10.6.2015

Socialnämnden hade godkänt stadens socialserviceavgifter bland annat inom specialomsorgen om utvecklingsstörda. Beträffande bostäderna i en enhet som tillhandahöll service för utvecklingsstörda hade socialnämnden bestämt att avgiften för uppehälle skulle vara 300 euro i månaden. Avgiften täckte måltider och annat uppehälle.

En förening i kommunen som företrädde utvecklingsstörda anförde kommunalbesvär över beslutet och yrkade bland annat att avgiften skulle grunda sig på specifikationer av kostnaderna för måltider och kostnaderna för uppehälle. Förvaltningsdomstolen upphävde socialnämndens beslut och återvisade ärendet till nämnden för ny handläggning, bland annat med hänvisning till att avgiften för uppehälle inte grundade sig på lag till den del som i den ingick betalning för måltider samt att det av socialnämndens beslut inte framgick vilka konkreta kalkyler kommunen använt sig av för att bestämma den andel av måltidspriset som sades täcka kostnaden för ingredienser till måltiderna.

På besvär av socialnämnden upphävde högsta förvaltningsdomstolen förvaltningsdomstolens beslut och avslog föreningens besvär i förvaltningsdomstolen.

I ärendet gällde det att avgöra om socialnämndens beslut om den avgift som de utvecklingsstörda skulle betala för uppehället var lagstridigt på det sätt som avses i 90 § 2 mom. i kommunallagen. Det avgörande i sammanhanget var om en månatlig avgift för uppehälle kunde ta ut hos special­omsorgsklienterna och om den serviceavgift som socialnämnden beslutat ta ut översteg kostnaderna för produktionen av servicen. Med hänsyn till den utredning som socialnämnden lagt fram om grunden för avgiften för uppehälle samt avgiftens storlek i sig kunde avgiften i fråga inte anses lagstridig på det sätt som avses i kommunallagen.

Lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda 43 §

Lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården 1 §, 2 § 1 mom. och 4 § 2 punkten

Förordning om klientavgifter inom social- och hälsovården 21 §