25.9.2015

I 190 § 3 mom. i markanvändnings- och bygglagen bestäms om sökande av ändring i förvaltningsdomstolens beslut i de ärenden som nämns i momentet. I dessa ärenden får förvaltningsdomstolens beslut överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen förutsatt att högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Momentet hade genom lag ändrats så att det från 1.4.2015 tillämpades även i ärenden som gäller en i 182 § 1 mom. avsedd skyldighet och föreläggande och utdömande av vite samt föreläggande av hot om tvångsutförande och beslut om verkställighet av tvångsutförande i samband med skyldigheten. I den lag genom vilken momentet ändrades fanns en bestämmelse om ikraftträdandet, men ingen övergångsbestämmelse.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att ordagrant innebar bestämmelsen om ikraftträdandet att det inte hade någon betydelse när det överklagade myndighetsbeslutet hade fattats. Slutsatsen att bestämmelsen skulle tolkas ordagrant fick även stöd av motiven till lagändringen, där man betonade behovet att påskynda verkställigheten av byggnadstillsynsmyndigheternas tvångsmedelsbeslut. Högsta förvaltningsdomstolen hänvisade även till att man i tidigare rättspraxis hade gått in för en vid tolkning av tillämpningsområdet för detta lagrum, i den lydelse som det haft vid olika tidpunkter. Eftersom ordningen för sökande av ändring som helhet garanterar att det finns tillgång till rättsskydd, att rättsskyddet är tillräckligt och att ärenden handläggs utan dröjsmål, stod en ordagrann tolkning av ifrågavarande inskränkning av besvärsrätten inte heller i strid med ställningstaganden av riksdagens grundlagsutskott.

Med hänsyn till det ovan anförda kunde förfarandet med besvärstillstånd tillämpas i ärendet, trots att myndigheten hade gett sitt beslut innan lagändringen hade trätt i kraft.

Markanvändnings- och bygglagen 182 § och 190 § 2 mom. (204/2015)

Se HFD 2007:66, HFD 2010:40 och HFD 27.4.2011 liggarnummer 1163