högsta förvaltningsdomstolen förvaltningsdomstolens och Migrationsverkets beslut och återvisade saken till Migrationsverket för ny handläggning.

Utlänningslagen 87, 88, 88 a och 88 b §.