14.1.2016

I ärendet skulle avgöras hur längden av det avbrott i nättjänst skulle räknas som låg till grund för standardersättning enligt 27 f § (444/2003) i elmarknadslagen (386/1995). Rättsfrågan var särskilt om nättjänsten i distributionsnätet skulle anses ha varit avbruten till följd av en omständighet som låg inom distributionsnätsinnehavarens påverkningsmöjligheter även under den tid som avbrottet i eldistributionen i distributionsnätet sammanföll med ett avbrott i nättjänsten i regionnätet.

Eldistributionen i distributionsnätet hade avbrutits 42 minuter innan elöverföringen i regionnätet avbröts och därefter pågått i 7 timmar och 19 minuter. Eldistributionen i distributionsnätet hade i sin helhet pågått i 77 timmar. Distributionsnätsinnehavaren hade genom sitt driftsövervakningssystem fått meddelande om felet omedelbart när det inträffade. Avbrottet i eldistributionen i distributionsnätet hade berott på att en storm hade fällt träd över elledningen.

Energimyndigheten hade i sitt beslut ansett att distributionsnätsinnehavaren hade förfarit i strid med 27 f § i elmarknadslagen när myndigheten från den totala avbrottstid som låg till grund för standardersättningen hade dragit av den tid som nättjänsten i regionnätet varit avbruten. Marknadsdomstolen hade avslagit distributionsnätsinnehavarens besvär.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att en distributionsnätsinnehavare befrias från sin skyldighet att enligt 27 f § 1 mom. betala standardersättning när det avbrott i nättjänsten som distributionsnätsinnehavarens kund har drabbats av har förorsakats enbart av en störning i stam- eller regionnätet. Att nättjänsten på detta sätt avbryts av en i förhållande till distributionsnätet utomstående orsak står utanför distributionsnätsinnehavarens påverkningsmöjligheter och distributionsnätsinnehavaren kan inte genom egna åtgärder påverka avbrottet.

Avbrottet i elleveransen i distributionsnätet hade börjat innan nättjänsten i regionnätet avbröts genom att träd föll över elledningen. En sådan orsak till ett avbrott i eldistributionen stod inte utanför distributionsnätsinnehavarens påverkningsmöjligheter och således hade avbrottet i eldistributionen i princip berott på en omständighet som distributionsnätsinnehavaren hade ansvar för. Distributionsnätsinnehavaren hade omedelbart efter att felet upptäcktes åtminstone kunnat vidta åtgärder för att lokalisera felet. Distributionsnätsinnehavaren hade emellertid inte lagt fram utredning om att sådana åtgärder skulle ha vidtagits. Utredning hade inte heller framlagts om att man under tiden när elöverföringen i regionnätet redan var avbruten skulle ha försökt reparera felet genom arbeten i terrängen.

Den omständigheten att nättjänsten i regionnätet hade avbrutits efter att ett fel inträffat i distributionsnätet var inte någon grund för att begränsa distributionsnätsinnehavarens skyldighet att betala standardersättning, när man beaktade att målsättningen för reglerna om standardersättning är att få distributionsnätsinnehavaren att så snabbt som möjligt reparera de skador som avbrottet har förorsakat. Distributionsnätsinnehavarens besvär över marknadsdomstolens beslut avslogs.

Energimyndigheten hade, i motsats till vad myndigheten anfört, inte stor prövningsrätt att bestämma hur avbrottstiden skulle räknas.

Elmarknadslagen (386/1995) 27 f § (444/2003)