15.11.2016

Migrationsverket hade å tjänstens vägnar fattat beslut om att ändra A:s medborgarskapsstatus. A hade enligt befolkningsregistret i över 25 års tid varit finsk medborgare. Migrationsverket konstaterade i sitt beslut att A i Finland skulle anses vara israelisk medborgare.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att 36 § i medborgarskapslagen kunde tolkas så att Migrationsverket hade rätt att även på eget initiativ avgöra en fråga om bestämmande av medborgarskapsstatus. Det att A enligt offentligt tillförlitliga befolkningsdata länge hade ansetts vara finsk medborgare var av särskild betydelse i ärendet. Den medborgarskapsstatus som fastslagits i befolkningsregistret hade blivit vedertagen vilket med tiden lett till att även det rättsliga skyddet för beständighet hade stärkts. Det är berättigat att förvänta sig att medborgarskapsstatusen är oföränderlig. Medborgarskapsstatusen kunde inte efter tiotals år ändras endast på den grund att A inte vid sin födelse hade kunnat erhålla finskt medborgarskap av sin mamma B som tidigare mist detsamma. Ärendet skulle avgöras i enlighet med principerna om god förvaltning och skydd för berättigade förväntningar. Detta innebar en avvägning mellan det allmänna bästa som eftersträvades genom beslutet och de olägenheter som en ändring av medborgarskapsstatusen medförde för den enskilda personen. Med beaktande av de olika synpunkterna i ärendet kunde A:s medborgarskapsstatus inte längre bestämmas till någon annan än finsk medborgare. A skulle juridiskt anses vara finsk medborgare.

Finlands grundlag 21 §

Förvaltningslagen 6 §

Medborgarskapslagen 36 §