19.5.2016

Förvaltningsdomstolen skulle behandla en ansökan om att A:s och B:s barn C skulle omhändertas med stöd av barnskyddslagen och placeras i vård utom hemmet. I syfte att höra A och B hade förvaltningsdomstolen sänt dem ansökan om omhändertagande samt en sådan begäran om förklaring med anledning av ansökan som förvaltningsdomstolen vanligen använde i ärenden som gällde omhändertagande av barn. Både ansökan och begäran var avfattade på finska. A och B hade inte gett förvaltningsdomstolen någon förklaring och inte heller begärt att förvaltningsdomstolen skulle hålla muntlig förhandling i ärendet.

I högsta förvaltningsdomstolen visade det sig att A, vars modersmål enligt befolkningsdatasystemet var teckenspråk, inte förstod skriven finska. Det hade också förblivit oklart i vilken mån B, vars modersmål likaså var teckenspråk, förstod språket i förvaltningsdomstolens följebrev och ansökan om omhändertagande.

Av 77 § 1 mom. 1 punkten i förvaltningsprocesslagen följer att förvaltningsdomstolen i ett ärende som gäller omhändertagande av barn ska ordna tolkning och översättning, om en part inte behärskar det språk som används i förvaltningsdomstolen eller om han eller hon på grund av hörsel-, syn- eller talskada inte kan göra sig förstådd på det språket. Syftet med att domstolen har denna skyldighet är att säkerställa att en part genom tolkning förstår domstolen och har tillräckliga förutsättningar att bevaka sina rättigheter. Om en teckenspråkig person är part i ett ärende som gäller omhändertagande av barn och inte behärskar finska eller svenska så väl att han eller hon kan förstå domstolens följebrev eller den skriftliga utredning som han eller hon ska höras om, ska domstolen vid behov se till att även detta material i tillräcklig utsträckning tolkas till teckenspråk.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att förvaltningsdomstolen inte hade hört A och B på ett sätt som skulle ha motsvarat kraven i 77 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen. Förvaltningsdomstolens beslut upphävdes och saken återvisades till förvaltningsdomstolen för att handläggas på nytt så att A och B hörs på behörigt sätt och blir förstådda i domstolen.

Finlands grundlag 17 § 3 mom. och 21 § 1 mom.

Teckenspråkslagen 4 § 2 mom.

Förvaltningsprocesslagen 34 § 1 mom., 38 § 1 och 3 mom. och 77 § 1 mom. 1 punkten

Förvaltningslagen 26 § 1 och 2 mom.