Finlex - Till startsidan
Prejudikat

10.6.2015

Prejudikat

Högsta förvaltningsdomstolens prejudikat.

HFD:2015:85

Ämnesord
Socialvård, Klientavgift, Specialomsorger om utvecklingsstörda, Måltidsavgift i samband med boendeservice, Avgift för uppehälle, Grundbesvär, Förvaltningstvistemål, Extraordinära rättsmedel
År för fallet
2015
Meddelats
Diarienummer
2888/3/13
Liggare
1530

Socialnämnden hade beträffande måltidsavgifterna inom specialomsorgen om utvecklingsstörda beslutat att från 1.2.2012 av klienterna för måltider i samband med boendetjänster ta en avgift som täckte kostnaderna för ingredienserna, vilka i medeltal utgjorde 62 procent av måltidens pris.

En intressebevakare hade i grundbesvär till förvaltningsdomstolen yrkat att till hans utvecklingsstörda huvudman retroaktivt från 23.2.2011 skulle återbetalas ett belopp som motsvarade vad huvudmannen betalat i måltidsavgifter utöver kostnaderna för ingredienserna.

Förvaltningsdomstolen hade prövat besvären som grundbesvär till den del som det var fråga om det av staden ägda servicehuset och som förvaltningstvistemål till den del som det var fråga om ett av en samkommun ägt serviceboende. Förvaltningsdomstolen beslöt att staden skulle återbetala de kostnader för tillredningen av maten vilka ingått i måltidsavgifterna under tiden 23.3.2011 - 31.1.2012.

Ärendet gällde klientavgifter som avses i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda. Till följd av den tid som förflutit stod ordinarie rättsmedel inte längre till förfogande. Den ansökan om ändring som gjorts till förvaltningsdomstolen skulle prövas som grundbesvär enligt lagen om verkställighet av skatter och avgifter. Den omständigheten att specialomsorgerna under en del av tiden hade tillhandahållits i ett serviceboende som ägdes av en samkommun saknade betydelse för hur ändring skulle sökas i klientavgiften. Förvaltningsdomstolen borde inte ens delvis ha prövat yrkandet om nedsättning av klientavgiften som förvaltningstvistemål.

Högsta förvaltningsdomstolen prövade socialnämndens ansökan om ändring som en ansökan gällande extraordinärt ändringssökande. Högsta förvaltningsdomstolen beslöt återbryta förvaltningsdomstolens beslut och avslå de grundbesvär om återbäring av klientavgifter som anförts hos förvaltningsdomstolen, i huvudsak på samma grunder som de vilka framgår av avgörandet HFD 2014:186

Lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda 34 §, 35 § 1 mom. och 43 §

Lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården 1 §, 2 § 1 mom., 4 § 2 punkten och 15 § 4 mom.

Lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården 4 § 1 mom.

Förvaltningsprocesslagen 9 §, 63 § 1 mom. 2 punkten, 63 § 2 mom. och 69 § 1 mom.

Lagen om verkställighet av skatter och avgifter 10 §

Till början av sidan